Utmattning? Autoimmun-sjukdom.

Hej allesammans! 

Jag är i behov av lite vägledning tror jag. Jag har haft det lite knackigt sista tiden, helt ärligt har jag nog haft det ganska tufft.

Vabligvis är jag en glad prick som gillar att ta plats i livet, men senaste två åren har det förändrats. 

Ensamstående mamma till en helt enastående 10åring är jag också. Ett bra jobb inom socialtjänsten har jag med.

Hur som helst. Jag blev sjuk i september. Har känt av en längre tid att jag inte mått bra. Ont i leder, muskelinflammationer, huvudvärk, svårt att gå ibland, hjärntrött, illamående, haft problem med ögonen osv. I två års tid blev jag kastad från läkare till läkare och alla trodde jag var drabbad av stress. Livet var ju rätt stressigt. Men, tillslut fick jag veta i september att jag har en reumatisk sjukdom, psoreasis artrit heter den. 

Jag har haft flertal skov sedan dess. Har fått testa sprutor, kortison, nsid o bu får jag infusioner var 4 vecka istället. Jag har även fysioterapi varje vecka pga funktionsnedsättning i höfter, axlar och rygg. 

Det är så att efter min sista infusion har jag blivit så trött och sliten. Jag tar mig knappt in i duschen. Läkarna har kollat Och det är inget fel. Jag har Tryck över bröstet, hjärtklappning, huvudvärk, trött osv. Då jag fortfarande arbetar heltid under denna period så förstår jag att det nog satt sina spår. Jag bytte avdelning på jobbet i september och några veckor senare fick jag veta att jag var sjuk. Ja, det har varit en hel del sjukhusbesök och behandlingar under denna tid, men min nya chef har sagt nej till att arbeta hemma. Vilket ger mej en oerhörd stress. (Jag har alltid kunnat arbeta hemma Tidigare). Ett mer flexibelt schema hade underlättat i den situationen jag befinner mig i. Men hon är av de gamla gardet min nya chef. 

Helt ärligt så känns det så oerhört jobbigt, hela denna situationen. På tisdag ska jag iväg och får veta om jag blir sjukskriven. Jag är så jäkla stressad över allt. Jag får ångest över att jag inte kan göra mitt jobb. Känner mig så jäkla misslyckad mitt uppe i allt. Jag vill bara åka och göra mina timmar pga det är sårbart på jobbet, men jag tar mig inte iväg. Mina vänner känner inte igen mig, min familj är orolig över hur ?uppe i varv jag är?. Jag själv är bara 31 och har egentligen hela livet framför mig. Varför tycker jag att detta är ett misslyckande? en nära vän var sjukskriven för ett tag sen och jag kände medkänsla och tyckte hon var långt från misslyckad, hon var modig som tog tag i sin situation. 

Hur ska jag komma över ångesten över att jag inte klarar jobba? Jag sover inte ens på nätterna Längre men jobba vill man. Får inte ihop det. 

Hoppas ni orkar ta er igenom min röriga text, det är rörigt i skallen numera.

Ta hand om er!

Ja, de har kollat prover på de mesta. Allt ser bra ut förutom crp och sr men de beror på min reumatism.