Bloggade om barnlöshet i sju år - så skedde det otroliga

I snart två år har Siw-Karina skrivit bloggen Taraenglene på Mammanett.no. Här har läsarna kunnat följa hennes kamp för att bli gravid - en kamp som tog flera år och resulterade i sonen Peter i juli förra året. Han kom som resultat av den tredje och sista provrörsbehandlingen på Haukeland sjukhus i Norge.

– Han var det försök jag hade bestämt skulle bli det allra sista. Där och då hade jag inte klarat mer av alla hormoner och alla försök. Jag var nog mer utmattad och sliten än vad jag själv anade, berättar Siw-Karina.

Då hade hon och mannen gjort tre provrörsförsök på rad. Det första fick avbrytas på grund av att Siw-Karina blev överstimulerad, och efter det blev hon fysiskt och psykiskt sjuk. Ett år senare försökte dom igen, men graviditeten slutade med missfall. Två månader efteråt, i Oktober 2014, bestämde de sig för ett tredje - och sista - försök. Det blev Peter.

LÄS OCKSÅ: Efter nio provrörsförsök och nio år kom äntligen Hanna och Ida

Svår graviditet

Graviditeten var tuff, med extremt illamående och graviditetsdiabetes, och förlossningen blev dramatisk. Men som tur var gick det bra. Idag är Siw-Karina lyckligare än på många år.

– Jag tror aldrig jag har varit så lycklig. Jag vet att det har gjorts forskning på att människor inte blir lyckligare av att få barn, men jag är det. Det känns som att ha kommit i mål efter en lång kamp, den största kampen jag varit med om. Och jag vann till slut. Nu kan jag börja gråta bara jag ser på Peter, berättar hon.

Flera gånger var hon och mannen på väg att ge upp och hade börjat tänka på andra sätt att bli föräldrar på. Siw-Karine liknar alla försök som att gå på hal is utan att komma framåt. Det blev många känslor.

– Jag sa det flera gånger, nu orkar jag inte mer, nu adopterar vi eller blir fosterföräldrar. Men så hade jag en väldigt stor önskan om att få ett barn med han jag älskar, berättar hon.

I förtvivlan över att inte bli mamma igen sa hon flera gånger till sin äkta man att hon förstod om han ville gå ifrån henne så att han kunde få barn. Det var inte aktuellt.

– Till våren har vi varit ett par i nio år. De åren bestod av väldigt mycket barn, barn och barn säger hon.

LÄS OCKSÅ: – Tänk inte så mycket på det, så blir du nog gravid!

Miste sju gånger

Siw-Karine vet gott och väl att inte alla har tur och lyckas få barn. Själv gick hon igenom sju missfall, ungefär ett om året, innan hon lyckades. Fyra eller fem gånger blev hon gravid utanför livmodern, två gånger kritiskt.

– Det har varit mycket dramatik. I två av graviditeterna fick jag inre blödningar och skickades akut in på operationsbordet. Efter det fick jag dödsångest. Samtidigt känner du hela tiden sorgen som finns där - eftersom du ju faktiskt var gravid, berättar Siw-Karina.

Efter två missfall fick hon besked om att den ena äggledaren var tät, den andra var nästan tät. Detta var troligtvis orsaken till alla graviditeter utanför livmodern, där fostret fäst sig i äggledarna. Siw-Karina fick ta bort båda äggledarna akut. Det enda sättet att bli gravid på då är provrörsbefruktning eller in vitro fertilisering (IVF).

– Efter att ha tagit bort äggledarna blev jag steril och det dök upp väldigt många känslor runt det. Bland annat tankar om att jag inte längre var "en riktig kvinna", säger hon.

Ungefär 15 procent av alla kvinnor som är ofrivilligt barnlösa har skadade eller blockerade äggledare.

