Svärmor från helvetet

Usch, vilken obehaglig människa! Men ärligt måste ju din sambo sätta ner foten och säga ifrån. Ta avstånd och säga att han inte träffar henne förrän hon kan bete sig som folk mot dig. Hon måste inte älska dig, men hon måste vara artig mot dig och inte snacka skit om dig. Han måste ju stå på din sida.
Men om han nu på riktigt överväger att flytta in hos henne så är nog inte ert förhållande så starkt? Jag hade varit väldigt tydlig med att om han gör det är ert förhållande helt över. Inte en chans att jag förlåtit det. 

Han får antingen stå upp för dig mot sin mamma eller så bryter ni helt med henne. 
Alternativt separerar ni och han bor med lilla mamma och du med ert barn. 

Jag hoppas verkligen att du inte har skrivit under för gemensam vårdnad. 

Vilkel skit du satt dig i. Ditt liv kommer vara ett helvete i så lång tid. Alla kvinnor borde lära sig detta - om han inte står upp för dig från start mot sin mamma så kommer han aldrig göra det. 

Detta är en kamp du aldrig kommer vinna. 

Släpp honom. De har en sjuklig relation och det kommer fortsätta vara så här för alltid. Vill du verkligen leva så...? Och nu överväger han på riktigt att flytta in hos henne? Han är ju lika vrickad som henne.

En normal reaktion är just som du har nu, ungefär som att man fan inte kan tro sina öron. Låt honom flytta bara. Gör slut. Och förbered dig på att hon kommer att använda sin yrkesroll för att jävlas med dig så att han får enskild vårdnad. Det betyder att du måste börja spara meddelanden och helst spela in viktiga konversationer, särskilt om du pratar med henne! Om hon försöker jävlas finns det myndigheter som du kan vända dig till, men då krävs bevis, så börja samla dem redan nu.

Beklagar situationen! Det bästa du kan göra nu är att skydda din egen rygg, för ingen annan verkar göra det.

Förstår att du är upprörd ts. 

Varit med om lite liknande. Min sambo åkte hem och bodde hos sin mamma om det blev för många krav hemma hos oss förr. Han lämnade mig med barnet och åkte hem till sin mamma.

Detta var sista gången han bodde hos sin mamma, då gjorde jag så att när han sen tänkte komma hem efter 5 dagar hos mamma, då sa jag att det inte passar mig. Vi har ju som vårt liv som rullar på. Sen spelade jag med och sa "du har ju det så bra hos din mamma, stanna där". 

Jag hittade på ursäkter så att han inte kunde träffa oss eller komma hem på 2 månder. Förklarade för honom att det var ju han som ville bo hos sin mamma och åkte dit, ingen tvingade honom. Det enda viktiga för mig var att barnet inte blev påverkad av hans tokigheter. Sen lämna honom om det inte blev bättre. 

Det som hände efter någon vecka hos sin mamma, var att han och hans perfekta mamma blev osams. Då sa jag att han ska inte tro att det bara är att komma hem när det bråkas hos hans mamma, glöm det. Jag sa att antingen blir han sams med sin mamman och bor kvar där elller så får han lösa det på annat sätt, finns hotell. Sen sov han i bilen resterande dagar innan jag sa att det var ok "flytta hem igen... Som sagt, han fick lösa det själv, jag la mig inte i. Sen den gången har han inte stuckit iväg igen.

Dom är osams än idag kan jag tillägga 😁 

Det här verkar jättekonstigt och din sambo tycks ju inte förstå att du tycker att det är konstigt. Vad säger han om det hela? Har han inte klippt navelsträngen än? I så fall tycker jag att ni ska testa parterapi/familjerådgivning hos kommunen. (Det kostar som ett vc-besök) och där får ni båda prata om det här märkliga. Troligtvis kommer han att fundera lite mer över det här efter att ni har varit där. (Alltså, familjerådgivning är faktiskt något av det bästa som finns när man ska försöka förstå varandra.)

Han väljer inte dig så släpp honom istället för att dra ut på det.

Intressant beteende. Växte han upp med varannan veckas liv, dvs bodde han varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa, och så fick han pendla som han ville mellan hemmen som det passade honom?

TS, hur nära bor ni varandra ni och svärmor? Prova flytta längre ifrån? Eller så kan ju han bo hos henne och barnet bo varannan vecka hos er båda.

Nej inte separerade föräldrar. Så jag får inte ihop det. Jag har själv funderat mycket över beteendet men utan att bli klokare. 

Intressant är det ju på något vis ändå. Det enda jag reflekterade över är att min sambo blev som ett stort barn från vi skaffade barn, en förändrig över en natt. Han är återställd idag, alltså har en papparoll - inte ett storabarnet roll. 

Tror det där kan hända vissa män i samband med första barnet och det går i flesta fall åtgärda :D Glömde nu fråga hur gammalt TS barn var men antar den är nästan nyfödd.

Måste bara skriva att sonens mamma låter ju väldigt mentalt labil. Är han medberoende? 

Tror det bästa du kan göra är att bara bryta all kontakt med henne. Dels för ditt eget mående men även för barnets.

Ang nedan. Halli hallå, det kan ju också vara att tjejen har orimliga krav på svärmor med. En person ska inte bryta med sina egna föräldrar pga en partner om partnern är kass. Heller.

I TS fall dock låter svärmodern spritt språngande.

Vad är det för en mesig karl du har skaffat dig? 
Att han ens tänker tanken att flytta till sin mamma för hon har gjort det fint. Vem tänker så? 

Vad säger/gör din sambo?

Väljer han att flytta så får han väl göra det. Finns ingenting du kan göra. Svärmor låter fruktansvärd. Det är nog en bra idé att du dokumenterar allt hon säger/ gör.

Beställ tid på familjerådgivning.
Du och din man behöver verktyg för att freda er familj. 

Låt din man hantera svärmor.