• Josseblomifr

    Min tonåriga son vill ha kvinnokläder

    Min son på 15 år känner sig inte som en pojke och vill ha flickkläder. Han är bisexuell. Jag har sagt att det är okej att vara precis som man är och har inga problem med den sexuella läggningen, men det här med att han vill ha kvinnliga kläder som klänningar känns jobbigt. Jag tror det är jobbigt dels för att jag inte förstår varför och kan sätta min in i hur han känner och dels för att jag är rädd att han ska råka illa ut (bli nedslagen eller häcklad) om han går ut klädd som tjej med smink. Jag tycker även det är jobbigt att han vill beställa kläder från damavdelningen.

    Även om jag vill vara öppen och tolerant så är det jobbigt känslomässigt att jag på sätt och vis förlorat min lilla pojke. Svårt att förklara hur det känns. Allt detta är så nytt och ibland upprörande. Han är så annorlunda nu i tonåren och även om jag vet att man i den åldern experimenterar och utforskar din sexualitet känns det nytt och konstigt för mig. (Det här säger jag inte till honom utan är mina känslor. Utåt stöttar jag honom, men jag vill att han har pojkkläder bland folk. Hans pappa säger samma sak.)

    Min son har alltid haft tjejkompisar och är mjuk och känslig. Han ville hugga av snoppen som barn och ogillar hård manlighet. Vi har alltid låtit honom vara den han är och älskat honom. Det är först nu det känns jobbigt. Tänk om han kommer ut och sen ångrar sig? Jag hoppas det inte är något sexuellt med att han vill ha flickkläder. Det gör mig illa till mods om jag ska vara helt ärlig.

    Min sons vänner vet att han är bisexuell och har bra stöd. Har liknade vänner vilket jag är glad för. Det är just den här klädgrejen dom gör mig beklämd.

    Hur ska jag hantera detta? Känner ingen i samma sits.

  • Svar på tråden Min tonåriga son vill ha kvinnokläder
  • Anonym (lll)
    Josseblomifr skrev 2021-04-12 08:31:14 följande:

    Min son på 15 år känner sig inte som en pojke och vill ha flickkläder. Han är bisexuell. Jag har sagt att det är okej att vara precis som man är och har inga problem med den sexuella läggningen, men det här med att han vill ha kvinnliga kläder som klänningar känns jobbigt. Jag tror det är jobbigt dels för att jag inte förstår varför och kan sätta min in i hur han känner och dels för att jag är rädd att han ska råka illa ut (bli nedslagen eller häcklad) om han går ut klädd som tjej med smink. Jag tycker även det är jobbigt att han vill beställa kläder från damavdelningen.

    Även om jag vill vara öppen och tolerant så är det jobbigt känslomässigt att jag på sätt och vis förlorat min lilla pojke. Svårt att förklara hur det känns. Allt detta är så nytt och ibland upprörande. Han är så annorlunda nu i tonåren och även om jag vet att man i den åldern experimenterar och utforskar din sexualitet känns det nytt och konstigt för mig. (Det här säger jag inte till honom utan är mina känslor. Utåt stöttar jag honom, men jag vill att han har pojkkläder bland folk. Hans pappa säger samma sak.)

    Min son har alltid haft tjejkompisar och är mjuk och känslig. Han ville hugga av snoppen som barn och ogillar hård manlighet. Vi har alltid låtit honom vara den han är och älskat honom. Det är först nu det känns jobbigt. Tänk om han kommer ut och sen ångrar sig? Jag hoppas det inte är något sexuellt med att han vill ha flickkläder. Det gör mig illa till mods om jag ska vara helt ärlig.

    Min sons vänner vet att han är bisexuell och har bra stöd. Har liknade vänner vilket jag är glad för. Det är just den här klädgrejen dom gör mig beklämd.

    Hur ska jag hantera detta? Känner ingen i samma sits.


