Min syster är alkoholist behöver råd

När du säger att jag är medberoende och i förnekelse tror du att du vet bättre hur jag känner än mig. Att du själv har erfarenhet gör inte att du vet hur okända människor du aldrig har träffat känner. Varför är det så otroligt viktigt för dig att jag är medberoende? 

Att vilja ha råd och få saker uppstoppade i halsen är inte samma sak. Är det, de ni när er på AA? Att man ska trakassera okända människor tills de ger efter? 

Jag kommer inte svara på fler inlägg från dig, jag vet inte vad du är ute efter men inte är det att hjälpa. 

Råd man inte vill höra brukar inte uppskattas.
Att jag tror  du behöver söka hjälp för din skull noterade du inte från mig men flera har gett dig det rådet. 

Att missbrukare påverkar sina anhöriga kommer du få höra från fler håll eftersom det inte är något AA hittat ppå. Jag representerar för övrigt inte AA. 
Det finns mycket att läsa om detta som inte kommer från AA. 

Du säger att jag inget vet om dig men jag vet att vi har en gemensam nämnare. En alkoholiserad nära anhörig. 
Men du vet tydligen att jag, en okänd människa, är ute för att trakassera och köra ner saker i halsen på dig. Det är din tolkning.
Du behöver inte alls svara, det är inget jag strävar efter.
Hoppas det löser sig för dig och din syster. 

En annan sak man kan göra när man är orolig för någon i sin närhet som missbrukar alkohol eller droger är att göra en orosanmälan till socialtjänsten. Efter ett antal sådana (brukar dock även krävas minst en orosanmälan från en läkare) kan personen i fråga dömas till tvångsvård. Då blir personen tvingad att ta avstånd från sitt missbruk en längre tid i och med att den hamnar på en sluten institution. Däremot kommer det antagligen inte uppskattas av den som hamnar där i första hand då en person som är i ett missbruks prioritering är just att upprätthålla sitt missbruk.

Jag har själv erfarenhet av ovanstående och min familj har lyckats gå vidare och komma ifrån missbruk, men det tog ju sin tid.

Tack för tipset! Jag visste inte att man kunde göra anmälan som privatperson. 

Att köra upp saker i halsen på någon är inte ett råd. Härskartekniker är aldrig ett bra sätt att nå fram till folk, man blir inte direkt sugen på att ha något med AA att göra heller när du beter dig såhär. 

Att bli påverkad och vara medberoende är inte samma sak. Allt i ens omgivning påverkar än. 

Medberoende har blivit en stor del av din identitet och något du lägger ner mycket tid på det är okej du får leva precis vilket liv du vill men klistra inte på det på alla andra. 

Hon har inga diagnoser på psykisk ohälsa i botten? Inga problem under barndomen eller ungdomsåren? Tänker på det här med att otrevligheter och dåligt beteende kan komma närsomhelst både om hon är nykter eller onykter. Det kanske är något mer än alkoholen?

Det finns en hel del problem i barndomen och psykisk ohälsa men otrevligheterna började komma först när hennes alkoholkonsumtion gick upp. 

Hej igen.  Självklart är inte cancer och alkoholproblem  samma sak. Det jag menade är att vid en sjukdom så kräver man inte av den sjuka sådant som är orimligt att kräva. Det  jag försökte  få fram är att det låter i dina inlägg som att du vill att hon ska ta ansvar NU. Alkoholism är som sagt en sjukdom. Det betyder att även om attityd och inställning är en stor del av sjukdomen så kan den sjuka nödvändigtvis styra sig såsom omgivningen önskar.  Det betyder att hon även om hon är nykter kanske är flera år ifrån att ta det ansvar du VILL och BEHÖVER just precis NU. Jag skriver med stora för att visa extra mycket. Orkar inte hålla på med fetstil. Skriker inte! 

Det är väl här jag tänker att du egentligen bara har två huvudval. 

1. Hon gör inte det du vill just nu eller det du behöver just nu eller på dina villkor. Därmed kan ni inte ha någon relation alls just nu eller fram tills dess hon gör som du vill. Detta kan bli aldrig. Det är sorgligt och hårt.

detta kan ju i sin tur bero på olika orsaker.  

1.1 Vi vet ju inte (inte du heller) om hon faktiskt inte pallar er i familjen. Hon kanske känner sig enormt sviken av dig eller ngn annan (det känns orättvist för dig)och kommer aldrig att be om ursäkt förrän du eller ngn annan gör det. Det KAN vara så att hon väntar på ursäkter från er. Det kanske är oacceptabla för dig och där ligger också svaret.

