Hej. Jag fick problem av kramper och kräkningar när jag var 17 pga för mkt stress. Läkarna försökte förklara bort mina kramper, knivhugg, plötsligt illamående och kräkningar. Efter över tio olika akutbesök så beslutade man att ta tag i mina problem, då var jag 19 när jag gjorde min första gastroscopi och fick reda på att jag haft ett litet hiatusbråck, jag hade dock inga sura uppstötningar så medicinerade aldrig. Men min tillvaro blev stressigare och vid 20 fick jag mina sura öppstötningar och fick då börja med omeprazol, började med 20 men fick öka till 40, hjälpte oxå bara med hela tabletten ist för o ta två st 20 mg och tog den på kvällen så magen var okej dagen efter. Dock så mådde jag skit dagen efter om jag missade en tablett. Kunde inte äta av illamående, spydde, hade kramper, och tabletten älskade att sätta sig på tvären i halsen så man fick ännu värre halsbränna än nånsin för det e medicin. Detta funkade inte så slutade ta den helt när jag va 26. Har haft mer problem med halsbränna efter detta där det slutat med att jag spytt för jag har så sur magsyra som kommer upp. Maten som jag ätit vill komma upp när jag bara ska rapa så det e många gånger jag ?spyr i munnen?. Pinsamt som fan :( huggningar, kramper eller illamående och kräkningar fortsätter. Många gånger har jag så sur magsyra att jag fått ganska många sår i matstrupen som sen utvecklats till lite halvt sväljproblematik som konstigt nog kommer och går när den känner för det. Jag känner oxå allt som går ner i magen, hur det flyttar sig, om jag inte fått ner nått ordentligt eller när halsbrännan kommer upp. Jag funderar starkt på operation men är ganska rädd för komplikationerna efter. Som att man förlorar spyförmågan, e det inte jobbigare med illamående som gravid eller när man e magsjuk, kan bara tänka mig hur mkt kramp man har om man inte får upp det. Sen finns ju risken för att man går ner i vikt i början, jag ligger redan så lågt så går jag ner mer ger mitt hjärta med sig, det har redan bråkat med mig när jag gick ner för mkt en gång. Och tack vare min stora problematik har jag fått ätstörningar, jag svälter hällre eller hoppar över maten ibland för jag e rädd o få problem men då får jag ju andra problem som sura uppstötningar om jag börjar äta nått o det inte är mildt för så har jag för hög magsyra så det är bara det som kommer upp när jag äter dåligt. Tror dock efter jag läst lite att operation är mitt enda svar att bli bra, man känner sig handikappad med detta och magproblem är nog den jobbigaste smärtan, jag e 28, har artos i båda knäna, svag scolios som hindrar mig att gå, stå eller arbeta i mer än tio minuter tills jag får smärta, ändå tycker jag hiatusbråcket ger mest och värst problem i vardagen, det andra vet jag kommer va där oavsett vad men magen är opolitlig. Tack för era historier, har fått mer perspektiv på min sjukdom och om det e värt en operation. Må bäst alla ???? och håll tummarna, ringer läkaren om några timmar så får vi se resultatet :)