Ni i långa lyckliga relationer; Hur "börjar man om på nytt" med sin partner som man varit tillsammans med många år?

Vårt äktenskap fick en nytändning när yngsta barnet flyttade hemifrån.

Vi tog tag i våra gemensamma intressen och mycket blev som i början av vårt förhållande när vi bara hade varandra att ta hänsyn till. Vi har varit ett par i över 30 år men känner oss nyförälskade.

Jag och min man blev tillsammans i senare tonåren, vi har ganska nyss passerat 40 nu. Vi älskar varandra och jag känner personligen inget behov av nystart men jag är också väl medveten om att vi har haft tur. Så unga som vi var så var nog inte chansen att det skulle landa här så jättestora, vi hade mycket väl kunnat haft önskemål eller tankar om riktning på våra liv som gjort att vi inte kunnat synka dem så väl som vi nu lyckats med.
Dvs nån av oss kanske hade velat flytta 80 mil bort i fem år för studier, hade relationen pallat det? Eller velat bosätta sig i en annan del av världen? Velat eller inte velat ha familj? En ville bo i stan och en på landet?
Såna ganska livsavgörande saker.

Med det sagt så kommer nästa steg, att ha och leva i en relation. Jag är inte så pass blase och slentrian att jag tycker att en relation som är sund ska funka av sig själv, man ska inte "behöva" jobba på den. Det tycker jag är en ganska lam inställning. Man kan tycka annorlunda, men så tycker jag.
Däremot ska man ju inte vara så olika eller hamna i så mycket konflikt att man inte kan ta sig ur eller "måste" jobba på saker varenda vecka för att kunna leva tillsammans. Då är frågan om man är rätt för varandra. Jag lyssnar med stor behållning på Skilsmässopodden (trots att skilsmässa aldrig varit på tapeten här) och ibland kommer det frågor om när man bör ge sig, om det är rimligt att bråka om samma sak år efter år. NEJ! Det är inte heller sunt (min åsikt) att ha frågor som man aldrig pratar om för att det är minerad mark, någon blir ledsen eller det alltid blir konflikt. Sånt vill inte jag leva i.

Sen är det ju så att man inte kan förvänta sig ett annat resultat om man fortsätter att göra samma sak. Gäller viktnedgång, skolresultat - whatever. Så vad är målet? Var vill ni hamna, vad vore idealet? Och vad kan ni göra och förändra för att landa där?
Oavsett om det handlar om en sundare livsstil, mer hemlagad mat, mer tid med barnen, skaffa ny hobby eller mer sex. Vad är nuläget och vad är drömläget?

Jag tror att du har orealistiska förväntningar. Visst kan man få nytändning, men inte så att du kan "radera" saker du gjort/varit.
Du kan inte förvänta dig att ni blir helt "nya" för varandra på det sätt du beskriver. 
Det som kan vara positivt i en relation är att se sin partner i nya sammanhang, att göra något nytt tillsammans, och  se varandra lite på håll, men om man känner behov att vara nya för varandra, och du dessutom tror du har lätt att kära ner dig....nja... Det blir nog väldigt svårt... och i längden ohållbart. 

Det enda sättet att upptäcka nya sidor och se varandra i ett nytt ljus, är att öppna sig MER. När man öppnar sig om sådant man inte har visat tidigare gör man sig automatiskt sårbar. Det går inte att ha en nära relation utan våga vara sårbar.

Du verkar vilja ha en ytlig relation, men som ändå ska kännas spännande och ny, trots att ni känner varandra sedan lång tid och förmodligen redan vet all ytlig fakta om varandra, som exempelvis vilka orter ni har bott på, skolor ni har gått på, resor ni har gjort osv. Det går ju inte.

Det är likadant med sex. Om du ser sex som en fysisk aktivitet med syfte att framkalla orgasm genom att ni på olika sätt stimulerar och använder varandras kroppar, kommer ni till slut komma till en punkt där ni har provat alla ställningar, sexleksaker och miljöer. 

