Foralder

Förlossningsdepression: Stine Marie dolde för alla hur hon egentligen hade det

Tre år gick innan en oväntad lösning kom.

FÖRLOSSNINGSDEPRESSIONEN PÅVERKADE STINE MARIE I TRE ÅR: – Jag har missat så mycket, berättar hon. Foto: Privat

Första gången Stine Marie Thorsen (28) märkte att något var fel var på sjukhuset.

– Själva känslan gjorde ont, men var okej. Jag fick en störtblödning och förlorade mycket blod. De smärtor som jag försökte beskriva var det ingen som förstod, och jag försökte att berätta att jag inte «var mig själv» efter förlossningen.

– Men det är det ingen som är, var svaret hon fick.

Stine Marie valde att åka hem ganska snabbt efter förlossningen. I efterhand tänker hon att hon istället borde ha varit på sjukhuset längre och fått hjälp.

LÄS OCKSÅ: Förlossningstårar eller förlossningsdepression?

Utmattad och trött

När hon kom hem var hon utmattad och trött. – Jag tror jag var i chock, berättar hon.

– Jag tog med mig pojken till vårdcentralen dagen efter vi kom hem, för att väga barnet. När jag kom dit och berättade om min hemska upplevelse så fick jag svaret: "Ja men det gick ju bra». Ingen frågade mer, ingen brydde sig mer. Ingen kunde se på mig vad jag hade gått igenom.

Förlossningsdepression drabbar 10-15 procent

– Vi vet att det är tio till femton procent av kvinnorna som upplever depressiva symptom i förbindelse med graviditet och förlossning. 3,5 procent är kliniska depressioner som behöver behandlas, berättar Catharina Elisabeth Arfwedson Wang, Professor och psykologspecialist vid Institutet för psykologi, UiT.

– Det är saker som tyder på att det är något ökande. Möjlig förklaring kan vara att det sammanfaller med perioder i livet med mycket stress och stora omställningar.

– Det är inte bara kvinnor, många män blir också deprimerade efter förlossningen, berättar hon.

LÄS OCKSÅ: «Perfekta» mammor mer deprimerade

För snabbt hem från sjukhuset?

– Det är en trend i vårt samhälle att man inte är sjuk när man får barn, man ska så snabbt som möjligt ut från sjukhuset, säger Wang.

Hon berättar att i kulturer där man har fler ritualer och system för att ställa upp för småbarnsfamiljer, är det mindre depression.

– Många är jättetrötta, bor långt ifrån familjen och socialt nätverk, har ingen som kan avlasta, många har inte haft barn tidigare. De saknar det sociala nätverket och det kan vara lite av orsaken till ökningen vi ser av förlossningsdepressioner.

Sårbarhetsfaktorer

Wang berättar också att många kan vara sårbara och har för lite överskott för att ta sig igenom dessa processer, då reagerar de med depression.

  • stora förändringar fysiskt
  • förändringar i parförhållande och relationer
  • brist på sömn
  • förväntningar på att du ska vara lycklig

«Lurade» barnmorska

Sex veckor efter förlossningen skulle Stine Marie på en efterkontroll hos barnmorskan. Barnmorskan följde praxis som många barnmorskor gör, med att gå igenom en checklista för att fånga upp symptom på förlossningsdepression hos nyblivna mammor.

– Jag skulle fylla i ett formulär med frågor. Jag var trött och rädd. Jag tänkte att svarar jag ärligt på det här, så tror de att jag har en förlossningsdepression, och det har jag INTE! Det orkar jag inte, minns hon.

Stine Marie kryssade därför i att allt gick bra.

– Det var väldigt dumt av mig och huvudorsaken till att det tog så lång tid innan jag fick hjälp.

Kände sig pyton - psykiskt och fysiskt

Stine Marie känner att hon missade mycket av de första tre månaderna i sin sons liv. Hon minns varken dopet eller hans första jul, berättar hon.

– Jag var nedstämd och hade lite energi. All min energi gick till lillpojken. Mitt fokus var att han skulle ha det bra, mig själv var det inte så viktigt med.

– Jag brydde mig inte om hur jag såg ut. Jag försökte ibland, men det slutade med att jag grät för mig själv eftersom jag insåg hur sliten och trött jag var och kände mig helt PYTON - både psykiskt och fysiskt.

