Gravid

– Det var inte aktuellt att ha med min egen mamma på förlossningen

Men så hände detta... och mormor Gerd May blev helt oumbärlig.

En av de första bilderna från BB. Den stolta mormodern tar kort på mamma (Charlotte) och hennes nyfödda dotter. Foto: Privat

– Det var inte alls aktuellt att ta med min egen mamma på förlossningen. Tanken hade aldrig slagit mig tidigare, berättar Charlotte (25) som i år födde dotter nummer två.

Men denna gången ville ödet ha det annorlunda.

Självklart skulle han vara med på förlossningen

– Min man, Christer, bytte jobb precis före beräknad förlossning. Cirka sex veckor före beräknad förlossning fick vi veta att han skulle åka på kurs sex dagar efter bf. Jag freakade ut lite och sa att han kunde glömma det om jag inte hade fött innan det och om något var på gång. Jag är kontrollfreak av naturen och blir snabbt stressad, berättar Charlotte.

– Christer är min raka motsats, lugn och balanserad och vet vad jag behöver. Han var värd sin vikt i guld vid min första förlossning och självklart skulle han vara med den här gången också. Både han och chefen var överens om det och jag lugnade mig med den vetskapen.

Så kom dagen för kursen och Charlotte hade inte fött och var 5 dagar över tiden. När mannen var redo att resa kände hon efter ordentligt, men kunde inte märka några tecken på att förlossningen var på gång. Så hon lät honom åka iväg i god tro om att det i alla fall inte skulle hända något den dagen.

– Det tog väl en halvtimme efter att han hade åkt innan jag med jämna mellanrum och var 5:e minut fick konstanta smärtor i korsryggen, men tänkte inte mer på det, säger Charlotte.

Hon körde dottern (1 ½) till förskolan. När hon öppnade bildörren kom första värken. Men Charlotte tog det lugnt. Hennes erfarenhet från första förlossningen var att det här skulle ta lång tid.

LÄS OCKSÅ: Störtförlossning

– Kan du komma, mamma?

– Under den fem minuter långa åkturen hem blev det snabbt värre, så jag ringde mamma och bad henne komma till mig. Därefter ringde jag gubben och berättade att något var på gång, men att det inte skulle hända något på länge så han kunde börja kursen och så skulle jag hålla honom uppdaterad. Min första förlossning tog 11 timmar från första värken, så jag var inställd på att det skulle ta tid.

Charlottes planer på att dammsuga, packa färdigt sjukhusväskan, äta frukost och lägga sig i badkaret blev det inget med. Hon klarade inte av något av det. Hon ringde sin mamma igen och bad henne skynda sig och ringde mannen igen och sa att hon snart skulle åka till sjukhuset.

Bad mannen avvakta

Christer var redo att slänga sig i bilen och åka hem. Men eftersom det skulle ta tre timmar innan han kom fram till sjukhuset bad Charlotte honom att vänta tills hon kom till sjukhuset och visste hur förlossningen låg till.

Det varken Charlotte eller Christer visste vid den tidpunkten var att det redan var för sent för den blivande pappan. Denna förlossningen skulle han inte hinna till.

Klockan 11.00 var Charlotte och hennes mamma på förlossningen. Det konstaterades 3-4 centimeter öppning. Med andra ord – det kommer ta tid.

– Jag sa att jag ville ha epidural. Inga problem sa barnmorskan och gjorde allting klart, men det var visst fortfarande lite tidigt. Mamma ringde gubben och berättade hur det låg till och vi enades om att han kunde vänta lite till.

Charlotte hade fortfarande uppfattningen att det här skulle ta lång tid, så hon stressade inte över att han var tre timmar bort.

LÄS OCKSÅ: Födde ensam i badrummet

Plötsligt förändrades allt

20 minuter senare förändrades scenariot totalt. Värkarna var mycket starkare nu. Barnmorskan kollade öppningen igen och nu var den hela 6 centimeter.

– Barnmorskan tog vattnet och efter det gick det så fort att jag aldrig hann ringa min man igen. Jag hann inte ens med att tänka på honom!

Charlotte fick omedelbart krystvärkar och precis 39 minuter senare föddes dottern.

– Va? Redan?

Pappan var fortfarande på kurs tre timmar därifrån och anade inte att han hade blivit tvåbarnspappa före den stolta mormodern ringde.