1.2 hon kanske ber dig om ursäkt om tio år eller om femton eller aldrig eller om ett. Du VILL ha det nu för att ens överväga en relation. Just NU får du det inte. Därför kan ni inte ha ngn relation just NU heller. Det är ditt val dock. Väljer du bort henne så länge hon inte levererar vad du vill ha är det din fulla rätt att göra det. Likaså är det dock hennes fulla rätt att göra samma sak. 

1.3 Hon kanske inte vill. Men det vet du inte för ni pratar inte. Det handlar inte om den utsträckta handen  ens. Hon kanske inte vill ha er relation längre. Isf kan man ju undra hur fin den var. Kanske fin för dig. Men var den det för henne? 

1.4 alkoholism förändrar en människa. De går bakåt i sin emotionella utveckling när de missbrukar som värst. Ser mest sig själva. Ljuger och manipulerar. Så din syster kanske är borta. Tyvärr. 

2. acceptera att det du behöver och vill kanske aldrig kommer att ske. Bygg en ny relation. 

En där du inte låter henne trampa på dig oavsett om du får en ursäkt eller inte. Det är ju beteendet du vill ha förändrat. Hon kan be dig om ursäkt hur mycket som helst men om hon inte ändrat beteende så är ju ursäkten skit samma. Är inte det viktigaste om hon faktiskt beter sig annorlunda? om hon slutat dricka? Jag tänker att det är lätt att råka sina egna sårade känslor stå i vägen. Vill du ha en relation med henne igen kanske du måste skita i om du nu får en ursäkt eller inte. kan du inte det kan du inte ha en relation till henne. OM hon är så fin som du säger, för fem år sedan var hon en annan. Jamen var där för henne nu då OM hon blivit nykter. Oavsett om hon ber dig om ursäkt eller ej. Är hon lynnig och ego och allt och ingen personlig utveckling sker så avveckla det igen då. Men om du vill ha en relation till henne så måste du våga säga hur ont det gjort någon gång. Du måste också våga höra hur ont hon haft det utan att förklara bort det. 

Tyvärr är det så hårt att andra människor inte gör som man vill eller behöver många gånger. Livet handlar mer om att acceptera (komma till acceptans) villkoren och förhålla sig till dem. Hon ber inte om ursäkt, ingen relation. Hon ber inte om ursäkt, relation med gränser för din person. Hon ber om ursäkt om sex år, ni har byggt upp en relation kommande sex år. Hon ber om ursäkt om sex år men ni har inte setts så relationen känns stel i vilket fall. Osv. Hur VILL du leva ditt liv. Utgå från det. Lycka till!

Varsågod! Det fina med forum är ju att kunna dela med sig av kunskap så att fler kan ta del av den. Lycka till med allt!

Jag uppskattar ditt inlägg och den tid du har lagt ner. Det finns mycket som jag inte kan ta upp här det blir för mycket specifika detaljer som folk kan känna igen. Jag tror inte det löser något att jag blir medberoende, organisationer som AA säger tvärtom att det stjälper missbrukaren. Min erfarenhet både med min syster och andra alkoholister jag haft i min närhet och deras anhöriga är också att inget gott kommer av det. Jag tror genuint att det bästa jag kan göra för min syster i att hjälpa henne är att inte finnas där på samma sätt som jag skulle funnits där om hon haft cancer för det är inte hjälpsamt. Alkoholism (eller vilken sjukdom som helst) är inget frikort för att bete sig hur som helst. 

Det handlar inte om att jag har ett sårat ego utan att hon genuint har sårat mig djupt. Skulle jag köra över mig själv så hårt att jag gick med på att återuppta vår relation utan något i gengäld skulle jag bli bitter inte så att det bara gick ut över min syster utan även mina barn, min sambo och andra i min närhet. Det går helt enkelt inte. Min syster behöver finnas till för mig nu, hon kan inte bara ta och ta. 

Igen, jag uppskattar verkligen ditt tänkvärda inlägg 

 

Tack! 

När jag svarar på din fråga gällande hur det gick med min pappa vill jag att du har i åtanke att situationen var så mycket mer än vad jag möjligen kan hinna skriva här, där fanns faktorer som inte alls verkar (baserat på dina inlägg) existera med och hos din syster. Min pappa gick inte att rädda och det blev hans bortgång. Det är väldigt få det går så pass illa för. 

Missbrukare vill i de flesta fall inte ha någon hjälp, möjligen långt, långt där inne, men den delen är så svåråtkomlig så kampen kan vara långvarig. 

Förstår din känsla du beskriver som hjälplös, speciellt när vi har ett system där det är frivilligvård över 18. 

Konkreta saker du kan göra är: orosanmälningar - dem går att göra anonymt (du måste säga att du vill vara anonym) - ju fler anmälningar på personen desto bättre, så gärna så många bekanta som ä möjligt (be samtliga vara anonyma, personen som blir anmäld kommer bli arg på personerna med namn). Och soc är tafatta, men det är snarare systemet än individerna som bär ansvaret för det. 

