Kan mina 8 månaders tvillingar ha autism?

Hej!

Jag är utom mig av oro och min sambo blir bara arg  när jag tar upp detta då han tycker att jag överdriver, men jag är så rädd att mina enäggstvillingar (pojkar)  har autism.

Om några dagar fyller de 9 månader, men då de föddes 5 veckor för tidigt är de egentligen knappt 8 månader.

Följande saker oroar mig mycket:

- De har aldrig tyckt om att gosa eller att bli burna om man inte har dem utåtvända så att de kan titta omkring.
- De är flaskmatade från början då amningen aldrig riktigt kom igång och de var små och tappade i vikt. De tyckte inte om ligga i knät och bli matade, så för att få dem att äta ordentligt fick vi lägga dem på sidan med flaskorna på en filt.
- De jollrar och pratar, men nästan aldrig vända mot mig. Jag har aldrig haft en "konversation" med dem. Om de tittar på mig samtidgt som de pratar eller "svarar" känns det mest slumpmässigt.
- De söker aldrig upp mig för att få kontakt eller komma upp i knät, om jag inte t.ex. trycker på min mobiltelefon och de vill ha den.
- De blir inte ledsna när jag lämnar rummet, och det är inga problem att lamna till barnvakt. Ibland märker de inte ens när jag går, och inte blir de heller särskilt glada när jag kommer tillbaka.
- I morse prövade jag att "ignorera dem" och bar bara ned dom på golvet när vi vaknade och lade mig sjalv brevid. De började direkt att leka utan att ta bry sig om mig.
- Ena tvillingen kryper genom att skjuta sig framåt på mage med ena benet "wounded soldier crawl".
- När de gör illa sig tiitar de inte efter mig, och om jag plockar upp dem slutar de inte gråta förrän jag har distraherat dem med någon leksak eller dylikgt. De vill helst komma ur mitt grepp.
- De kryper inte efter mig om jag går till ett annat rum.
- De kan leka själva jättesnällt ganska långa stunder ibland, och ibland är de jättegnälliga och jag vet inte vad som är felet. Ibland blir de då lugnade av att få ligga själva i sina spjälsängar.
- De är inte intresserade av att leka tillsammans med oss, utan fullt fokuserade på vad de håller på med för tillfället (oftast att försöka suga på någon sak)
- De undviker helt ögonkontakt när jag håller i dem, om jag inte håller upp dem en bit ifrån mig. Ibland försöker de då dra i min läpp, eller nypa mig i näsan som om jag bara är en leksak (?)

Omständigheter som kanske talar emot autism:
- När de dricker flaska på golvet (som de numera kan hålla själva) kan jag få bra ögonkontakt med dem. Annars är det mest ett par sekunder här och där eller om jag gör konstiga ljud eller miner.
- De följer mig eller pappan med blicken ibland när vi går och kommer in i rummet.
- De tittar oftast upp när man kallar på dem.
- De ger svarsleenden och skrattar om man sticker fram huvudet och gör roliga ljud eller hissar dem i luften.
- De ler och/eller skrattar när man busar med den andra tvillingen.
- De tittar upp när jag frågar var lampan är.
- Den ena kryper obehindrat och båda har böjrat försöka resa sig upp. De rullade dock ganska sent från rygg till mage och de satt utan stöd först nyligen.
- De är tillsynes ointresserade av varandra, men följer ändå ofta efter den andre för att göra samma sak som den.
- De ler oftast när jag sticker in huvudet i deras spjälsäng när de vaknat, även om jag inte säger något.
- När det kommer någon på besök kan de bli intresserade av den personen och krypa mot den.

Vad ska jag göra?? Jag är ensam i min oro och det känns som att mitt liv är över.