    Du ska inte göra något direkt, låt honom vara. Tonåringar grubblar mycket på sg själva och hur de ska vara. Var bara stöttande och neutral. Du behöver inte älska detta om du inte vill, men du älskar ju din son, oavsett vad han har för kläder på sig, antar jag? 
    Go with the flow. 
  • Anonym (lll)

    Anonym (six) inlägg är anmält (som vanligt). TS, bry dig inte om hans inlägg. 

    Josef sluta nu!!!!!!! (Lokmani, alias "daygamer" och annat han kallat sig här på forumet under årens lopp) 

  • Anonym (-)

    Jag förstår dig. Jag är lesbisk och anser mig vara väldigt queer och tolerant, men även jag har svårt att greppa transsexualitet. Jag har många vänner (FTM och MTF) som gått igenom hela eller delar av könskorrigerande operationer. Jag får lättare för det för varje gång - så det beror mest på ovanan och min svårighet att sätta sig in i andras känslor.

    Dock behöver inte trans och sexualitet höra ihop. Jag känner flera kvinnor som opererat sig till män men som endast ligger och är tillsammans med män. Så de var alltså heterotjejer som kände att de inte var tjejer.

    Det kan gå över för din son, eller inte. Stötta honom men pusha inte för hormoner och dyl, om han ändrar sig.

    Det finns dokumentärer i ämnet. Bland annat tranståget på SVT-play eller youtube.

    Ta hand om dig.

  • Anonym (-)
    Anonym (-) skrev 2021-04-12 08:52:29 följande:

    Jag förstår dig. Jag är lesbisk och anser mig vara väldigt queer och tolerant, men även jag har svårt att greppa transsexualitet. Jag har många vänner (FTM och MTF) som gått igenom hela eller delar av könskorrigerande operationer. Jag får lättare för det för varje gång - så det beror mest på ovanan och min svårighet att sätta sig in i andras känslor.

    Dock behöver inte trans och sexualitet höra ihop. Jag känner flera kvinnor som opererat sig till män men som endast ligger och är tillsammans med män. Så de var alltså heterotjejer som kände att de inte var tjejer.

    Det kan gå över för din son, eller inte. Stötta honom men pusha inte för hormoner och dyl, om han ändrar sig.

    Det finns dokumentärer i ämnet. Bland annat tranståget på SVT-play eller youtube.

    Ta hand om dig.


    Glömde: när jag var barn (så länge jag kan minnas till ungefär 18/19-års åldern) så ville jag vara en pojke. Jag såg ut som en pojke till och från under hela uppväxten (kläder, frisyr, uttryck, etc). Det var först i slutet av tonåren som jag var nöjd med att vara en grabbig tjej och lesbisk.

    Hade det varit lika enkelt då, som nu, att byta kön så hade jag gjort det - och ångrat mig.

    Men det där är väldigt olika. Jag känner folk som säger att de ångrar att de inte gjorde OP tidigare också.

    Som en annan skrev - go with the flow.
  • Glinda från Oz

    Kommer han ut och ångrar sig är det väl bara att byta till killkläder igen?!

    Jag tror det kan hjälpa att ta reda på vad för slags transperson han är, jag ser en del som bara tagit för givet att han är transexuell men så behöver det inte alls vara. Han kan t.ex vara transvestit eller crossdresser också. Titta på filmer, lyssna på andra transpersoner på youtube, läs allt du kan hitta. Kunskap gör allt lättare. 

  • sextiotalist

    En vän till mig berättade hur ambivalent han var när hans dotter berättade att hon blivit kär i en kvinna (jag ogillar uttrycket "komma ut" även om jag förstår varför uttrycket finns). Han såg sig som öppen och relativ fördomsfri, så han blev chockad över att han tog det så hårt. Men nu är han helt bekväm med det. Men han behövde tid. 
    Man får gå igenom sorgeprocessen att det inte blev som man tänkt det, men man behöver inte agera på det och acceptera att det är process som är privat

  • Anonym (skräddaren)

    Kan tänka mig att din son kollar och blir inspirerad av alla trender online.
    Själv tycker jag att det är snyggt när unga män klär sig androgynt tex snygg byxa, mönstrad skjorta, lite smycken och om det passar längre hår och lite smink.
    Hälsningar från alldagliga morsan.

