Annons:
Hem > Foerlossning > Värkstimulering - till nytta eller besvär?
Värkstimulering - till nytta eller besvär?

Värkstimulering - till nytta eller besvär?

I Sverige föder fler än 50 procent av alla kvinnor med värkstimulerande dropp. Kan det verkligen vara rätt att så många kvinnors födande förmågor är så kraftigt reducerade, undrar barnmorskan Kristina Jacobsen.

Eller kan det vara så att det ofta handlar om felbedömningar, maktmissbruk eller tids- och kostnadsbesparingar? Vad det än beror på så är det inte riskfritt att föda med värkstimulerande medel, konstaterar hon.

Texten är skriven av barnmorskan Kristina Jacobsen som är verksam i Norge, men liknar situationen över användandet av värkstimulerande dropp och dess konsekvenser i Sverige.

Det värkstimulerande preparatet syntocinon, innehållande hormonet oxytocin, är det vanligaste preparatet som används för att stimulera värkar. Den får livmodern att dra ihop sig kraftigare och intensivare så att förlossningen går snabbare framåt. Det är framförallt för att förkorta långdragna förlossningar som det används. Om en förlossning inte följer sjukhusets standard för hur snabbt förlossningsarbetet borde utvecklas (dvs. att modermunnen öppnas ca 1 cm i timmen för förstagångsföderskor och 1,5 cm i timmen för flergångsföderskor) använder man ofta preparaten för att få igång värkarbetet.

Värkarna smärtsammare och syreupptaget till barnet minskar

Värkstimulerande dropp gör att värkarna ofta upplevs som starkare och därmed mer smärtfulla. Dessutom leder ofta de täta värkarna, som kvinnans egen kropp inte har producerat naturligt, till så korta värkpauser att barnet inte får tillräckligt med syre och hinner inte återhämta sig. Detta är anledningen till att så många förlossningar där kvinnan får värkstimulerande dropp ofta slutar med att barnet måste förlösas med förlossningstång, sugklocka eller kejsarsnitt. Studier från norska sjukhus visar att av oxytocinstimulerade förstagångsföderskor slutar nästan 50 procent med kejsarsnitt mot 6,9 procent av dem som inte blev igångsatta! 

Kvinnor som har fått epidural löper större risk för värksvaghet.

En färsk undersökning från sjukhuset Buskerud i Norge visar att 75 procent av de kvinnor som fick epiduralbedövning också hade behov av värkstimulerande dropp, i jämförelse med 11,7 procent hos de kvinnor som inte fått epidural. Hos 41,5 procent av kvinnorna med epidural som blev stimulerade slutade förlossningen med tång, sugklocka eller kejsarsnitt.

Vi vet från flera studier att om barnmorskan förväntar sig att modermunnen ska öppna sig 1 cm i timmen, kommer ca 50 procent av alla förstagångsföderskor bli stimulerade med oxytocin. Om man förväntar sig att modermunnen ska öppna sig 0,5 cm i timmen kommer ca 15 procent bli igångsatta. Kan det vara så att sjukhusens förväntningar på förlossningslförloppet inte stämmer överens med verkligheten?

Liksom med allt annat har varje individuell kvinna sin egen takt att föda på

Enligt mig verkar det helt osannolikt att alla kvinnor ska föda på liknande sätt och i samma tempo. Det finns väl inga andra situationer där kvinnors handlande eller beteenden är helt likt alla andras?! Har alla kvinnor lika långa menstruationer? Har alla kvinnor sex på exakt samma sätt? Är alla kvinnor lika i längd och vikt? Bär dem alla lika stora barn? Ju större barn man har i magen, desto större är chansen att man blir igångsatt. Kan det inte vara så att större barn tar lite längre tid att passera förlossningskanalen?

Förlossningar på rullande band

Det har också visat sig att vid större förlossningsavdelningar oxytocinstimuleras kvinnor i långt större utsträckning än vid mindre förlossningskliniker. En kvinna med en normal graviditet som föder på ett större sjukhus har därför ökad risk för att bli förlöst med kejsarsnitt, jämfört med kvinnor med lågriskgraviditeter som föder utan hjälp av epidural, och värkstimulerande. Betyder det att kvinnor som föder vid små förlossningsavdelningar eller kliniker är bättre ägnade att föda än de kvinnor som föder på större? Eller har kvinnor som ostörda och opåverkade får tid att föda i lugn och ro – på sitt sätt och i sitt tempo – större chanser att producera nog med naturligt oxytocin så att barnet föds fram när det är redo och med mindre risker?

Lugn och ro är a och o

Alla kvinnor producerar mängdvis med Oxytocin under förlossningen om de får ta sin tid och känner sig trygga och blir kärleksfullt bemötta. Det är samma välbefinnande hormon som kroppen producerar när man exempelvis har sex, kysser, myser eller ammar. Därför kan många uppleva värkar efter sex eller efter amning. Kan det vara så att sjukhusens förlossningsavdelningar med främmande människor som kommer och går, stål och stark belysning inte uppmuntrar till kärleksfull beröring mellan mamman och pappan och därmed hämmar produktionen av oxytocin?

Naturlig stimulans är både säkrare och roligare!

Oxytocin kan i enstaka fall vara bra hjälpmedel och till nytta för de som verkligen behöver det. Oxytocinstimulering medför emellertid inte färre kejsarsnitt i förlossningar med långsamt förlopp. Det är heller inte påvisat att det finns några andra fördelar för kvinnorna och deras barn. Tidig värkstimulerande kan i bästa fall förkorta förlossningstiden med i genomsnitt 50 minuter, något man även kan uppnå genom att använda sig av uppresta förlossningsställningar, stillsam miljö, stimulering av bröstvårtorna, kontinuerlig närvaro av barnmorskan, kärleksfull omsorg och tillit till att kvinnor kan föda – och dessa har ingen biverkning!

Annons