Övrigt, ringt till/kolla runt AA-möten, prata med ansvariga där (många gånger är det FD alkoholister som numera är nyktra) dem kan ge dig förklaringar på din systers beteende bättre än någon annan då dem själva befunnit sig där. 

Kolla privata behandlingsprogram (nämdemansgrården) - kan det vara ett alternativ för din syster? 

Alternativt prata med någon psykolog och se om du kan boka in en tid för dig och din syster, föreslå att ni tillsammans ska gå och prata med någon för ER relation (som kan resultera i att hon därefter vill hjälpa dig själv mer). 

Sista utvägen kan vara tvångsomhändertagande (mest relevant om hon är mitt uppe i sitt missbruk) - då måste hon dock anses vara en skada för sig själv eller utgöra en skada för samhälle. Det är en drastisk åtgärd, rekommenderar den verkligen sist av en anledning - det är steget man bör ta när det verkar helt kört med alla andra alternativ. 

Jag vet inte alls vad jag mer ska rekommendera då jag vet hur svårt det är att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, dessvärre. Alternativet ovan kan verka drastiska, men missbrukar hon fortfarande kan det vara värt ett försök att rädda henne. 

 

En fråga bara:

varför ska ts och andra göra orosanmälan när ts berättar att systern är nykter sedan 1 år tillbaka?

Det ts vill ha är ju en ursäkt och det får hon knappast genom att orosanmäla sin syster som börjat komma på fötter.

Som jag skrev i mitt första inlägg - jag har inte läst alla kommentarer helt. Min tolkning var att man inte helt säkert kan säga att systern faktiskt är nykter, har jag missuppfattat det ber jag om ursäkt. Utifrån mina tips går det ju att tyda att jag uppenbart följt spåret om att systern har ett missbruk - som därav resulterar i att jag ger dem typer av tips som jag gör - inte av onda avsikter. 

Häng inte upp dig allt för mycket på min eventuella misstolkning, TS har säkert förstått att jag inte hängt med på vad hon faktiskt efterfrågar och är okej med min missuppfattning. 

Den informationen står redan i ts, att systern förra året meddelade att hon är nykter. Därefter har hon inte velat ha mycket kontakt med ts. Ts bekymmer är att systern ännu inte bett om ursäkt.

Men dina råd är givetvis bra för andra som läser eller eventuellt för ts i framtiden. Men att orosanmäla sin syster nu skulle nog inte vara bra för deras relation alls, vilket är vad ts vill att systern reparerar.

Har läst om och förstår att jag misstolkat! Tänker dock att vi fortfarande inte helt vet om hon är nykter då hon inte vill ha någon kontakt (det i sig kan ju vara en varningsflagg för åter i missbruk, behöver inte vara). 

Absolut, råden gör inget ont i att ligga kvar, finns säkerligen flertalet människor som i framtiden googlar och behöver den typen av information. Tipsen var riktade till missbruksproblem, som vi konstaterat har jag missuppfattat, givetvis tipsar jag inte om att orosanmäla en nykter person utan problematik - så vi kan helt lägga ner den diskussionen. 

Mitt svar blir: Är systern avståndstagande och inte bett om ursäkt ännu - ge det en sista chans, fråga rakt ut varför? Vad är det som gör att hon håller på såhär och inte ber om ursäkt för sitt beteende? Skäms hon? Bryr hon sig inte? Eller anser hon att hon faktiskt inte har gjort något fel? Utgå från att du inte kommer att få någon ursäkt och skulle du få det är det ett plus, men räkna inte med det. Jag rekommenderar att TS söker hjälp och pratar ut med professionell hjälp - om allt och att där få rätt vägledning om relationen, vad hon kan göra och inte bör göra. 

Om någon undrar hur det har gått så har jag fått veta att min syster inte bara missbrukat alkohol utan även andra droger däribland kokain. Hon har mest troligt slutat dricka men inte slutat ta kokain det är därför jag sett sidor hos henne som inte är normala vid endast alkoholism. Hon har mer eller mindre sagt upp kontakten med våra föräldrar och hon svarar inte längre på SMS från mig (Inte konfrontativa SMS det är om praktiska saker typ vad vi ska fixa till mamma på mors dag) 

Det var tråkigt att höra TS. Om jag vore du skulle jag sluta kontakta henne och ta ett steg tillbaka. Om eller när hon är redo, kommer hon att kontakta dig. Det kanske sker om en månad, eller ett år, eller tio år, eller aldrig. Det kan du tyvärr inte veta.

Hon behöver inte vara förlorad för alltid, men du måste gå vidare med ditt liv och försöka sluta hoppas. Du måste inte förlåta det som har varit, men du måste tyvärr acceptera att det är som det är nu.

Håller med, det är nog det bästa att göra nu