skäms.. hur kunde jag..?

Du, anklaga inte dig själv så hårt. Alla kan vi glömma de mest viktiga saker. Jag tror inte att din syster hade tagit illa vid sig om hon kunde se dig nu. Sänd henne några tankar i stället. Jag tror hon kan känna dom på andra sidan. Hon vet att du älskar henne ändå.
kram på dig

Först och främst vill jag beklaga sorgen.
Sen vill jag säga att du inte ska dömma dig för hårt.
Alla glömmer ibland, det är inte så att du struntade i det.
Det tror jag också din syster vet, och om hon finns där uppe vill hon att du ska må bra och inte gå och grubbla över detta.
Åk dit när du orkar/ har möjlighet.
När det gäller hennes son, hur gammal är han? Kan du prata med honom, jag tror säkert att han förstår i så fall.
Jag önskar dig all lycka och välgång.

Vill börja med att beklaga förlusten av din syster.
Men du ska inte vara så hård mot dig själv. Din syster finns med dig, och hon vet att du tänker på henne. Åk till graven när du känner att du orkar.
Sänder en stor kram till dig!!

Tack så mye för era inlägg.. jag hoppas hon vet och känner att jag älskar henne. hann ju inte säga att jag älska henne heller innan hon försvann. :(

men så svårt att inte anklaga sig själv, tycker det e svårt att åka till henne.. men planerna finns att vi ska åka upp på julafton, jag vill men samtidigt inte, vet inte va jag e rädd för om jag är rädd för att inse att det e sant, rädd för vad som kommer hända när jag väl släpper tanken på att det verkligen e så, alltså på ett sätt vet jag att de e så men jag vägrar att inse de, låtsas som om de inte hänt, de har snart gått 2 år sen hon gick bort men känns som om jag träffa henne igår.

ni ser ju att jag vet att hon e borta me tanke på att jag ens skrev här men nee hmm nee vet inte hur jag ska förklara hur jag känner, hmm himla snurrigt, vet inte om ni förstår hur jag menar.

Fru hurtig: hennes son fyller 8 år i april 07, så man kan prata me han, men frågan e om han förstår, klart han förstår på ett sätt.

än en gång.. Tack för era inlägg här.