Är så olyckligt kär.
Ja,han är gift, nej vi har inte fysiskt gjort något med varandra. Inledningsvis tyckte jag han var en snackig typ och inte min typ alls, men vi blev alltmer goda vänner. Vi har samma sjuka humor, är ganska lika på många sätt, har alltid saker att prata om. Stämningen blev gradvis lite flirtig, samtidigt som vi pratade om tidigare relationer, våra barn. Uppväxt osv
Jag började känns mig attraherad av honom men sa inget på ca 6 månader då jag ville ha honom kvar som vän.
Till sist tror jag att jag råkade säga något som blev lite för mycket och han backade, trots att han faktiskt varit drivande hela tiden. Jag tror kanske han såg det som någon slags utmaning att få mig intresserad och när han lyckades så blev han själv ointresserad.
Antingen det eller han är rädd för att vara otrogen.
Jag känner mig helt knäckt eftersom vad jag verkligen saknar är den vänskap vi haft i över ett år. Det känns otroligt tomt nu när han gav mig en kram och sedan har vi inte hörts mer som vi brukar. Jag har försökt, men han svarar bara med emojis o inre som han brukar.
Allt känns jättejobbigt och det känns som jag inte ens klarar av att ta upp det med honom med risk att det går fel. Är dessutom osäker på om jag är kär eller om det är en förlust av en nära vän jag känner.