LÄS OCKSÅ: – Ni kan ju bara adoptera

Borde ha gråtit mer

Idag tänker Siw-Karina att hon kanske borde ha gråtit mer. Och pratat mer. Bloggen, som i början var anonym, blev öppnare och öppnare, och allt eftersom använde hon även sociala medier till att berätta om barnlösheten. Idag är hon angelägen om att detta behöver bli ett ämne vi pratar om.

– Jag är less på att vi kvinnor ska behöva gömma oss. Ofrivillig barnlöshet är liksom ett ämne som är pinsamt. Se framför dig att du sitter i ett sällskap och några undrar om du ska ha ett barn till. Om du då svarar att ni har försökt i flera år och mist det flera gånger, så kommer nog folk tänka att det blev för privat. Detta pratar vi inte om. Men jag vet ju att många kvinnor sitter där och stångar huvudet i väggen, de får inte till det. Då är det viktigt att inte ge upp - och att ha någon att prata med, säger Siw-Karina.

Själv har hon hade mycket stöd från sin man genom allt och pratade mycket med sin bästa vän. Men problemen med att bli gravid var inte något hon var öppen om utöver de närmaste.

– Jag minns att hon kom till mig med tårar i ögonen för att berätta att hon väntade sitt andra barn. Då hade vi försökt långt före dom. Även om jag var otroligt glad å deras vägnar, så slutade det med att jag grät och grät, berättar hon.

Såg folk runt sig få barn

Hennes syster fick tre barn på de sju år Siw-Karina och hennes man försökte bli gravida, och hon har tvillingar som är födda samma dag som Peters ägg sattes in.

Idag har Siw-Karina valt att se framåt och tänker inte så mycket på alla avbrutna graviditeter.

– Jag försöker lägga det bakom mig. Jag tänker att det kanske var så att det var Peter det skulle bli, att han bara inte hade chans att komma tidigare, säger hon.

Men hon tänker också på vilken tur hon hade som faktiskt fick ett barn. Sådan tur har inte alla.

– Jag tror sorgen kunde ha blivit väldigt stor om vi inte fick till det denna sista gång.

Siw-Karina har en son på 14 sedan tidigare och han är stolt över att ha blivit storebror. Men flera barn blir det inte - inte heller fler försök.

– Det händer att jag tycker det är tråkigt, men nu har jag både en son på 14 och Peter, och den lyckan är obegriplig. Jag blev väldigt sjuk under sista graviditeten och jag tror inte min kropp hade tålt det, säger hon.

LÄS OCKSÅ: En mors hyllning till barnet hon förlorade

Ville så gärna bli gravid

Flera gånger under vägen var både hon och mannen på väg att ge upp men valde ändå att försöka igen. Hon tycker det är svårt att svara på varför.

– Det har jag frågat mig själv. Jag var ju bara 18 när jag fick min första son, och när jag blev vuxen och träffade min man ville jag väldigt gärna få flera barn. Samtidigt har jag nog en envishet som gjorde att jag försökte och försökte. Jag tror inte jag är starkare än andra och det är viktigt att förtydliga att jag stångade huvudet i väggen många gånger längst vägen. Det var inte enkelt, säger Siw-Karina.

Idag är hon fundersam på om hon ska fortsätta bloggen eller inte. Hon är inte längre så angelägen om att vara anonym.

– Jag tänker ju att jag kanske kan bidra med några råd till de som är i samma situation. Dessutom är det helt sjukt att detta är något vi inte ska prata om. Det är ju helt naturligt att få barn, och det är helt naturligt att inte få barn, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Myterna om fruktbarhet

– Svårt eftersom det gör så ont

Eva Lassen är specialsjuksköterska i psykiatri och gestaltterapeut. I sin privata terapipraktik har hon träffat många ofrivilligt barnlösa de senaste 20 åren.

Hon tror inte ämnet nödvändigtvis är tabubelagt, men att en del drar sig för att prata om - både de som upplever det själva och nätverket runt dom - eftersom det är så känsligt.

