Tio dagar i helvetet

Stor glädje

Glädjen var stor när Therese Pedersen (24) stod med ett positivt graviditetstest. Hon och sambon Rolf Alexander hade en son sedan tidigare på 2 år och dom kände en stor glädje över tanken på att han skulle få en lillasyster eller lillebror.

Therese bokade en tid för ultraljud i vecka 12.

– Jag såg otroligt mycket fram emot det och klarade inte av att tänka på något annat. Snart var det dags för att äntligen se det lilla vidundret i magen. Äntligen var dagen kommen och vi skulle se en liten baby, minns hon.

Gynekologen hade på gelén och satte ultraljudssonden på magen.

– Vi tittade spänt på skärmen och vips: En liten människa låg där inne! Huvud, mage, rygg, armar, ben, händer och tår, ja ALLT! Fick veta att barnet var väldigt aktivt. Jag blev så otroligt glad och lättad inom mig när jag fick se babyn, berättar Therese.

Nackfållan större än normalt

Men så ändrades stämningen i rummet.

Gynekologen blev tyst och såg väldigt koncentrerat på skärmen.

– Har ni varit på ett tidigare ultraljud innan? Frågade han dom. De bekräftade att de hade varit på ultraljud tidigare.

– Då har ni säkert hört om nackfållan, sa han. Precis i det ögonblicket förstod jag allvaret. – Det var något fel på vår baby, berättar Therese.

Det var nackfållan han hade tittat på. Han mätte den flera gånger och fick fram att den hade en tjocklek på 3,15 millimeter, alltså över det som är normalt.

Kände inte att det var mitt barn längre

– Känslan jag fick inom mig är helt obeskrivlig. Allt blev helt tomt, visste inte vad jag skulle säga eller tänka. Jag sa inte något, var nog troligen i chock. Jag visste vad för tjock nackspalt KAN betyda och tänkte redan det värsta med en gång. Den bra känslan som jag fick när jag såg babyn på skärmen i början försvann. Kände att det inte var mitt barn och att jag inte heller ville ha det.

Therese berättar också att han inte hade hittat något som gjorde diagnosen säker.

– Han kunde se att babyn hade ett tydligt näsben och berättade att det var positivt eftersom barn med downs inte alltid har utvecklat näsben.

LÄS OCKSÅ: Christoffer är som alla andra

Valde moderskaksprov

Gynekologen berättade att han kunde ringa sjukhuset dagen efter och ordna en tid för att ta ett prov från moderkakan. Det skulle ge dom ett 100 procent säkert svar på om det var ett kromosomfel.

Paret fick veta att för tjock nackfålla kan vara en indikation på trismoi21 (Downs Syndrom), Trisomi13 och Trisomi18. Therese visste på en gång att det rätta för henne var att göra fler undersökningar.

– När vi kom ut ur byggnaden brast jag ut i gråt och det stack i magen. Dagen efter ringdes jag upp av sjukhuset och fick en tid några dagar senare.

Hemsk väntetid

Therese kände sig mer och mer utmattad av att tänka på det och dagarna gick otroligt sakta.

– Vi träffades 50 minuter före vår tid och jag var nervös och kände mig inte okej. Jag var rädd för att få samma besked igen och fler dåliga nyheter. Det var förseningar på gång och jag fick inte komma in förens 15 minuter senare. Nervpirrande väntan, speciellt när det gäller något så viktigt som barnet i magen, säger Therese.

Hennes namn ropades upp och äntligen skulle det hända!

Fick tre val

Först fick dom en ny ultraljudsundersökning.

– Jag hade en helt annan känsla än sist vi såg babyn på skärmen. Första gången fick jag en känsla av att det inte var mitt barn eftersom jag tänkte direkt att något var fel. När några dagar gått sedan första ultraljudet fick jag mer och mer dåligt samvete över barnet. Jag kom till ro med att det är vårt barn oavsett om det är friskt eller inte. Det var obeskrivligt skönt att se babyn igen. Och den här gången kändes det helt fantastiskt!

Överläkaren på sjukhuset kunde bekräfta nackspalten på 3.15 mm. Therese berättar att hon därför fick tre val: genomföra graviditeten utan några prover, moderkaksprov eller duo-test.

Eftersom duotest bara ger indikationer kände Therese att det var bäst att göra det som ger ett garanterat svar, nämligen moderkaksprov.

Stack nål genom livmodern

Överläkaren tillkallade assistans och tog fram den utrustning han behövde för ingreppet. Hennes sambo blev ombedd att hämta två koppar vatten till mig för han ville att Therese skulle ha en någorlunda full blåsa.

– Under hela ingreppet var ultraljudssonden placerad på min mage och vi kunde se både babyn och även själva provtagningen. Lokalbedövning sattes.

