Hur klarar ni av livet?

Det verkar ju mest handla om att han enligt TS höga standard 'inte är bra på', inte att han inte kan eller faktist gör. Klär han barnen duger ju inte t ex färgskalan enligt TS, etc.
Och dagtid när han tar hand om barnen ska han ju ägna sig åt dem, inte hushållsgöra. Precis som  fl-lediga mammor brukar göra.

Att förstöra tvätten och städa genom att kasta in saker i ett skåp? Det är normal standard för dig? Och att se till att barnen har vettiga kläder, det är för mycket begärt? 

Och självklart plockar man det som uppstår under dagen, även om det är barnen som är fokus. Det brukar f-lediga mammor klara av. Det låter som att även du tycker att mannen är i behov av en boendestödjare för att klara av livet, och att det ska vara TS uppgift. 

Jag vet inte vad som menas med att tvätten blir 'halvt förstörd'. Hon sa inte 'helt förstörd'. Kanske hon menar skrynklig.

Om det är vad som hinns med så är det vad som är ok - att t ex fosa in saker i skåpet istället for att prydligt ställa var sak på en hylla om det ändå ska dras ut igen nästa dag låter for mig helt ok.

Varfor skulle mammans färgskala anses 'vettigare' än pappans? Det är en smaksak, och om barnen vill ha det låt dem.

Har man helt olika nivå vad man tycker är ok så måste man lägga sig på en nivå som båda är ok med. Eller inse att man får göra lite mer själv. Man kan inte både kräva att man ska ha en nivå precis som man vill ha det och att någon annan ska hålla med.

När min man var föräldraledig fick jag helt släppa att ungarna såg ut som optiska illusioner när han klätt dem. De var hela och rena och nöjda och han var nöjd och då fick jag bita ihop för det är ju heller inte kul att göra saker om den andre hela tiden klagar på en att man inte gör nog bra. Då slutar man göra.

Hemma sköter jag all tvätt för jag är petigare där. Han sköter allt i köket för där är han petigare. Jag har nog helt ärligt startat diskmaskinen typ 10 ggr sen vi köpte den för massor av år sen (före pandemin) för om jag stoppar in i diskmaskinen och försöker starta den så kommer han och puttar undan mig och ska lägga om tetriset av disk och tala om att det minsann går att få in 2 saker till. I. Don't. Give. A. Fuck!!!! Jag gör det hellre på hälften av tiden än ägnar mitt liv åt att spela tetris med smutsdisk och ska han ändå göra om det jag gör så får han göra det själv. 

Men ni måste hitta någon form av nivå ni båda kan leva med och så bestämma vad av det han ska göra och sen inte lägga sig i. Tvätten t ex, om du inte litar på hur han sorterar tvätten låt han hänga all tvätt. Låt han lägga barnen alla kvällar om det funkar om du hellre städar än låter honom göra det. Låt han åka och handla (och ta med ett barn som hjälpreda) om du hellre tvättar under den tiden o s v. Är han då inte nöjd med fördelningen så får han väl visa att han klarar av att byta. Men man måste inte dela på alla uppgifter, man måste göra ungefär lika mycket av allt så man uppnår en nivå som båda kan leva med (och där får båda vara med och kompromissa)

Gissningsvis är det inte småsaker som färgskalan på kläder som är problemet utan snarare sånt som fel kläder för aktiviteten eller vädret. 

barnen blir större och klarar förhoppningsvis av att säga ifrån själv när det blir fel, men att inte ha koll på baskläder som mössa, vantar och jacka osv på vintern är faktiskt ett riktigt problem.

Ang. tvätten så fläckbehandlar han inte sånt som behöver det typ bärfläckar så då får jag ändå tvätta om. Finare blusar körs på timlånga program i alldeles för höga temperaturer, plagg hamnar fel i sorteringen så ljusa plagg hamnar bland de mörka och blir grådassiga mm.

Kan dra många exempel (saker glöms i fickor som skapar hål i kläderna, fel saker på fel program, smutsiga strumpor som körs tillsammans med mina fina bhar i 90 grader osv) men det är en risk att vissa kläder förstörs helt enkelt för det går för fort/ingen "omsorg" för plaggen finns eller vad man ska säga.

Vi äger inga dyrare plagg, men för mig är viktigt att vi i familjen har saker som är hela och rena och ser fräscha ut. Och tvättar man allt utan att sortera eller fläckbehandla i samma maskiner på typ 60 grader i timlånga program ser ju inga kläder särskilt roliga ut efter det. Det är jag som fått lära honom detta, innan mig färgsorterade han svart/ljust på sin höjd. Men det kommer också hemifrån eftersom hans föräldrar inte är bra på det där (det syns på kläderna). Älskar hans föräldrar men vi delar inte alls samma syn på vad som räknas som städat/rent osv. Svar ja, jag är väl lite pedant men jag mår bra av ordning och reda.

Jag har dock blivit bättre på att acceptera stök, men förstörda kläder är bara så onödigt ur ekonomisk synpunkt. De håller ju väldigt bra om man bara ger plaggen lite "kärlek".

Om du kan tolka 'väljer kläder till barnen ser de ut som clowner' till att inte ha mössa, vantar, jacka, eller fel kläder för vädret/aktiviteten, etc tolkar du det mycket annorlunda än vad jag gör.

Tips om tvätten: ha flera tvättkorgar. En för ljust/vitt, en för mörkt. En för handdukar/lakan/underkläder. En för dig där du lägger plagg du tvättar själv. Tydliga skyltar på varje korg. På så vis lär man dessutom barnen hur man sorterar innan man tvättar liksom av bara farten. Vi har ett trådkorgsystem. 

