Usch, det här med mobiler...& svartsjuka...
tycker det är sin sak att fråga helt oskyldigt om det/det nya lösenorden är så att det inte finns en svartsjuka och behov av kontroll bakom, om det är en överenskommelse man har som är lika okej för båda partners att man ska ha tillgång till det.
Tycker det är rättfärdigat om det är så att det funnits legitima skäl till en svartsjuka innan i relationen när man sedan ska börja lita på personen igen, om den andra gett sitt godkännande till det dvs, och det kommer bara vara en tid, innan det här lägger sig, men i det här fallet nämner du inte att det hänt något innan?
Du drar slutsatsen för att du tycker ni är inne i en dålig period att han per automatik då (utan egna gränsdragningar) har flörtig kontakt med andra tjejer. Alla kan hamna i en dålig period i ett förhållande utan för den sakens skull börja flörta med andra.
Om jag varit dig hade jag tryckt mer på hur du upplever en period nu och att du är rädd för att förlora honom och du önskar att ni är varandra mer närmare. Kanske ni kan få barnpassning så ni får tid för varandra bara du och han? Ta det den vägen istället. Se hans engagemang där istället. Är han på där direkt, och på andra sätt som han visar det, kan det förhoppningsvis ge dig den trygghet du behöver?
För inte så länge sedan uppmanades vi alla, vet inte om du minns detta särskilt, att gå igenom vår data för risken för intrång av hackers. Det kan ha varit i det skedet han också skapat nytt lösen till sin mobil? Det behöver inte vara något suspekt.
Var gränsen går angående hans mobil, hans integritet, är hans beslut, inte ditt, och inte ert gemensamma.
Jag har aldrig innan sett min mobil som min privat innan, men då jag kände att en gräns passerades av både min partner och också någon från dennes familj, vid olika tillfällen, gjorde det att jag blev väldigt anti, på min vakt, sa åt vänner att inte skriva alltför privata saker till mig i SMS då det kunde upptäckas, saker jag blivit anförtrodd med.
Det öppnade också mina ögon för att han faktiskt "vaktat" mig under hela vårt förhållande, men mer så i perioder när antingen det varit han som misstänkt något när jag bara varit trött från jobbet eller bara haft en manlig kollega som jag måste jobba extra nära under en period, eller vi haft en ansträngd period av andra skäl.
Det är jobbigt när man har en partner som är misstänksam mot en och letar efter varje ord man säger som då ska användas emot en. Det är jobbigt känslomässigt för man ser hur den personen ser på en, en person man älskar, och så har man inte tänkt göra något fel eller gjort något fel. Hela konversationen blir snedvinklad. Man tänker känner du mig så dåligt? Man går som på tå och håller andan lite.
Jag hade ett mega problem med detta med ett ex till mig där det alltid kom tillbaka till honom, förhören påbörjades alltid på nytt, utan att någonting nytt hänt (att någon flörtat med mig, inte att jag också flörtat) och alltid efter han varit väldigt kärleksfull, blottande/sårbar för mig, det var tvära kast. De här tvära kasten gjorde att jag kunde aldrig slappna av till slut. Där var den här väggen mellan oss. Även det blev jag anklagad för sedan. Men det var inte jag som byggt upp den väggen, det var han, jag hade bara en naturlig respons på den. Alla blir så förr eller senare. Det var ju han som inte litade på mig. Han som svängde.
Jag hade anförtrott mig lite om det här inför min partner senare i livet så därför antar jag att han ville dölja det så mycket att inte han också var svartsjuk. Senare när allt skulle blottas mellan oss och vi skulle gå vidare berättade han allt han gjort i hemlighet, jag blev helt kallsvettig av att han kunnat hålla på med det här och ändå hade jag anat så lite av det. Det var inte heller en rolig känsla. Sånt gör att man sluter sig. Jag kände sorg. Jag har rannsakat mig själv, både i förhållandet innan och det jag är i nu, och där har inte varit något att kritisera.
Försök som sagt hitta andra sätt att närma dig honom. Ni kan också vid ett senare tillfälle prata om var gränsdragningar går, alltså hur okej är det att skriva till andra eller ge likes, hur ska ni tillsammans och enskilt uppträda i sådana här sammanhang, är ni på samma fot där? Försök att inte då leda så mycket i samtalet utan hör vad han har att säga om det, hans tankar om det?
Jag har varit svartsjuk också och minns den perioden som helt fruktansvärd och man känner verkligen då hur kontrollbehovet rycker i en närmast i panik, men att utöva försök av kontroll på det här sättet, med vilka ursäkter man än kan hitta på som legitima skäl varför, utan att han visat dig en enda gång innan att han brustit i förtroende till dig, kommer bara stå dig i fatet om du vill ha den där nära kontakten med honom igen, det är inte rätt väg att gå, det löser inte problemet. Det kommer bara ge dig en högst tillfällig känsla av att allt är okej för att sedan släppa, har du missat något, trots allt? Och leta vidare efter andra tecken, så var det med mitt ex (i full blom) och så har det varit med senare partner.
Ursäkterna/anledningarna/de s.k "legitima" jag fått höra var att jag såg bra ut, att jag var trevlig, att den andre killen (vem nu det var) var så på. Det är inte skäl nog att gå rätt över min integritet, mina gränser och behandla mig som en suspekt till ett brott jag inte begått. Dina "legitima" skäl som du anger är att ni är i en dålig period, och att han ändrat lösen, de skälen är heller inte legitima nog. När jag varit i en dålig period i ett förhållande har jag lagt väldigt mycket kraft, energi, till att tänka, känna för den andre personen och vårt liv ihop, jag har inte lagt något på det utåt, till andra. Alla har sina gränser för vad som är okej för dem själva, det börjar där, där tas beslutet, det börjar inte med vad andra, partnern, är okej med, eller inte. Det är en brist hos en själv om man väljer att vara otrogen. Det finns de par som när de har det kämpigt, är olyckliga, söker sig utåt, rikt socialt liv, och det finns de som söker sig inåt. Jag vet att vi tillhörde de som sökte sig inåt för vi ville verkligen lösa våra problem och det gjorde vi. Är han någon som söker sig för mycket utåt i den här dåliga perioden är det dags att ha ett samtal om det, för det behövs då läggas mer energi i er "korg" än i andra "korgar". Man behöver inte överdriva att det ska vara full isolation som gäller, men just vart går uppmärksamheten, vart går energin åt? Vad kan ni göra för att bli närmare varandra? För att bryta gamla mönster? Inte nedåt-spiral?
OK. Nog skrivet.
Hoppas det löser sig, och att du kan känna dig trygg, nära och älskad av din partner, man behöver inte den svartsjuke stressen ovanpå småbarnsåren, det är en sak som är säker.
