Nyss fått veta att jag är gravid... hjälp
Jag är 23 år gammal och har nyss fått veta att jag är gravid... jag är singel, har träffat samma kille sen juli förra året men från hans sida verkar det inte finnas några riktiga känslor, det är mest en fysisk relation. Jag är ganska säker på att det är han som är pappan, det finns en risk att det är en annan kille som bara var ett one night stand, men jag vet inte. Den killen träffade jag den 9/3 och första dagen för min senaste mens var 21/3. Om jag fattat rätt så borde det inte vara han som är pappan? Det ska sägas att jag träffat killen jag vanligtvis träffar däremellan också. Det låter ju som att jag ligger runt nu men jag skulle inte vilja påstå att jag gör det ... men iallafall, det är inte riktigt det som är mitt största problem med den här situationen.
Jag vet inte om jag vill behålla barnet eller inte. Inget av valen känns riktigt rätt. När jag tänker på att ta bort barnet så gråter jag direkt och det känns så himla hemskt, men samtidigt så är känslan av att behålla barnet jätteläskigt. Jag är ensamstående, ung, inne på mitt första år av en 5.5 år lång utbildning, jag har dåligt med pengar (studielån plus timvikarie inom vården) ... Jag önskar att något av valen skulle kännas självklart, men det gör verkligen inte det. Jag är rädd att jag kommer ångra mitt beslut om jag väljer att ta bort barnet, och jag ver ju att jag aldrig skulle ångra att behålla, men tänk om jag inte är redo? Tänk om jag skulle inse några månader in i graviditeten att jag gjort ett misstag och att jag inte alls är redo? Tänk om jag skulle inse att det var ett dåligt beslut, både för min hälsa och för barnets?
Men samtidigt som jag tänker på alla dessa "tänk om..." så har jag ändå en känsla av att allt skulle lösa sig. Ekonomiskt skulle det ordna sig i slutändan, allt är ju temporärt. Jag har en stöttande familj och jag har fina vänner, även om pappan nte skulle vilja vara delaktig så skulle vi klara oss ändå... Livet är ju så långt, det finns inte en chans att jag skulle ångra att jag behöll barnet om, säg, 5-6 år?
Det här är verkligen jättejobbigt för mig, jag har gråtit flera gånger och allt känns bara så hemskt och läskigt... som sagt, jag önskar bara att något av besluten kändes helt rätt.
Är det någon som varit i samma situation som har något tips? Vad gjorde ni, hur gick det, och hur borde jag tänka?
Uppskattar ALL hjälp jag kan få <3