Foralder

Därför bör du tänka dig för två gånger om du berättar en «vit lögn» för barnet

Barnen tappar tillit till dig när lögnen genomskådas (för det kommer den)

HYSJ: Barn tar efter vuxnas beteende. Ljuger du, ljuger de, säger experterna. Foto: NTB Scanpix

Det är lätt att snygga till sanningen inför barnen. Och de flesta föräldrar gör det.

Speciellt i situationer där man önskar skona barnet för information som man tror skadar barnet, eller information som barnet inte har förutsättningar för att förstå, anser Willy Tore Morch, psykolog och professor i barnpsykologi.

– Till exempel är det enklare för mamma att säga till barnet att "pappa är ute och reser" medan det korrekta är att pappa och mamma har bestämt sig för att vara från varandra en period, eller att mamma har fått veta att pappa har flyttat in hos en ny flickvän.

Hotade med straff

Mörch tror ändå att ljuga för barnen inte är lika vanligt längre.

– För en generation sedan var det vanligare att ljuga om konsekvenser, att barnen skulle få straff, som till exempel att barnet måste sluta bråka med sin syster annars får han "smisk" när pappa kommer hem från jobbet. Detta sätt att lösa ett problem på är mindre vanligt idag eftersom vi i större grad har respekt för barnets egenvärde och integritet, förklarar han.

Genomskådar dig

Men vad tjänar föräldrar på att berätta en liten vid lögn för sina barn? Enligt Mörch kommer barn förr eller senare genomskåda en lögn.

– Det kommer alltid dyka upp situationer där lögnen brister. Dessutom är barn väldigt duktiga på att tolka föräldrarnas beteende och att få misstanke om att något är fel, säger professorn.

En bra regel är att man kan prata med barnen om allt, även de svåra sakerna. Jag rekommenderar därför att man inte ska ljuga för barn, inte heller vita lögner.

LÄS OCKSÅ: 10 lögner du berättar för dina barn

Vuxna ljuger en till två dagar om dagen

Svein Magnussen, professor i kognitiv psykologi vid universitetet i Oslo, anser emellertid att en liten vit lögn kan göra en enskild situation enklare och bättre.

– Att servera några under- och överdrifter, att snygga till det som kommer ur munnen, är något vi alla har lång erfarenhet av, anser Magnussen.

Han berättar att enligt amerikansk socialpsykologisk forskning ljuger folk i genomsnitt en till två gånger om dagen i samtal med andra som varar fyra till fem minuter eller mer.

LÄS OCKSÅ: Nej - du skadar inte ditt barn genom att kolla mobilen

Finns 3 olika typer av lögner:

1. Direkta lögner: Berättar saker som inte alls är sant.

2. Överdriva: Försvagar eller förstärker en historia.

3. Subtila lögner: Det du inte kan ta i en lögn, för du skjuter in det under en annan förklaring.

Källa: Svein Magnussen, professor i kognitiv psykologi

– Enklare lösning för föräldrar

Are Karlsen, ledare för Centrum för förebyggande, är i likhet med Willy Tore Mörch bekant med att många föräldrar väljer att hålla saker dolda för barnen.

– Orsaken till detta är nog att det ofta är enklare att servera en vit lögn än att bege sig in på att förklarar varför och vad. Barnen behöver inte veta allt den vuxna vet, säger Karlsen.

Han förtydligar ändå att utgångspunkten bör vara att föräldrar inte ska ljuga för barn.

– När de avslöjar dig, kommer det inte att hjälpa att berätta för dom att det är dumt att ljuga i andra sammanhang. Barn lär sig lika mycket av att observera vad föräldrarna gör, som av vad vi säger att de ska göra. Barnen kommer med andra ord lära sig att det är okej att ljuga. Försök att vara en bra förebild för dina barn, rekommenderar Karlsen.

LÄS OCKSÅ: Ny trend förbjuder detta

Skillnad på att låta bli att säga det och att ljuga

Karlsen säger att det finns en rad ämnen vi vuxna vet mycket om, men som kan vara svårt för barn att förhålla sig till. Till exempel konflikter mellan vuxenpersoner, ekonomi och förhållanden på jobbet.

– Men detta betyder inte att man behöver ljuga. Det är skillnad på att låta bli att berätta för barnen om allt och att ljuga för barnen, förtydligar han.

Får konsekvenser

Elisabeth Gerhardsen är barnpsykolog och författare till flera böcker inom barnuppfostran. Hon stöttar Willy Tore Mörch och Are Karlsen i att föräldrar inte bör ljuga för sina barn.

– Ett barn som upplever att det ljugs för kommer naturligtvis bli skeptisk till om det kan lita på vuxna, och speciellt den vuxna det gäller. Därmed får du ett barn som inte har tillit till det du berättar, förklarar han eller anser, eftersom barnet vet att du ibland är taktisk hellre än ärlig, säger Gerhardsen.

– Barnen tar efter dig

– Barn tar efter oss vuxa. Om föräldrarna ljuger kommer barnet inte lägga så mycket vikt vid ärlighet själv. Det blir som rökning och kosthållning. Du kan tjata om hälsa på mycket du vill, men barn ser på våra handlingar och inte orden, poängterar barnpsykologen.

Så vad kan du göra om ditt barn genomskådar din lilla lögn? Och hur håller man sig till "sanningen"?

Här får du experternas råd:

– Barn är väldigt duktiga på att tolka föräldrarnas beteende och får misstanke om att något är fel, och det kommer alltid dyka upp situationer där lögnen upptäcks. En bra regel är att man kan prata med sitt barn om allt, även de svåra sakerna.

Are Karlsen, ledare för Center för förebyggande:

– Barn lär lika mycket av att observera vad föräldrarna gör, som av vad vi säger att de ska göra. Barnen kommer med andra ord lära sig att det är okej att ljuga. Försök vara en bra förebild för dina barn.

– Många ämnen kan vara svårt för barn att förhålla sig till, till exempel konflikter mellan vuxna, ekonomi och förhållanden på jobbet. Men det betyder inte att man behöver ljuga.

– Det är skillnad på att undvika att berätta för barnen och att ljuga för barnen.

Elisabeth Gerhardsen, barnpsykolog

– Om du blir ertappad med en vit lögn, så erkänn att det inte var sant, men att du inte menade att lura barnet. Du ville bara att det inte skulle bli ledsen, rädd, arg eller vad det var för känsla du ville undvika med att ljuga.

– Försök att förklara på ett anpassat sätt. Jag försöker att säga att barn ska få veta sanningen, inte något annat än sanningen, men inte nödvändigtvis hela sanningen. Det gäller speciellt vid skilsmässa, ekonomiska bekymmer och föräldrarnas eventuella psykiska svårigheter.

– Du behöver däremot inte säga hela sanningen. Barn behöver inte veta hur irriterad du är på grannen, less på svärfar eller besviken på din chef. Det gör bara barnet bekymrat, förvirrat och osäker.

LÄS OCKSÅ: Föräldrar belönar med kakor och glass