Adoption- rika köper fattiga barn

Jag håller med dig TS. Vad kostar det inte att adoptera ett barn? På adoptionscentrum verkar det minst kosta 200 000 kr. Om man nu brydde sig om barnets bästa så skulle man bara ge iväg de pengarna. Men det gör man inte, vi vill ha något i gengäld.
Ett barn.

Sanningen är att i Sverige har internationella adopterade barn större risk att begå självmord samt har mer psykisk ohälsa. Men med 200 000 kr kan man lätt försörja ett barn i hemlandet. Men det gör man inte.
Man skulle kunna vara fosterfamilj här i Sverige. Men det är man inte.
Sanningen är att det spelar ingen roll hur mycket du försöker övertala eller bevisa att internationell adoption är människohandel tyvärr :/

www.utne.com/politics/international-adoption-lies-orphans-myths.aspx

innan det skyddsnätet fanns, så förekom detta i Sverige, inhemska adoptioner var inte alls ovanligt förut. Min mamma har en kusin som är adopterad, min pappa två.

Det var barnlösa par som adopterade från ett svenskt barnhem.

För 70-80 år sedan så var det ett alternativ som erbjöds ogifta kvinnor som fick barn.

Men, det här med psykisk ohälsa. Om man har varit med om separationer och bott sina första år på barnhem utan föräldrar eller anknytningsperson är det kanske inte konstigt att man mår sämre under sin uppväxt än andra. Givetvis spelar ett utanförskap även det en roll i detta. Som tur är nu måste man som blivande adoptivförälder gå kurser och utredas för att man ska kunna bedöma att föräldern är kapabel att ta hand om ett barn som har ett bagage. Det flesta adoptioner idag är som sagt av barn som har någon form av special need eller är äldre. Dessa barn har man inte kunnat hitta föräldrar till i födelselandet, och då letar man internationellt eftersom det är ett bättre alternativ än barnhem.

Samma idiotiska resonemang gäller ju egna barn isåfall, vad kostar det inte att föda och ta hand om dem tills de blir självförsörjande? Ville folk bry sig om barns bästa skulle de inte skaffa egna barn alls, utan donera sina pengar till fattiga barn på andra sidan jorden, både för barnens skull och miljöns skull.

De Finlandska krigsbarnen är ju ett annat exempel. Under 1940-talet kom 72000 barn från Finland till Sverige, 15000 av dem återvände inte till Finland, och en del av dem adopterades av sina svenska fosterfamiljer.

Det är en JÄVLA skillnad på Finland och typ Kina.

vi svarade om man skulle göra samma sak i Sverige och svaret blev ja, med tillägget att det även omfattades finska barn.

Ja, och där finns en viss skillnad på inhemska adoptioner och adoptioner från länder där folket påminner om svenskar rent utseendemässigt - även kulturmässigt.

Bra skrivet!

Konstigt att vissa tycker ofrivilligt barnlösa borde donera pengar för att rädda barn i fattiga länder men inte de fertila. Kanske beror på att de själva har fått biologiska barn....

Förstår att alla adoptiv barn inte är lyckliga och att de pga sin start i livet procentuellt mår sämre än snittet, men jag undrar om de verkligen tror att alternativet varit bättre. Vad hade hänt dem om ett utländskt par inte adopterat dem.... Min mamma är ett svenskt adoptivbarn och har även andra nära släktingar (nu vuxna) som adopterats från utlandet. De är lyckliga och välmående människor och väldigt glada över att det blev adopterade av sinna föräldrar. Tror de flesta som skriver på dessa forum mår dåligt över något i sitt liv och har behov av att skriva av sig, jag själv inkluderad. Kanske därför det låter som om alla adoptivbarn mår dåligt över att blivit adopterade.

1. Arterna skulle dö ut.

2. Det är en drift att fortplanta sig.

3. Slutar man att ta hand om fattiga barnsprutande människors barn, så kommer det att resultera i större eftertänksamhet. Man vet att där inte finns något säkerhetsnät på andra sidan Jorden.

Det intressanta är ändå att "adoptioner" förekommer naturligt i naturen, även mellan olika djurarter. 
Dvs djurhonor kan spontant ta hand om andras avkommor och även avkommor från andra arter.
Men det verkar som människan som djurart är betydligt skörare än många andra djurarter känslomässigt, eftersom många här säger att att man måste växa upp i den genetiska släkten och bland de som ser ut ungefär som en själv.

Du kan ju inte jämföra ett rådjur, vars mamma blivit påkörd, med en människa vars mamma lever under fattiga förhållanden.

Rådjuret är fortfarande kvar i skogen - barnet åker till andra sidan Jorden.

Rådjuret tänker inte i dåtid och framtid.

Rådjuret lämnar i vilket fall som helst föräldrarna relativt tidigt. De har inte familj på samma sätt.

Tror nog att du fick för dig att du fick en snilleblixt där, som visade sig vara ganska dum.
Flumma inte iväg för mycket är du snll.

Nej, jag är inte dum, jag är realist och så har vi adopterade i min närhet, även i min egen ålder och nej, dessa lider inte det minsta. De har lidit så lite att två av dom har själva adopterat barn, dvs de tillhör de som anser sig har fått en bättre uppväxt här i Sverige, med underbara föräldrar, än de hade fått om de varit kvar på barnhemmet och sedermera ut i en brutal verklighet.

En väninna har adopterat två flickor som föräldrarna inte ville ha, för de var flickor, deras framtid hade troligen varit som fångar i ett hem, risk att bli brända till döds om de inte hade tillräckligt med hemgift, men visst, det är en underbar framtid, för de skulle ju vara kvar i sin familj.

Nu kommer den mest obehagliga sanningen, alla barn är inte älskade och välkomna. 

Ts, varför svarar du inte på mina frågor?

Mina frågor finns i #109.

Anledningen till varför vi har haft så stor adoption är för att det finns ett stort behov av att ha barn kanske mest från kvinnornas sida? Är inte det lite samma sak som när män åker till tex Asien för att hämta hem en fru?
Det kanske är en WinWin i många fall? men troligtvis är det inte det mest optimala mot om de hade haft det bra redan med sina familjer i hemländerna.