Smärtlindring under förlossning

Smärtlindring under förlossning
Smärtlindring under förlossning. Foto: Shutterstock.com ©

En förlossning är något av det största man kan uppleva i livet, men det är även en smärtsam upplevelse för de allra flesta. Som tur är finns det mycket man kan göra för att reducera förlossningssmärtorna.

Många är eniga om att vara väl förberedd inför förlossningen kan vara den bästa smärtlindringen. Att man vet vad man ska gå igenom, att man följer sina känslor och är väl omhändertagen under förlossningen är mycket viktigt. Ångest och anspändhet ökar kroppens produktion av adrenalin, vilket i sin tur förstärker smärtorna. Detta minskar kroppens egen frigörelse av endorfiner – kroppens egna smärtstillande medel.

Artikeln fortsätter under annonsen:

Vad förorsakar smärtorna under förlossningen?


örlossningen delas in i tre faser: öppningsfasen, utdrivningsfasen och efterbördsskedet. Värkarna gör att livmodern drar ihop sig, vilket är nödvändigt för att livmodermunnen ska öppnas och barnet kunna komma ut. Livmodermunnen är öppningen ut från livmodern. Under graviditeten är livmodern stängd. Livmoderhalsen är normalt 2.3 cm lång, och öppningen är bara några millimeter i diameter. 

  • Öppningsfasen är då värkarna bidrar till att livmoderhalsen vart efter blir kortare och när den har dragits undan hjälper värkarna livmodermunnen att öppna sig. När den öppnat sig hela 10 cm. räknas den som helt öppen, och barnet kan börja passera genom förlossningskanalen. Ofta är smärtorna starkast mot slutet av öppningsfasen, då livmodern håller på att utvidgas till fullo – då är värkarna kraftigare och håller ofta i sig längre än tidigare.  
  • Utdrivningsfasen är då värkarna hjälper till att föda fram barnet. 
  • Efterbördsskedet är då värkarna får moderkakan att släppa och stötas ut.

Bäst utan smärtlindring?

ånga tycker att det bästa är att föda utan användning av smärtlindrande medicin. Kvinnor som avstår från smärtlindring upplever ofta att dem är mer närvarande i vad som händer och kan då vara mer aktiva under själva förlossningen. Ibland kan det dock vara bättre att använda smärtlindring. Detta gäller bland annat under långvariga förlossningar där värkarna hela tiden är väldigt starka, då mamman kan få hjälp att vila genom smärtlindring så att hon sedan lättare kan vara med och föda sitt barn. Det kan även vara i en situation där kvinnan spänner sig så mycket att hon känner att hon tappar kontrollen och låser sig – då kan smärtan kännas outhärdlig och smärtlindring bli en räddning.   

Det viktigaste smärtlindrande medlet har kvinnan inneboende – andningen. Det är enormt viktigt att andas lugnt, in och ut i oforcerad takt - inte hålla andan! Ju mera ont det gör destå mer ska man fokusera på andningen. När man håller andan ökas muskelspänningen och därmed smärtan, när man göra längre utandningar än inandningar slappnar de muskler av, som annars förökar smärtan. En ytlig, alltför snabb och forcerad andning gör att livmodermuskulaturen spänns och nästa värk kommer snabbt därefter, är mer smärtfull, håller i sig kortare och är verkningslös i förlossningsprocessen.  

Olika former av värme kan hjälpa

Ett varmt bad, massage med oljor som värmer, värmeflaskor eller uppvärmda kuddar kan ha otroligt bra effekt. Det är ingen fara för infektion knutet till bad före och under förlossningen.
Ha med en stödperson under förlossningen. Någon som kan ge "en hand att hålla i", och kanske även lite massage? Stödpersonen behöver inte vara barnets pappa. Det kan lika gärna vara en god vän, familjemedlem eller en doula, det viktiga är att det är en person som inger trygghet, uppmuntrar och stöttar under hela förlossningen.

Vad påverkar smärtupplevelsen?


Flera saker kan påverka smärtupplevelsen:

  • Kvinnans fysiska och psykiska tillstånd vid förlossningens början
  • Kvinnans smärttröskel (men det är inte ovanligt att kvinnor med "låg smärttröskel" i vardagen, tål förlossningssmärtorna utan problem!) 
  • Värkarnas intensitet
  • Fostrets ställning och storlek
  • Förlossningens längd

Pröva utan smärtstillande?
Det råd, som oftast ges, är att pröva utan smärtstillande/bedövning eftersom smärtlindring kan innebära en risk både för barnet och mamman, men det är en stor fördel att veta vad man har att välja mellan ifall det skulle bli aktuellt med smärtlindring. Att bestämma sig för att ta smärtlindring är inte ett nederlag, men det kan vara bra att utgå ifrån en naturlig förlossning utan smärtlindring.

Medel utan kända biverkningar

Dessa metoder är utan kända komplikationer eller biverkningar, men är otjänliga vid långvariga och starka smärtor: massage, värmekuddar, bad i badkar eller i bubbelpool, TENS och akupunktur. Många kvinnor kan klara sig igenom större delen av förlossningen med hjälp av dessa metoder, evt. med sterila kvaddlar och/eller lustgas som andra alternativ längre fram i förlossningsprocessen.

