• Licens To Kiss

    Killar, behöver er hjälp.

    När blev de uppenbart att ni ska bli pappor?? Var de på ultraljudet eller på förlossningen eller direkt när plusset kom?


    Vad har ni för tips till mig som pappan till bebis i magen inte har kunnat ta in att han ska bli pappa och att allt kommer gå fin fint på förlossningen.
    I väntan på barn nr 2. Älskar mina barn.
  • Svar på tråden Killar, behöver er hjälp.
  • luckyme83

    nu är jag inte pappa =) men kan svara för min sambo..
    han hade svårt att ta till sig att han skulle bli pappa..han pratade inte så mycket om barnet, kände inte mycket på magen osv..
    men på förlossningen var han kanon...han var helt lugn och efteråt så var han helt underbar =) han passade upp på mig i de 2 veckorna han var hemma och han är en helt underbar pappa =)

  • Licens To Kiss
    luckyme83 skrev 2009-08-14 23:14:39 följande:
    nu är jag inte pappa =) men kan svara för min sambo.. han hade svårt att ta till sig att han skulle bli pappa..han pratade inte så mycket om barnet, kände inte mycket på magen osv.. men på förlossningen var han kanon...han var helt lugn och efteråt så var han helt underbar =) han passade upp på mig i de 2 veckorna han var hemma och han är en helt underbar pappa =)
    "Problemet" jag har är att killkompisen är rädd att bebisen ska dö på förlossningen och därför vill han inte tänka att han ska bli pappa. Han är rädd att förlora greppet om sitt liv. Han är rädd! Jag vill veta hur mycke umgänge han kommer ha, om han kommer ha umgänge eller om jag står helt ensam. Jag är i vecka 17 imorrn och jag kan inte vänta tills förlossningen över innan jag får veta. Jag vill redan nu vara förberedd på att bli ensam vilket jag inte har några problem med. Jag vill inte räkna med honom och sen finns han inte där och jag vill inte räkna med att vara ensam för då vet jag att jag kommer stänga honom ute.
    I väntan på barn nr 2. Älskar mina barn.
  • luckyme83

    Licens To Kiss skrev 2009-08-14 23:42:43 följande:


    "Problemet" jag har är att killkompisen är rädd att bebisen ska dö på förlossningen och därför vill han inte tänka att han ska bli pappa. Han är rädd att förlora greppet om sitt liv. Han är rädd! Jag vill veta hur mycke umgänge han kommer ha, om han kommer ha umgänge eller om jag står helt ensam. Jag är i vecka 17 imorrn och jag kan inte vänta tills förlossningen över innan jag får veta. Jag vill redan nu vara förberedd på att bli ensam vilket jag inte har några problem med. Jag vill inte räkna med honom och sen finns han inte där och jag vill inte räkna med att vara ensam för då vet jag att jag kommer stänga honom ute.
    oj oj..ja då förstår jag sitsen..
    men de allra flesta som ska bli pappor vill vara delaktiga..de flesta brukar förstå att dom ska bli pappor på ultraljudet, när de liksom får se att det verkligen finns något i magen. sen brukar de flesta tycka att det är roligt att känna när bebisen sparkar..
    vet du varför han är rädd för att bebisen ska dö? för det är ju trots allt inte så vanligt att sånt händer..kanske någon han känner som varit med om något sådant..
  • Licens To Kiss
    luckyme83 skrev 2009-08-14 23:47:17 följande:
    Licens To Kiss skrev 2009-08-14 23:42:43 följande: oj oj..ja då förstår jag sitsen.. men de allra flesta som ska bli pappor vill vara delaktiga..de flesta brukar förstå att dom ska bli pappor på ultraljudet, när de liksom får se att det verkligen finns något i magen. sen brukar de flesta tycka att det är roligt att känna när bebisen sparkar.. vet du varför han är rädd för att bebisen ska dö? för det är ju trots allt inte så vanligt att sånt händer..kanske någon han känner som varit med om något sådant..
    Han tror inte att han kan lyckas med nåt så varför skulle han ens kunna tillverka en unge och när det var upenbart att han inte är steril så var de överväldigt. Nu är han rädd att inte få ett levande barn. Alltså jag blir så knäpp på hoonm! Vi hade pratat igenom allting innan jag blev gravid men nu är allt raserat pga hans rädsla.
    I väntan på barn nr 2. Älskar mina barn.
  • Tiddellipom

    Jag tyckte att jag kände av det redan innan UL, men UL är något speciellt. Helt fantastiskt! Jag tycker dessutom om att lägga mitt öra mot min sambos mage och lyssna. (Vi är i vecka 19)

    Det här med rädslan kan man i alla fall till viss del vända till något positivt, att han är så rädd för att något ska gå fel betyder ju att han är långt i från känslokall inför det faktum att han ska bli förälder.

    Men, jag tror på ultraljudets kraft Lycka till.

  • Licens To Kiss
    Tiddellipom skrev 2009-09-15 12:48:31 följande:
    Jag tyckte att jag kände av det redan innan UL, men UL är något speciellt. Helt fantastiskt! Jag tycker dessutom om att lägga mitt öra mot min sambos mage och lyssna. (Vi är i vecka 19) Det här med rädslan kan man i alla fall till viss del vända till något positivt, att han är så rädd för att något ska gå fel betyder ju att han är långt i från känslokall inför det faktum att han ska bli förälder. Men, jag tror på ultraljudets kraft Lycka till.
    Ultraljudet gjorde susen och mer där till. Vill ha sonen 50% från dag 1 i princip :-S De svänger verkligen.
    Vecka 21, med sonen. Dotter född 2001. Älskar mina barn.
  • Tiddellipom

    Licens To Kiss skrev 2009-09-16 12:43:28 följande:


    Ultraljudet gjorde susen och mer där till. Vill ha sonen 50% från dag 1 i princip :-S De svänger verkligen.
    Vad kul att han ar fått upp ögonen och kanske slätt oron en del. Lycka till!
  • MrRiptor

    Alltså, jag tror att det är mycket lättare för kvinnan att förstå att paret är gravida...eftersom kvinnan bär på barnet och har en närmre relation. Att vi blivande pappor verkar lite frånvarande kan många gånger vara att vi tänker på allt annat utan att vilja oroa våra underbara blivande mammor.
    Jag kan svara för mig själv (som inte riktigt förstått att jag ska bli pappa), jag tycker att det ska bli jättekul och det är något fantastiskt roligt men samtidigt tänker jag mycket på allt runt omkring barnet och min fru. När jag är tyst och inte pratar så mycket om barnet betyder det inte att jag inte bryr mig...tvärtom, det är det jag gör! Jag tänker bland annat på, hur kommer jag bli som pappa, vilka värderingar ska jag lära mitt barn, jag förbereder mig mentalt för just den dagen, den dagen då jag står framför mitt barn som har alla frågor på en gång : - )

  • anders 1974

    För min del vart det mer på riktigt första gången man fick
    se det lilla krypet i magen och höra hennes hjärtljud.
    Vi var på CUB så det var någon gång i vecka 12 så jag behövde
    inte vänta så länge... :)

Svar på tråden Killar, behöver er hjälp.