Hem > Foerlossning > Värkstimulerande dropp – till nytta eller besvär?
Värkstimulerande dropp – till nytta eller besvär?

Värkstimulerande dropp – till nytta eller besvär?

I Sverige föder fler än 70 procent av alla förstföderskor med värkstimulerande dropp. Kan det verkligen vara rätt att vår förmåga att föda barn är så kraftigt reducerad? 

Är det rimligt att så många födande behöver värkstimulerande dropp? Kan det vara så att det ibland handlar om felbedömningar och tids- och resursbrist? Vad det än beror på så är det inte riskfritt att föda med konstgjort oxytocin och det borde gå att dra ner på användandet betydligt.

 

Vad är värkstimulerande dropp?

Det värkstimulerande preparatet Oxytocin innehåller en konstgjord variant av hormonet med samma namn, nämligen oxytocin. Det får livmodern att dra ihop sig kraftigare och intensivare och används för att få förlossningen att gå snabbare framåt. Det är framförallt för att förkorta långdragna förlossningar som det används. Om en förlossning inte följer sjukhusets standard för hur snabbt förlossningsarbetet borde vara, det vill säga att modermunnen öppnas ca 1-1,5 cm i timmen, använder man ofta värkstimulerande dropp för att få igång värkarbetet och göra det mer effektivt. Om en förlossning som inte går framåt som den ska kallas det för värksvaghet. Det kan bero på en mängd olika saker, som exempelvis att bebisen inte trängt ner ordentligt i bäckenet, bebisen är stor eller att den födande är förstföderska eller har epiduralbedövning. Värksvaghet och en långdragen förlossning är ofta en jobbig upplevelse för den som föder och därför kan värkstimulerande dropp även vara ett bra hjälpmedel för att hjälpa någon på traven. Som med så mycket annat finns det nämligen både positiva och negativa aspekter även när det kommer till värkstimulerande dropp.

LÄS ÄVEN: Aktiv fas – det här händer i kroppen under förlossningen

 

Värkarna kan bli smärtsammare och syreupptaget till barnet minskar

Värkstimulerande dropp gör att värkarna kan upplevas som starkare och därmed mer smärtsamma. Dessutom leder det ofta till tätare värkar, som den födandes kropp inte har producerat naturligt. Pausen mellan värkarna kan då bli alldeles för kort så bebisen inte hinner få tillräckligt med tid för återhämtning. En bebis som inte hinner återhämta sig mellan värkarna blir trött och påverkad av förlossningsarbetet, det syns på CTG-övervakningen som nedgång i puls mellan värkarna och att bebisen inte hinner hämta sig innan nästa värk börjar. Man brukar kalla det att bebisen visar tecken på syrebrist, eller hotande fosterasfyxi. Det är därför det är så viktigt att barnmorskan kontinuerligt övervakar hur bebisen reagerar på värkarna samt hur många värkar den som föder har för att kunna sänka på droppet eller stänga av om bebisen visar tecken på att det är för mycket att hantera. En frisk, fullgången bebis är gjord för att klara av ett intensivt värkarbete, men ibland kan det bli för mycket ändå. Man brukar säga att 5 värkar på 10 minuter är normalt, men inte mer än så. 

 

CTG-övervakning under en förlossning. Den övre dosan mäter värkarna och den nedre bebisens hjärtljud. Foto: LOOKSLIKEPHOTO.COM/Shutterstock

 

Ökad risk för sugklocka och kejsarsnitt

Om bebisen inte orkar med värkarbetet, med eller utan värkstimulerande dropp, vill man avsluta förlossningen så snart som möjligt. Antingen med sugklocka eller kejsarsnitt. Risken för detta ökar dock om den födande har ett långdraget förlopp och får värkstimulerande dropp. För förstföderskor med ett långdraget förlossningsförlopp är risken att föda med kejsarsnitt 17 procent jämfört med 2 procent i den gruppen som har ett normalt förlopp. 

Det kan vara svårt att veta ibland vad som är hönan och vad som är ägget när det kommer till komplikationer under en förlossning och varför den måste avslutas med sugklocka eller kejsarsnitt. Det är nämligen oftast en kombination av interventioner som påverkar förloppet i en negativ spiral och inte alltid beror det på värksvaghet eller värkstimulerande dropp.

LÄS ÄVEN:
Så går en förlossning med sugklocka till

Föda barn med kejsarsnitt – så går det till

 

Varje förlossning är unik – men det finns sällan tid för unika födslar

Man kan tycka att det är helt osannolikt att alla gravida ska föda på liknande sätt och i samma tempo. Alla är olika med olika förutsättningar och därför kan det vara problematiskt med en mall som ska appliceras på alla. I dagens förlossningsvård finns dessutom sällan tid till individanpassad vård med kontinuerligt stöd från en barnmorska. En barnmorska som har tid att hänge sig enbart åt en födande åt gången. Så är svensk förlossningsvård tyvärr inte uppbyggd. Kontinuerligt stöd och närvaro av barnmorska minskar användandet av epiduralbedövning, det är bevisat i flertalet studier. En epiduralbedövning ökar risken för värksvaghet som i sin tur ökar risken för värkstimulerande dropp. Med andra ord gynnar svensk förlossningsvård inte ett minskat användande av ocytoxindropp, eftersom barnmorskorna sällan har tid att ge kontinuerligt stöd. Det har dessutom visat sig att vid större förlossningsavdelningar oxytocinstimuleras födande i större utsträckning än vid mindre förlossningskliniker. Betyder det att de som föder vid små förlossningsavdelningar eller kliniker är bättre läpmade att föda än de som föder på större? Troligtvis inte, det är nog snarare så att de som ostörda och opåverkade får tid att föda i lugn och ro – på sitt sätt och i sitt tempo – har större chanser att producera nog med naturligt oxytocin så att barnet föds fram när det är redo och med mindre risker.

 

Lugn och ro är a och o

Alla födande producerar mängdvis med kroppseget oxytocin under förlossningen om de får ta sin tid och känner sig trygga och blir kärleksfullt bemötta. Det är samma välbefinnande hormon som kroppen producerar när man exempelvis har sex, kysser, myser eller ammar. Därför kan många uppleva värkar efter sex eller efter amning. Kan det vara så att sjukhusens förlossningsavdelningar med främmande människor som kommer och går, stål och stark belysning inte uppmuntrar till kärleksfull beröring mellan den födande och hens partner och därmed hämmar produktionen av oxytocin?

 

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Birth Without Fear™ (@birthwithoutfear)

Ett exempel på hur en närvarande partner kan ger stöd och gynna den egna oxytocinproduktionen hos den födande. Foto: Birthwithoutfear/Instagram

 

Naturlig stimulans av oxytocin är både säkrare och roligare!

Värkstimulerande dropp kan såklart vara ett bra hjälpmedel och till nytta för de som verkligen behöver det. Oxytocinstimulering medför emellertid inte färre kejsarsnitt i förlossningar med långsamt förlopp. Det är heller inte påvisat att det finns några andra fördelar för födande och deras barn. Tidig behandling med värkstimulerande dropp kan i bästa fall förkorta förlossningstiden med i genomsnitt 50 minuter, något man även kan uppnå genom att använda sig av upprätta förlossningsställningar, stillsam miljö, stimulering av bröstvårtorna, kontinuerlig närvaro av barnmorskan, kärleksfull omsorg och tillit till den födandes förmåga – och dessa har inga biverkningar!

 

Texten är skriven av Rebecca Nilsson, leg. Barnmorska

Har du frågor om värkstimulerande dropp och förlossning? Maila: [email protected]

 

Bildkälla: Sopotnicki/Shutterstock