Håller med dig!
Säsilkt bra beskrivet i första stycket 

Vad menar du med det här nedan? Är det variation eller förbättring, eller nåt annat?

"Sexet kan va skönt men jag vill att han ska vara "annorlunda". "

Hon är uttråkad helt enkelt. Det var nog likadant för min f.d fru. Hon tyckte jag var tråkig i sängen kom det fram efter att hon gjort slut. Hon har vandrat runt grannskapet nu och gud vet hur många hon haft. Inget fel i det såklart, men så kommer hon tillbaka efter ett år och bönar och ber om att jag ska ta tillbaka henne.

-"Men du tyckte ju jag var så tråkig" sa jag då till henne. 
-"Jovisst, du var tråkigt i sängen, men nu har jag provat det och det räcker för mig."

Har inte sådär jättestor lust att ta tillbaka henne även fast jag fortfarande älskar henne (jobbigt att erkänna). Men känner mig lite mindervärdig eftersom jag själv inte lyckats landa en enda kvinna under denna tid......medan hon haft dussintals med män om jag fattat det hela rätt.

Vet  inte vad jag ska göra....

Kan låta konstigt, men det kan i vissa fall behövas ett storbråk. Man har under åren sparat massa skit på den andre, utan att ens vara medveten om att man bör det bagaget själv.

Sen krävs att en part gör en beteendeförändring, en steppar upp och har överseende med sin partners brister och mörker. Sakta öppnad det gamla igenrostade skalet igen, och förhållandet får en pånyttfödelse 

Det där tror jag starkt på! Kombinationen att båda har ett eget liv - är ifrån varandra och gör saker, träffar människor - samt att vara med varandra på det sätt du beskriver är nyckeln i alla fall i den relation jag lever i. Döden är att fastna i rutiner.

Att han sett dina sårbara sidor borde inte vara något hinder. Själv attraheras jag när jag känner att hon behöver mig, att hon är stark och självständig men också skör och behövande.

Om du vill att samlivet ska kännas nytt, försök vara ny. Fråga saker du aldrig har frågat förut. Berätta saker du aldrig berättat. Gör saker i sängen som du inte har vågat göra, be honom göra saker med dig som du egentligen inte vågar be om. Prata om ert sexliv, när ni är ute och promenerar eller i bilen. Testa försiktigt att göra honom svartsjuk. 

Bäst sätt att förklara det är att jag vill åt den känslan när man var nya för varandra som när man ligger med en ny person och fortfarande utforskar varandras kroppar. Jag förstår att det säkert är nästintill omöjligt men det är den känslan jag vill ha/känna igen. Undrar om det är något par som lyckats återuppleva det?

Tråkigt att höra att det har blivit så. Jag hoppas att du antingen blir lycklig med en ny kvinna eller att ni hittar tillbaka och blir lyckliga tillsammans. Jag vet inte heller vad du ska göra i detta läge tyvärr... 

Mitt tips är att du sväljer din stolthet och konstaterar att det är mänskligt att sukta efter andra. Om du älskar henne bör du ta henne tillbaka. Vår socialt konstruerade tvåsamhet kan vara svår att efterleva. Hon gjorde ju slut iaf. Hon gick inte bakom din rygg. Jag hade förlåtit.

Jag förstår. En känsla att längta efter. Jag har tyvärr inga tips på hur man når dit med befintlig partner.

Vissa människor verkar generellt vara mer beroende av denna känsla. 
Ibland kanske det är kärleken och attraktionen i relationen som är för svag.

Jag känner inte alls någon längtan efter att det ska kännas nytt. Ärligt talat är det bättre nu än när det var nytt. Det kanske är ett svar på din fråga, på sitt sätt. Dvs att vissa  människor som inte tröttnar på varandra inte känner det behovet som du har.