Akupunktur erbjuds på de flesta förlossningsavdelningar, och används mot olika problem och symptom, som exempelvis för avspänning, smärtlindring, värk stimulering, fastsittande moderkaka och efter förlossningen samt mot andra graviditetsbesvär. Det är dock inte alla barnmorskor som är utbildad i att kunna ge akupunktur, men ibland kan en kollega till barnmorskan hjälpa till att sätta nålarna. De flesta födande har goda erfarenheter av akupunktur, och ofta är det så att även om akupunkturen inte helt har den önskade smärtlindrande effekten har det däremot kraftig påverkan på värkarna och kan göra att förlossningsprocessen förlöper snabbare.  Många kvinnor med nålskräck upplever att akupunkturnålarna inte var så farliga och det faktiskt hjälpte dem. 

Sterila kvaddlar


Också kallade ”bistick” för att det känns som att få ett bistick när dem läggs. Dem värkar lokalt smärtlindrande genom att kroppens egen produktion av smärtlindande ämnen (endorfiner) stimuleras. En liten mängd sterilt vatten läggs under huden på fyra ställen på ryggen eller över bäckenbensfogen/symfysen. Vissa upplever att sterila kvaddlar inte hjälper men många tycker det har en mycket god effekt. 

Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS)


 

Elektrisk stimulering som kan motvärka ryggsmärtor. Fyra gummiplattor fästs på nedersta delen av ryggen. Genom att skicka svaga elektriska signaler genom dessa, kan en viss smärtlindring uppnås, speciellt under första delen av öppningsfasen. Den födande kan själv styra tillförseln och intensiteten av den elektriska stimulansen genom att trycka på en knapp och reglera nivån när första känningarna av en värk startar. 

Olika typer av medicinsk smärtlindring

  • Epiduralbedövning: 
En narkosläkare lägger bedövningen mellan två ryggkotor i ländryggen in till epiduralrummet. Det är utrymmet utanför hårda ryggmärgshinnan, ett spaltformat millimeterbrett hålrum alldeles utanför ryggmärgskanalen. Epiduralbedövningen kan, om den sätts rätt, ge en utmärkt smärtlindring i både öppningsfasen och i den första delen av utdrivningsfasen. Den här formen av bedövning kan ges när förlossningen är i sitt aktiva skede, helst efter att livmodermunnen är öppen minst 4 cm. Det tar ca. 10-15 minuter innan den börjar värka. Det negativa med epiduralen är att värkarna i livmodern kan bli mindre verksamma eller avstanna helt. Då kopplar man ofta in värkstimulerande dropp, vilket kan fungera jätte bra men kan även innebära en risk för barnet. Användandet av sugklocka eller tång ökar även vid epiduralanvänding om förlossningen stannar upp för länge och barnet börjar bli stressat eller om mamman är för utmattad.
  • Lustgas:
 Inandas genom en mask. Gasen gör dig mera avslappnad och reducerar smärtupplevelsen under värkarna. En väldigt bra sak med lustgasen är att den verkar på en gång, och försvinner ur kroppen väldigt fort. Det bästa är därför att inandas lustgasen precis när värken börjar och under värkens gång och sedan släppa den när värken håller på att försvinna. Om lustgasen används rätt har den ingen biverkan – den påverkar inte barnet och förlänger heller inte förlossningsprocessen.
  • Morfin/Petidin: 
Ges som injektion i muskulaturen. På senare tid har man blivit uppmärksam på att dessa medel först och främst verkar lugnande och sövande, men dämpar inte smärtan speciellt mycket. Preparatet ges under den första delen av förlossningen, då värkarna har kommit igång och blivit mer smärtsamma. Används om kvinnan har korta men kraftfulla värkar och inte har kunnat sova under natten eller kanske flera nätter och måste vila. Morfin/petidin kan kombineras med lustgas.
Morfin/petidin bör inte ges vid för tidig födsel, och inte heller när födseln är nära förestående, då barnet kan bli påverkat och inte må bra som det borde när det föds Om barnet är påverkad av dessa smärtstillande medel när det föds, ger läkare/barnmorska barnet en spruta med "motgift", som upphäver morfinets påverkan på barnet. 

  • Pudendusblockad: 
Detta är en bedövning som sprutas in i vaginan. Den verkar som en lokalbedövning och gör att man märker mindre av pressen från barnets huvud. Den här typen av bedövning är speciellt bra vid användning av tång eller sugklocka, eller då större bristningar ska sys. Det negativa med denna typ av bedövning är att det är svårare att veta när och hur man ska krysta, samt att värkarna kan hämmas
  • Lokalbedövning:
 Används om mamman fått bristningar som ska sys efter förlossningen.
  • Lugnande medel:
 Används väldigt sällan, om endast om mamman är mycket ångestfylld eller orolig.

Skribent:

  • Sjuksköterska Elisabeth Lofthus