Vad är samvetet?

Nu var det bara ett fiktivt exempel på hur samvetet kan förändras över tid men visst är det intressant hur, vart i tiden, samvetet fungerar. 

Det leder osökt till frågan om de moraliska värderingarna förändras tex vid radikalisering även påverkar samvetet?

Det kan ju eljest vara svårt att förstå hur en tillsynes normal människas värderingar kan förändras så kapitalt

Samvetet fungerar ju enbart nu, eftersom nutid är allt vi kan uppleva, gången och kommande tid är väl snarast att betrakta som en del av dimensionen tid. 

Absolut, moraliska värderingar är inte statiska och flytande och föränderliga. Mord är fel, ändå finns det krig, vilket är massmord. Olika kulturer har olika värderingar liksom olika tidsepoker. 

Man kan ändra sina uppfattningar och därmed också sitt handlande. Ett immateriellt sätt att påverka materia.

Jag tycker inte det talar emot. Då lärde man ju om att det tydligen trots tidigare kunskap var fel som man gjorde, och sen dåligt samvete till följd av det. Samvetet verkar alltid hänga på vad man fått lära sig.

Så man kan alltså skifta moral utifrån vad man får lära sig av livet.  Vad som en gång var rätt kan i framtiden visa sig vara fel och det dåliga samvetet slår klorna i en.

Det verkar ju vara lite så. Men även att man kan få ny information som om man vetat tidigare hade man gjort på något annat sätt, även om man har samma moral som då.

Men det måste ju var så att moralen har förändrats. Om man med gott samvete gör något så speglar det ju den moral man hade då. När man senare känner dåligt samvete över det så inser man att man gjorde fel enligt den moral man hat idag.

Det kan vara som du skriver.

Men jag tänker att det kan även vara såhär. Man kan ju ha glömt något till exempel. Eller gjort en miss. Eller varit för dåligt informerad. Av någon anledning. Men ändå hade man samma moral.  Folk får dåligt samvete ändå. Även om de gjorde sitt bästa och det kanske hände något som inte gick att förutse.

 

Jag tror att moralen förändras under livet. Man lär sig att verkligheten inte är centrerad kring självet och att det finns andra sätt att se på en fråga.  Man ser livet utifrån fler synvinklar. Man försöker sätt sig in i andras situationer, känna deras känslor mm

När man är ung är det lätt att se vad som är rätt och fel men med åren lär man sig av livet att gränsen mellan vitt och svart är ett stort grått block där det mesta av livet passerar. 

Ja det tror jag också.

Ibland hör man att någon burit sig samvetslöst åt eller att någon är samvetslös. Vad menar man då?

Man menar då att någon har burit sig gränslöst och osjälvsanktionerat åt. 

Då utgår man alltså från att samvetet är oegennyttigt? Altruistiskt ? 
Man kan alltså säga att samvetet är Kärlek ?

Att handla utan kärlek är samvetslöshet ?

Nä, det är nog egennyttigt också. Kärlek är ett känslospektrum. Samvete skulle kunna betraktas som värden och ideal. Mitt ordval grundar sig på mitt första inlägg i den här tråden.

Skulle du säga att samvetet är det goda i människan?

Snarare en förmåga att skilja gott från ont, som är mänskliga konstruktioner. Samvete är också en förmåga att sanktionera sig själv, att inte bete sig gränslöst. Undantag finns förstås. Om du och ja och några till befinner oss i stor nöd på Sydpolen och en av oss offrar sig genom ett självmord som får oss andra att överleva, har vi inslag som vi oftast uppfattar som ont, men som har först gott med sig.

Men om samvetet är vår förmåga att skilja ont från gott och dessutom ör situationsberoende, hur kan man då som människa känna dåligt samvete över sådant vi inte kan kontrollera?  Samtidigt som soldater i krig dödar för en "god sak"  "Ändamålet helgar medlen" 

Man får nog skilja på skuldkänslor och dåligt samvete, där det senare kan tänkas leda till det förra. Att händelser bortom ens kontroll kan ge dåligt samvete fungerar på följande vis. Tänk att du har en boll i handen, du bedömer avstånd, vindriktning och försöker beräkna kastparabeln bäst den går. Så länge bollen ligger i handen har du kontroll över parabel och utfall, när du sedan kastar den har du inte längre någon kontroll. Vad som helst kan hända, en vindpust kan komma, någon kan ta bollen och så vidare. Överensstämmer inte utfallet med ens vilja är det lätt att dra felaktiga slutsatser att man gjorde fel. Det gäller alltså att utveckla sina förmågor att kunna särskilja moment från varandra.

Krig är ont. Däremot kan det bli nödvändigt att försvara sina territorier om man vill fortsätta att härska över dem och inte underkasta sig främmande makt.