– Va? Redan? Det gick fort. Då hann jag inte, svarade Christer när han fick det chockerande telefonsamtalet från Gerd May.

Den nyblivna pappan väldigt vimsig. Han berättar för Mammasidan att han även idag tycker att det är vemodigt att han inte fick se sin dotter under hennes första sex timmar i livet.

– Det var fruktansvärt svårt de första dagarna. Jag ville helst vara där och stötta Charlotte, men samtidigt hade hon ju stöd av sin mamma, säger han och tillägger: – Och så blev det ju en unik historia av det!

Dåligt samvete

Charlotte kan berätta att de har fått många reaktioner på att Christer var på kurs när lillflickan föddes.

– Chefen har gång på gång påpekat att han har dåligt samvete, men det gick ju bra och jag klandrar ingen. Jag trodde ju inte att det skulle hända förrän han kom hem från kursen på eftermiddagen så att han hann det. Så skulle jag vara arg eller ledsen på grund av det skulle jag inte kunna göra något annat än klandra mig själv.

Och Christer själv hade väldigt dåligt samvete. – Läääänge, förtydligar Charlotte.

Men när allt blev som det blev är det inte säkert att det var så illa ändå.

– Om han hade varit hemma är jag nästan säker på att vi hade stannat hemma längre och du kunde ju lite alltmöjligt ha hänt. Vi kanske aldrig hade hunnit fram till sjukhuset, frågar Charlotte för sig själv.

LÄS OCKSÅ: Pappa blev barnmorska

Kunde inte ha fått en bättre stand-in

– Tidigare har tanken på att ha mamma med på förlossningen varit helt otänkbar, men när det skulle vara någon annan än mannen kunde det inte blivit någon annan än mamma. Inte minst är det en upplevelse att hon var tacksam för att få uppleve det här och hon behövde lång tid för att landa efteråt, berättar Charlotte.

– Jag trodde jag skulle känna mig hjälplös utan mannen vid min sida eftersom jag hanterar smärta så dåligt och det är ju trots allt han som känner mig bäst, men det gick överraskande bra.

Den stolta mormorn fick en upplevelse för livet.

– Det var en helt unik och fantastisk upplevelse. Alla morföräldrar som får möjligheten borde absolut vara med under förlossningen. Christer får gärna åka på kurs igen, jag vill mer än gärna vara med på en förlossning till, säger hon med ett leende.

Christer nekar till att det kommer hända igen, blir det en nästa gång håller han sig hemma. Men det finns ändå stora möjligheter för en repris för May Gerd.

– Skulle det bli en tredje förlossning för mig är mamma hjärtligt välkommen, men Christer SKA också vara med, säger Charlotte.

LÄS OCKSÅ: 15 tips till pappa på förlossningsavdelningen

Barnmorska: – Ofta mest tråkigt för pappa

– Det händer inte så ofta att pappa inte hinner fram, tack och lov, berättar barnmorskan Tove Nordahl för mammasidan.se.

Det är inte så ofta barnmorskan har upplevt det, men några gånger kan hon minnas.

– En gång missade en pappa förlossningen för han letade efter parkeringsplats. Och vet ni vad, det höll jag själv också på att uppleva när jag födde ett av mina egna barn!

Nordahl hade det jobbigt när ett av hennes barn föddes.

– Medan min man parkerade bilen, föddes barnets huvud fram i hissen, berättar Nordahl.

En förlossning förlöper inte alltid som man förväntar sig, och ibland kan slutspurten gå snabbare än man hade trott.

– En annan gång var jag som barnmorska med om att en pappa var ute för att röka och äta lite, och han höll på att missa förlossningen. När han kom tillbaks var barnets huvud ute – han hann precis se att barnet föddes, berättar Nordahl.

Ibland är det också så att pappa är ute och reser och inte hinner fram till förlossningen, berättar Nordahl.

Hon tror att det som regel är tråkigare för pappa än för mamma, om han inte hinner till förlossningen.

– Vi kvinnor är så i vår egen värld när det går så snabbt att vi knappt registrerar det som händer runt oss. Rent praktiskt spelar det ingen roll, men pappa missar något stort. Å andra sidan är de som regel precis runt hörnet och får se babyn så snart den är född. Värre är det när pappa är långt bort och inte hinner fram till något stadie av förlossningen, när förlossningen tar längre tid, det kan vara lite svårt för mamma tror jag, avslutar hon.