  • Josseblomifr
    Anonym (-) skrev 2021-04-12 08:52:29 följande:

    Jag förstår dig. Jag är lesbisk och anser mig vara väldigt queer och tolerant, men även jag har svårt att greppa transsexualitet. Jag har många vänner (FTM och MTF) som gått igenom hela eller delar av könskorrigerande operationer. Jag får lättare för det för varje gång - så det beror mest på ovanan och min svårighet att sätta sig in i andras känslor.

    Dock behöver inte trans och sexualitet höra ihop. Jag känner flera kvinnor som opererat sig till män men som endast ligger och är tillsammans med män. Så de var alltså heterotjejer som kände att de inte var tjejer.

    Det kan gå över för din son, eller inte. Stötta honom men pusha inte för hormoner och dyl, om han ändrar sig.

    Det finns dokumentärer i ämnet. Bland annat tranståget på SVT-play eller youtube.

    Ta hand om dig.


    Tack för fint svar. Jag tänker att jag gör så, som du skrev, att jag bara låter honom vara och inte pushar åt något håll, fortsätter vara accepterande. Jag tror mina svåra känslor beror dels på den förändring det innebär för mig med detta nya oväntade och att jag inte kan sätta mig in i hans känslor även om jag såklart älskar honom över allt och vill vara en stödjande mamma. Jag ska kolla runt lite på dokumentärer och sånt så jag blir mera insatt och känner mig mindre ensam med situationen. Tonåren är ju en berg och dal bana av känslor. Tror även sonen inspireras av två av sina vänner som klär sig och vill bli kallade som det motsatta kön de är födda som.
  • Josseblomifr
    sextiotalist skrev 2021-04-12 15:56:07 följande:

    En vän till mig berättade hur ambivalent han var när hans dotter berättade att hon blivit kär i en kvinna (jag ogillar uttrycket "komma ut" även om jag förstår varför uttrycket finns). Han såg sig som öppen och relativ fördomsfri, så han blev chockad över att han tog det så hårt. Men nu är han helt bekväm med det. Men han behövde tid. 

    Man får gå igenom sorgeprocessen att det inte blev som man tänkt det, men man behöver inte agera på det och acceptera att det är process som är privat


    Ja, jag tror man behöver tid att sörja och smälta, även om man accepterar och är öppen i teorin och ser sig som rätt fördomsfri. Det blir en sorg när ens barn, som man tagit hand om från dag ett på ett sätt förvinner... Alltså, det är ju samma älskade barn, men ändå inte när sonen till exempel inte vill vara pojke längre. Det väcker en sorg. Hoppas jag förklarar så man förstår. Jag älskar min son oavsett, men det är mycket att smälta och ställa om på flera sätt.
  • Josseblomifr
    Glinda från Oz skrev 2021-04-12 09:57:41 följande:

    Kommer han ut och ångrar sig är det väl bara att byta till killkläder igen?!

    Jag tror det kan hjälpa att ta reda på vad för slags transperson han är, jag ser en del som bara tagit för givet att han är transexuell men så behöver det inte alls vara. Han kan t.ex vara transvestit eller crossdresser också. Titta på filmer, lyssna på andra transpersoner på youtube, läs allt du kan hitta. Kunskap gör allt lättare. 


    Jo, men jag är orolig för att andra ungdomar i stan/på skolan ska sätta honom i ett fack om han går ut som tjej och sedan byter. Och såklart för de fördomar de kan väcka. Jag vill påett sätt skydda honom från skada... Svår sits som förälder. Man är alltid rädd då man har barn att de ska fara illa. De är ju det finaste man har.
Svar på tråden Min tonåriga son vill ha kvinnokläder