Med tiden drog sig Stine Marie undan vänninor och hittade på ursäkter för att undvika kontakt. Det var inte många som förstod att hon var sjuk, hon dolde hur hon slet.

LÄS OCKSÅ: Se upp för «zombiemammorna»!

Tre år med depression

Depressionen varierade i intensitet och styrka de kommande åren. Speciellt i perioder med förändring i livet, som till exempel när hon började jobba igen, eller när barnet började på förskolan blossade symptomen på depressionen upp igen.

– De första levnadsåren för ett barn händer det mycket, världen upptäcks. Jag försökte så gott jag kunde att finnas där för min pojke i dom ögonblicken. Jag klarade det också! Jag tror nog att jag var duktig på att dölja depressionen för de runt mig, även för mig själv, säger Stine Marie.

Hon insåg inte själv att hon var sjuk, men något kändes ändå väldigt fel.

Vanliga symptom på förlossningsdepression:

Professor och psykologspecialist Want berättar att dessa symptom ofta uppträder:

  • Trött
  • Känner sig misslyckad
  • Väldigt många säger att de har «förlorat sig själv»
  • Undrar om livet någonsin kommer bli som förr
  • Skuldkänsla över att inte vara glad
  • Känner inte att det är så fantastiskt som de hade trott att få barn
  • Känner inte moderskänslor
  • Känner sig trött, motivationslös och har koncentrationssvårigheter
  • Mycket oro över barnet - att de inte gör saker rätt
  • Många har ångest

Wang berättar att det är varierande hur länge sjukdomen varar, ofta några månader - men det som är viktigt är att man märker att depressionen går över.

Döljer ofta sjukdomen

– Varför är det ofta svårt för andra att upptäcka om någon har en förlossningsdepression?

– Det är svårt att sortera vad som är vad då det är många saker som händer efter en förlossning. Kvinnorna är slitna på grund av brist på sömn och så vidare. Dessutom försöker kvinnorna ofta dölja det lite eftersom det krockar i förhållande till förväntningarna utifrån. «Du är väl bara hemma och njuter nu» säger folk. Då är det skamfullt att säga «nej, jag tycker bara det är skit». Det går emot samhällets förväntningar, svarar Wang.

Fångas ofta inte upp

Wang påpekar att när du är i en övergångssituation där mycket händer inuti och utanför dig, är det inte så lätt att kommunicera att man känner sig deprimerad till sin läkare. – Det är också få människor som förstår att de är deprimerade innan de kommer till läkaren. Läkaren kan hänvisa dom vidare, berättar hon.

De senaste fem åren har sjuksköterskor och barnmorskor blivit duktigare på att fånga upp detta, i samtal med kvinnorna efter förlossning. I en del kommuner finns det även späd-och småbarnsteam. Dessa jobbar med föräldra- och småbarnsproblematik. Det är kunniga personer som har kompetens både för vuxna och små.

Oron för att bli gravid igen blev räddningen

Tiden gick och först tre år senare hände något som gjorde att Stine Marie fick hjälp.

– Jag och min man hade börjat prata om att få barn nummer två. Hon gick tillbaks till sin barnmorska på vårdcentralen och bad att få prata och en ny genomgång av förra förlossningen. Hon berättade att hon inte hade berättat sanningen förra gången hon hade varit på barnmorskans kontor.

Vid en ny genomgång av formuläret, sa barnmorskan att det inte var någon tvekan om att Stine Marie hade en depression.

Resultatet av samtalet var att Stine Marie blev hänvisad till psykolog, som också bekräftade det samma - hon hade en depression.

Svårt att inse att man har en förlossningsdepression

Stine Marie berättar att hon aldrig känt sig deprimerad innan hon fick barn.

– Det var svårt för mig att inse att jag hade en depression. Jag kände mig onormal.

– Förlossningsdepression hade jag inte hört om och just för att det var så okänt tog det lång tid innan jag förstod att något var fel och tog initiativ till att få hjälp.

Det var inte så mycket som skulle till för att det skulle bli bra igen för Stine Marie. Samtalen med psykologen var det som skulle till för att hon skulle hitta tillbaks till energin och glädjen.