– Det gör ont att prata om svåra saker. När folk sällan pratar om detta ämne är det smärtan och skammen som håller dom tillbaks. Det handlar om ett hav av svåra känslor och strävan om att inte känna sig vällyckad. Det uppstår en isolation som ofta riktas mot vänner, kollegor och familj, förklarar Lassen.

Detta är svårt även för nätverket runt och de kämpar också.

– De vill knappast vara påträngande, göra ont värre, och de känner också en hjälplöshet. Detta är en sorg vi som står runt inte kan göra så mycket åt, här handlar det om att tåla låta det vara. Det utmanar oss på ett sätt vi kanske inte alltid är så bekväma med, säger Lassen.

De svåra frågorna

Hon arbetar bland annat med att skapa dialoggrupper mellan sina klienter och deras nätverk. För ofta visar det sig att båda parter har tänkt samma tankar runt ämnet. För vännet kan det till exempel vara svårt att fråga ofrivilligt barnlösa om att vara faddrar vid ett barndop eller bjuda in till dop eller liknande, eftersom man känner sig osäker.

För de som är ofrivilligt barnlösa upplevs det som en stor sorg att inte kunna få egna barn.

– Många försöker i åratal. Det är svårt att ge upp och livet i övrigt står på vänt. Sorgreaktionerna svämmar över när man står mitt i en ström av försök, missfall och nya försök. Min erfarenhet är att när sorgen över att ge upp barnprojektet står åt sidan, upplevs det som en lättnad, mitt i smärtan. Egna krafter, livet utanför, betydelsefulla relationer och intressen som långsamt kommer tillbaks. Det kan vara svårt att släppa - men vid varje slut ligger alltid en ny början, säger Lassen.

Sexlivet är ett svårt ämne för par medan de fortfarande sitter i "behandlingskarusellen".

– Det blir ofta mer en teknisk sak som måste göras på bestämda tiden och det är klart att det gör något med dom det gäller, säger Lassen.

LÄS OCKSÅ: Sekundär infertilitet: Sorgen över barnen vi inte fick

Står stilla

Ett annat ämne är ensamhet och isolation. När man upplever att alla andra går vidare i livet är det svårt att uppleva att man själv "står stilla".

– Då är det mindre svårt att välja resor, att vara för sig själv eller att tacka nej till inbjudningar där barnfokuset har stor plats, tycker Lassen.

Andra kan känna att sorgen sitter i kroppen.

– Koncentrationssvårigheter, sömnproblem, muskulära spänningar eller matsmältningsbesvär är inte ovanliga reaktioner på denna belastande livssituation. Diagnosen ofrivillig barnlöshet skakar om kvinnors urinstinkter. Det är svårt att inte känna sig som en "ordentlig kvinna", säger Lassen och pekar på det samma som Siw-Karina upplevde när hon inte kunde få barn. – Det finns inte lätta svar på att vara ofrivilligt barnlös. Tiden är ett viktigt hjälpmedel och det kommer alltid vara en speciellt öm fläck i var och en som då och då väcks till liv, säger terapeut Eva Lassen.

Drabbar ett av tio par

Nästan 90 procent av alla par som försöker få barn lyckas inom ett år. Det betyder att ett av tio par har problem att få barn. Om man inte lyckas inom ett år kan det tyda på nedsatt fruktbarhet. Då bör man uppsöka läkare för en utredning - kanske får ni diagnosen infertillitet. Runt 12 000 svenska par genomgår varje år provrörsbehandling.

Flera orsaker till ofrivillig barnlöshet:

• Hos tre av tio infertila par har mannen ett problem
• Hos runt fyra av tio infertila par är det kvinnan som har nedsatt fruktbarhet
• Hos fyra av tio par har båda parter ett problem
• Hos två av tio par kan inte läkarna hitta orsaken till den reducerade fruktbarheten. Detta kallas oförklarlig infertillitet. Om ni har oförklarlig fruktbarhet finns det behandling som kan hjälpa er både.

Källa. Helsenorge.no

LÄS OCKSÅ: Sorg efter abort