Köp bara ljusa eller bara mörka underkläder, handdukar och lakan. Då kan allt sånt gå i samma. 

Instämmer. Och här finns dessutom en pedagogisk poäng i att låta barnen och pappan bestämma kläder - barnen slipper fostras in i utseendenojja från så tidig ålder. 

Hos oss tvättar vi antingen mörkt/färgat eller vitt. Har inte ditt problem. Vi köper kläder som funkar att tvätta tillsammans. Det är ju ett tips annars - se över vad du inhandlar och gör det enkelt att tvätta (och torka).

Kanske kan du ha en separat korg för dina känsliga bhar och blusar och ta hand om dem själv.

Känner så igen mig TS. Har varit där du är, och vet hur svårt det är att släppa på saker.

Vi har tre barn mellan 6-15 år, stort hus, trädgård, båt, 2 bilar, och husbil. En hel del hemma att hinna med alltså. Vi jobbar heltid båda två, maken börjar senare och brukar lämna på förskolan vid halv 9 och jag hämtar ca kvart i fyra. Stora barnen ska köras på träningar och hämtas hos kompisar. Yngsta har nån kompis hemma och leker med kanske 1 dag/vecka och så är det fullt upp. I veckorna brukar jag också ta med yngsta ut efter skolan 1-2 dagar, oftast går vi till ngn park och han leker en stund med någon kompis där. Sen hem o laga mat. Precis som för dig är det kaos hemma om maken tex vabbat, men jag tänker att han faktiskt fokuserat på barnen och inte bara varit tråkig och städat etc. Även om man kunde önska att de iallafall ställt in disken i maskinen.

Hemma hos oss sköter jag i princip allt inne. Är den som köper kläder till barnen,tvättar,  håller koll på tandläkartider, läkare, olika grejer som händer på förskola och skola, läxor, kalas osv. Såsom det verkar att du gör. Maken går ut med soporna när det svämmar över. Torkar av ett bord först när det är superkladdigt. Man får vänta ut honom.

Har dragit ner på städning, köpt en bra robotdammsugare som sköter dammsugningen, jätteskönt. Putsat fönstrena Max 1 gång per år. Låter det få bli dammigt, gör ju inget, ingen som ser ändå. Torkar luckor i köket när de verkligen ser smutsiga ut, typ varannan vecka. Har slutat byta sängkläder varje vecka, typ varannan nu. Bytte i allas sängar varje måndag förut. 

Som nu till våren, struntade i att plantera massa fröer osv. Lät yngsta få göra några plantor, men inte som förr om åren då jag hade 30-40 stycken. Ingen orkade ändå ta hand om det. 

Trädgården får mest bara vara. Jag klipper gräset kanske varannan vecka på sommaren. Har inte massa rabatter som ska rensas. Några fruktträd och fruktbuskar. Barnen spelar ändå fotboll och grejar så gräsmattan är nertrampad och nerstampad runt gungorna. Vad gör det, att inte trädgården är jättefin? Förut ville jag ha massa prunkande blommor så alla skulle se hur fint det var, nu tänker jag mer på att prioritera utelek med framförallt yngsta istället för kravet att kratta och hålla på.

Storstädar aldrig. Tar lite då och då, lite varje dag. Ett handfat på kvällen, toan kanske torkas av. viker tvätten när jag har lust. Den får ligga i en stor hög i tvättstugan och den som saknar nåt får leta där. 

Men ja, som nu när man ser tex altanen som borde rengöras med tralltvätt och oljas in. Eller balkongdörren som behöver skrapad o målas om. Ja det får man ta när man orkar o har lust. För nånting annat får ju stå tillbaka då. Kanske en dag när man bara äter korv med bröd och får tid över.

Förut brydde jag mig om att barnens kläder skulle matcha osv. Nu tycker jag det är gulligt när maken klätt yngsta och det är lite mixat.

Men det är lätt att ryckas med och sträva efter ett perfekt hem, som folk gärna visar upp på sociala medier.

Ekonomiskt har vi inga bekymmer, tjänar bra båda, men kruxet med renoveringar är att maken vägrar ta in hantverkare så allt måste göras av oss själva.

Vem har sagt att man behöver göra allt detdär för att vara lycklig 😅 jag ser dom på instagram varje dag, personer i min omgivning med så många höga krav och rädda för att bli dömda och vette tusan om de inte gjorde som alla andra.
när prioriterade du dig själv sist istället för att ge bort din energie till andra? 

börja skala av saker i ditt liv. En sak i taget. allt som är neggativt och påverkar din sinnesstämning är skadligt för dig och din egna energi och tillslut blir man sjuk och går in i väggen. 

exempelvis , kollar du på nyheterna och känner dig arg / ledsen efteråt? Då är det en sak att skala av och tabort ifrån ditt liv. Den tiden hade du exempelvis kunnat lägga ner på 10 minuters meditation som är ett riktigt fint verktyg att skala bort stress och neggativa tankar. Det kallas att ge sigsjälv självkärlek. Du borde prioritera dig och sätta dig själv i första rummet och sluta låta ditt liv styras av andras åsikter, då kan du bli lycklig. 
skala bort människor som bara pratar bekymmer och problem och där det aldrig kommer fram något positivt ut ur munnen är ett värdefullt tips även, lätt att man drar in varandra i en neggativ spiral annars. 

Jag hoppas inte det betyder att hon med sin lägre lön känner sig tvungen att dubbelarbeta, för att han bidrar med mer pengar, eller att han samlar sina pengar på hög och har en oavlönad hemtjänst. I "jämställdhetens" namn