Idag går det väldigt bra för Stine Marie. För fyra och en halv månad sedan fick hon barn nummer två, och denna gång gick allt mycket bättre, och hon fick ingen ny förlossningsdepression.

Överraskad över hur lite som skulle till för att bli bra

– Livet med mina pojkar är underbart precis nu! Allt är inte rosenrött hela tiden nu heller - men jag är långt ifrån där jag en gång var, och det har jag lärt mig att värdesätta!

– Jag har inte känt av någon depression sedan det togs tag i. Och det överraskade mig hur lite som skulle till! Jag behövde bara att någon lyssnade på mig och kunde förstå mina tankar.

– Det är ett så tabubelagt ämne och folk borde veta hur vanlig sjukdomen faktiskt är!

Tvåbarnsmamman berättar att en del blir väldigt förvånade och mållösa när hon beskriver vad hon gått igenom.

– Att jag är så öppen om det jag har gått igenom upplever jag kan vara nästan obehagligt för folk. Men jag tycker inte vi ska måla varje graviditet och babytid som rosenröd! Måla det i den färg du tycker återspeglar din upplevelse och sätt ord på det, jag kan inte sätta ord på hur viktigt det är, förtydligar hon.

Hon råder andra till att inte vara rädda för att prata med någon om man har symptom på förlossningsdepression.

– Men så fort du stänger dig inne har bollen börjat rulla, och den suger till sig och blir blytung på ett ögonblick! Det allra viktigaste är att våga be om hjälp, avslutar Stine Marie.

LÄS OCKSÅ:Förlossningsstöd - avgörande för din förlossningsupplevelse!

Förväntningspress i sociala medier

– Många som har förlossningsdepression har upplevt förväntningspress, speciellt knutet till sociala medier där man ska framställa sig själv på ett positivt sätt. Det kan vara svårt när man har stora förväntningar på sig själv. Är man lite nedstämd har man problem att förstå det sociala spelet. Man har svårt att genomskåda att det är «fake» på sociala medier. När man inte är deprimerad är det lättare att se att alla inte har det så. För många leder det till skamkänslor, isolation och det kan utlösa en större depression, säger professor och psykologspecialisten.

LÄS OCKSÅ: Hoppas hon dör i din mage!

Mannen kan överta föräldraledigheten

Wang berättar att folk inte är så medvetna om att ifall mamma är lite deprimerad och har det tufft efter förlossningen, så kan faktiskt kvinnan sjukskrivas och mannen överta föräldraledigheten.

– Man behöver inte vara väldigt deprimerad. Är man sliten eller nedstämd och man känner att man inte har något att ge eller att det är tungt att ta hand om barnet, kan man sjukskrivas. Att vara hemma med ett nyfött barn är ett jobb. Är man så sliten att man hade varit sjukskriven från ett annat jobb, bör man göra så att den andra kan komma in och hjälpa.

Viktigt att förebygga och behandla - för hela familjen!

Want tycker att det är viktigt att kartlägga och behandla förlossningsdepression, eftersom det är en fas där föräldrar och barn ska kytas till varandra.

– Det är nödvändigt för att det ska bli en bra relation. Det är jätteviktigt med en bra relation, det är därför förebyggande att investera i denna period. Det är även många par som går från varandra eftersom dom upplever så stor belastning den första tiden. Det handlar om psykisk och fysisk hälsa och familjeliv. Det är bra förebyggande arbete att sätta in extra resurser här. Tidigare kan man inte förebygga, påpekar professorn.

Förlossningsdepression börjar ofta redan i graviditeten

En förlossningsdepression är en depression som inträffar i samband med förlossningen. Depressioner som uppstår i samband med graviditet och förlossning skiljer sig inte väsentligt ifrån andra depressioner och behandlas på samma sätt.

Depressionen kan variera i allvarlighetsgrad, från lättare till en mer allvarlig depression. Runt en tredjedel av alla förlossningsdepressioner börjar under graviditeten. Även om nedstämdhet och depression är minst lika vanligt i slutet av graviditeten som efter förlossningen, har "Graviditetsdepression" inte fått samma uppmärksamhet som depression efter förlossning.

Helsenorge.no