Dottern har inga vänner kvar

Snapchat och Tiktok och delvis Instagram tror jag är appar där barn och unga hänger. Men det finns risker med internet. Den här trådstarten fiick mig att tänka att antingen är du verkligen en ledsen mamma till en ensam tjej, eller så är du en person med avsikten att möta unga personer utan att de ska veta vem du är. Den automatiska tanken säger något om riskerna, men jag svarar som om du finns såklart! Det är viktigt med vänner, och särskilt för de unga. 

När jag själv var en tonåring hade jag kontakt med andra via internet. Några var ungdomar från skolan, andra var ungdomar jag inte kände, och åter andra var män. Äldre män. Allt gick bra för min del. Men det kunde ha gått illa. 

Fjorton, då funderar de flesta på gymnasiet. Det kan vara en utväg och nystart för många. 

Kan hon börja på någon aktivitet?

Så jobbigt!!

Hitta något att göra!

Är hon 14 så kanske konfirmation är på gång? Hitta en konfirmation som är på annan ort som ett läger för att få en nystart där nästan ingen känner varandra.

Har ni ett bibliotek så kan de ha bokcirklar för barn och unga - helt klart något att kolla upp.

Inom frivilligförsvaret finns det många som har ungdomssektioner (det står 15 på sidan, men jag vet att det finns yngre som gått med, beror lite på verksamhet): www.frivilligutbildning.se/ungdom/ungdomsverksamhet/ 

Scouterna och Friluftsfrämjandet är också lätt att komma in i tycker jag. 

Gillar hon att sjunga så är en kör en grym plats att hitta nya vänner. 

Sedan kanske man inte ska stirra sig blind på att ha en exakt jämnårig kompis. Det är oftast bara under skoltid det är så, i övriga livet umgås man med alla åldrar. 

Snart är det gymnasiet, det må kännas långt bort, men det är det inte egentligen. Det blir förhoppningsvis en nystart också för henne. 

Vad gör hon för fel då? 

Hon har både Snapchat och Tik Tok men det ersätter ju inte att ha kompisar att faktiskt umgås med på fritiden. Hon blir mer och mer tillbaka dragen och går knappt till skolan längre heller då hon inte har vänner där.

Nej hon ska inte konfirmeras..är inte ens döpt då vi inte är troende över huvud taget. 

Biblioteket är nog det ställe hon hatar mest då hon har dyslexi och kan fortfarande knappt varken lösa eller skriva. 

Hon har gått på massa olika aktiviteter men hon gillar inte nya människor, varken vuxna, ungdomar eller barn så hon pratar inte med nytt folk vilket gör det väldigt svårt att få vänner för det krävs ju att man faktiskt pratar. 

Gymnasiet kommer hon i nuläget inte ens gå, hon går knappt i skolan nu och har F i samtliga ämnen så för hennes del är skolan förknippad med ångest. 

Hon har vant sig vid att tänka dåligt om sig själv, och låter som att hon inte ger sig själv någon chans för hon tänker att hon inte kommer lyckas med något ändå. 

Det är ett dåligt tankesätt, och kan komma upp för folk i barndomen. Det krävs arbete. Men det är ingenting som är direkt omöjligt att ändra på. 

Hur man får vänner i hennes ålder, tror jag handlar mycket om att klä sig snyggt, och börja sminka sig och så. Där kan ni hjälpa henne att köpa kläder och sånt.

Sen handlar mycket om att bonda med andra och skaffa vänner. Och för att göra det så måste man visa sig vara intresserad för folk och ställa frågor. (Sånt hon inte gör. Förmodligen för att hon går runt och tänker på sin egen situation vilket gör henne osäker varje gång hon tänker så.) 

Jag skulle rekommendera att ni ser till så att hon kan komma ut och träna. Få ett litet annorlunda tänk kring sin egen utveckling. Hon kanske tror att det går att tänka sig igenom? Och det bästa sättet är att börja göra och våga misslyckas. Efter ett tag kommer hon se flera möjligheter om hon inte låter den där rösten inne i huvudet hålla på o vinna gång på gång. 

Att gå runt och tänka att man är dålig på något och få hjärtat brustet pga det, leder inte till nått gott. Små vinster i vardagen, som visar att man kan bli bättre och så. Och sen kanske att du ger henne en kram och säger att hon är duktig och uppskattad och så?

Små lösningar, som bara förändrar liten del av hennes situation. 

Hur brukar du göra när hon kommer till dig med problem? Brukar du försöka hjälpa henne i rätt riktning med att svara på frågorna och så?

Hon går redan på aktiviteter men det hjälper ju tyvärr inte när man vägrar prata med folk man inte känner. 

Vår dotter är den som har massa kläder och verkligen bryr sig om sitt utseende, tränar,sminkar sig osv men det hjälper inte ett dugg tyvärr då inga kläder i världen kan bygga självkänsla och självförtroende nog att våga ta kontakt med någon ändå.

Vet verkligen inte vad vi ska göra för att hjälpa henne. 

Ändå bra att hon kommer iväg på aktiviteter om hon inte vill gå i skolan. Kanske skulle folkhögskola vara en studieform som passar henne om hon inte vill gå gymnasiet? Där finns olika inriktningar. Något kanske passar hennes intressen: Textillinje, eller något med mode och design. 

Faktiskt jävligt bra!

När man bor i ett samhälle är det lätt att omvärlden placerar in en i ett fack. Och den enda vägen ur det facket är att byta omgivning eller skola.

Det är åtminstone en väg ut. En annan väg kan faktiskt vara att byta stil, särskilt i unga år. Jag har märkt skillnad när jag bytt stil i alla fall genom åren. Så där har ju dottern en fördel. Man kan till viss del klä sig till att passa in eller sticka ut.