Sedan stack man en ganska tjock nål genom magen och livmodern. Därefter fördes en tunnare nål in genom den tjocka nålen som gick in till moderkakan.

– Precis när den tjocka nålen sattes ryckte jag till ordentligt. Det hände så snabbt och det var också väldigt obehagligt. Jag andades sakta ut och in och spände alla muskler i kroppen. Jag försökte att slappna av efter en stund och det klarade jag. Det var väldigt speciellt att ligga där med en nål rakt genom magen.

Det var en del papper som skulle fyllas i av överläkaren. Behövde dessutom ta blodprover.

Therese och Rolf fick veta att om dom inte hade hört något från sjukhuset inom en vecka så skulle dom själva ta kontakt.

– Nu var det dags att vänta ännu mer. Det var en stor psykisk belastning att gå och inte veta. Jag jobbade och gick hela tiden med mobilen på mig. Kollade den ungefär var femte minut och inbillade mig ofta att det ringde. Jag ägnade mig åt att vänta hela veckan efter att moderkaksprovet togs på måndagen.

LÄS OCKSÅ: Stine födde ensam i badrummet

Det avgörande telefonsamtalet

Therese är på jobbet och plötsligt ringer telefonen. Hon känner igen numret på skärmen och sprang in i ett rum där hon får vara ifred.

– Jag började skaka. Det var överläkaren från sjukhuset som ringde.

Och hon hade helt fantastiska nyheter.

– Jag fick veta att mina prover var helt normala! Svaret kom väldigt snabbt och det första jag sa var ”Skojar du!?”.

Läkaren var tydligen också glad över att få förmedla det bra resultatet.

Therese berättar att hon svävade på moln resten av dagen. Det första hon gjorde var att ringa sambon, därefter sin egen mamma, hans mor och hans syster. Alla blev så otroligt glada.

– Flera kilon föll från mina axlar efter samtalet med sjukhuset. Äntligen kunde jag fortsätta att njuta av graviditeten och glädjas över barnet i magen.

Vet inte vad jag skulle ha gjort

– Vad skulle ha hänt om det visade sig att barnet hade ett syndrom?

– Vad vi skulle ha gjort om det visade sig att barnet hade ett syndrom eller skulle ha varit sjukt tänkte jag inte så mycket på för jag ville helst ta det som det kom om det visade sig att det var dåliga nyheter. Jag hade redan fyllt huvudet med för många tankar.

Therese är glad att hon slapp välja.

Tänk inte det värsta på en gång

– Jag har tagits bra om hand av sjukvårdspersonalen under den här perioden och tycker att överläkaren på sjukhuset var lugn och duktig.

Therese berättar också att väldigt många i hennes vänskapskrets aldrig hade hört talas om för tjock nackspalt.

– Jag tycker det är viktigt att man känner till detta. Om det skulle visa sig att man får det här beskedet på det efterlängtade ultraljudet, tänkt inte det värsta på en gång! Många foster har tjock nackfålla utan att det är något fel! Ta inte ut sorgen i förskott och tänkt under tiden positivt!

Therese är idag i 15:e veckan och ser fram emot ett vanligt ultraljud.

– De 10 dagarna med väntan har varit den värsta tiden i mitt liv. Jag är evigt tacksam för all stöttning vi har fått av vänner, familj och bekanta. Vi ser fram emot att träffa babyn i april 2014.

LÄS OCKSÅ: Anette (24) födde i hissen

Många med för lite kompetens utför ultraljudsundersökningar

– Det är mycket begreppsförvirring och mörkertal kopplade till detta ämne, säger sektionsöverläkare Synnøve Lian Johnsen, vid sektionen för fostermedicin och ultraljud på Haukeland Universitetssjukhus.

– Tidigt ultraljud kan vara många saker: ett ultraljud för att se att fostret lever, datering, se hur många foster det är eller som ett led i fosterdiagnostik. Det är bara det sista begreppet som kommer under bioteknologilagen och där man eventuellt kan mäta nackfållan.

Hon berättar att cirka 10% av de gravida får tidigt UL som en del av fosterdiagnostisk undersökning, men lokala siffror tyder på att ungefär 50% av de gravida har varit på en eller annan form av tidigt UL. Det är stora regionala skillnader gällande detta.

– Hur många av de som blir hänvisade vidare på grund av fynd vid ultraljudet är lågt. Jag vet inte precis, men jag skulle tro runt 10% av de som varit på en sådan undersökning. Av dessa är det kanske 10% av fostren som det är något problem med, berättar Lian Johansen.

– Det är många som upplever falskt alarm genom att man misstänker något som inte är fel på riktigt. Detta säger man beror på att undersökningarna ofta utförs av folk med för lite kompetens eller att man ser efter saker man inte ska se efter väldigt tidigt i graviditeten, förtydligar sektionsöverläkaren.