Min exman är så jävla lycklig! Det känns skumt.

Nej det är inte onormalt - låter snarare väldigt mänskligt!

Det låter som om det handlar om basic personkemi helt enkelt. Han var säkert lycklig med dig också, och att han inte var det på samma sätt har inget med dig att göra. De passar helt enkelt bättre ihop som personer. Du skulle inte vara så lycklig med grannen, men kanske med caféägaren längre ner på gatan. Trots att grannen är ung, snygg och trevlig. Osv.
Överanalysera inte detta utan inse kort och gott att nu har han träffat helt rätt person, där du var så rätt det kunde bli tidigare i hans liv.

Tack GD och Didi.

Det är svårt att inte överanalysera. Vi var ihop i sjutton år, gifta de flesta av dem, fick två barn ihop. När jag hade cancer och höll på att dö höll han min hand, nästan bokstavligt talat hela vägen. Vi delade allt, jag berättade verkligen allt för honom. Vi var bästa vänner. Vi åkte på semestrar ihop, träffades varenda dag, grälade nästan aldrig, han sade att han älskade mig varenda dag. Men ändå såg han inte på mig som han ser på henne.

Hon gör honom lyckligare än vad jag gjorde, och det känns inte som att vårt äktenskap var en bluff eller så, han älskade ju mig men det är inte samma som han känner för henne. Jag känner mig underlägsen henne. Min nuvarande är ingen seriös relation, jag vill nog inte ens ha en seriös relation, bara ha kul ihop räcker för mig, men jag känner att den jag hade då borde vart seriös. Jag borde gett honom samma känsla, jag vill ha minnet av att själv ha blivit älskad så som han älskar henne men det har jag inte.

Jag vill säga att det är förmodligen för att han är gubbsjuk och hon ser ut som en Disneyprinsessa men jag känner ju honom och vet att det är mer än så.  Det syns så tydligt på honom när han ser på henne.

Hade han sett på mig så hade det inte ändrat något, jag hade fortfarande tröttnat och skiljt mig, men jag hade också velat bli sedd på så av honom då :( 

du kan inte jämföra nåt som hände för massor av år sen och nu. Människor förändras. Han ÄR helt enkelt kanske mer tillfreds med sitt liv nu, det kanske han hade varit även utan henne.
Han äskade säkert dig men jag tror kanske att du "gör om" minnet lite nu när du sitter och jämför och blir lite avundsjuk. Det är nu du har bilder på fejan att jämföra, det hade du inte då, du tänkte inte då på om han såg lycklig ut eller inte, det är nåt du tänker på nu. Förstår du? 

Men varför är han mer lycklig och tillfreds nu? Vad är det för fel med mig som inte gjorde han lika lycklig? Jag tänkte en del på det redan då, han sa aldrig något om det när jag frågade men han såg ut på ett annat sätt då. Liksom en slags sorg bakom en fasad, något han nekade till men jag såg. Han var både glad, kåt och kär för jämnan, men samtidigt alltid något där som han inte delade med sig av. jag tänkte att det är en del av hans person- han är lite grubblande och melankolisk. Men just det där är borta, han är lycklig på riktigt med henne. Det känns faktiskt.

Äh! Var inte så hård mot dig själv. Du skrev själv "vi var bästa vänner". Har man gått igenom mycket tillsammans kanske man älskar varandra på ett annat, men djupare plan. För att det här ens ska vara rättvist att jämföra, vänta 17 är och se om han fortfarande ser på henne som du beskriver ;) alla befinner sig väl i en bubbla i början av ett förhållande och då skiner det lite extra om en.

Jag spekulerar hej vilt här men tror du inte det beror på att man är mognare som person. Han vet vad han vill ha. Man nöjer sig inte med mindre och han är helt bekväm i sig själv nu o kan visa känslor bättre.

Eller är han mer förälskad denna gången.

Har du nämnt detta för dina väninnor och fått deras syn på saken? Kanske är det bara något du känner dig se då du inte träffat en ny som är rätt igen och själv strålar. Strunta i att kolla deras facebook då det inte får dig att må bättre. Jobba med dig själv och gå vidare, du är värd mer. 

Men han är ju en annan människa nu. I en annan fas i livet. Och det är du som varit med och format honom. Ta åt dig äran istället! DU har gett honom den grund han behövde för att kunna vara den han är nu. DU har gett honom erfarenheterna och förmågan att älska. Utan dig, er kärlek och ert gemensamma liv så hade han inte varit den han är idag.

Det är svårt det där med att inte kolla deras facebook, jag är vän med bägge dessutom. Han är ju min exman, jag gillar henne jättemycket, och det är ganska gulligt att se hur kära de är, särskilt hennes uppdateringar (han är mer fåordig i skrift) det är härligt på något sätt, jag blir både glad och ledsen på samma gång. Jag vet ju hur härlig han är så jag blir glad för hennes skull, men att han är "ytterligare härlig" med henne är svårt. Hade han vart lika kär i henne som han var i mig, istället för mer, hade jag haft lättare att ta det.

Väldigt schizofrent jag vet, att bli både ledsen och glad på samma gång av något är....udda.