Våga ställ obekväma följdfrågor

Den person jag frågar kan ju själv välja vad den vill berätta för mig, även om jag frågar. Det är inte något vittnesbås där jag står och ställer indirekta krav på att den ska göra något mot sin vilja. Jag hoppas att den vågar och vill vara ärlig om hur det är. Jag kommer inte att döma den för det. Och varför skulle jag, när jag nu har bemödat mig att ställa denna följdfråga av ren omtanke? 

Din före detta kollega i exemplet du gav kan ju se att du är en människa som inte bara livlöst svarar på dessa tilltal för att få det överstökat. Någon av de som står runt omkring kanske fäller någon hånfull tanke eller kommentar, men de flesta skulle nog bara känna igen sig och tycka att det var skönt att någon äntligen vågade säga sanningen i denna havsbris av likadana livlösa svar. Det skulle kanske få dom att fundera vidare kring sig själva och kanske nästa gång när någon i deras bekantskap frågar, säga ett sanningens ord, även om den frågan sker per rutin.

Kvinnor som anammar sina könsroller på det sätt att de vill bli omhändertagna av en man kanske har lite svårare för att acceptera män som har nära till sina känslor, eftersom det innebär en svaghet som i sin tur slår an deras egna känsla av svaghet. De behöver då en självständig och omhändertagande man som liksom tar bort (fast det inte går) den svagheten kvinnan känner inom sig själv. Detsamma gäller vise versa. 

Men det finns kvinnor utanför denna typ av könsroll som uppskattar känslighet. De kanske bara inte är lika framträdande?

Intressant analys, men inget av det stämmer. 😊

Detta inlägg har blivit en höna av en fjäder. Mår man bra och man får följdfrågor så kan ju knappast någon tycka att det är jobbigt. Den person som tycker det är fruktansvärt att bara kunna svara att den inte mår bra, kanske behöver fundera lite kring varför det är jobbigt. Varför det känns som att den tappar hela ansiktet för världen, när det kanske är den som dömer sig själv för den känsla som uppstår i det ögonblicket. 

Återkopplat till mitt huvudinlägg, så tycker jag det är lite konstigt att hålla igen på detta sätt när vi faktiskt behöver varandra mer än någonsin i dessa tider. Att bara få höra från människor IRL, ansikte till ansikte, att fler kämpar med saker, skapar ljus i mörkret att man inte är ensam om sitt kämpande.

Det blir också ett mjukare klimat kring psykisk ohälsa som får existera IRL och inte bara på nätet. 🙂

Intressant! 😃 Är man mer öppen i ditt hemlands kultur kring mående? 🙂

Jag tycker att det är bättre att råda personer som mår dåligt att prata av sig med rätt personer och i rätt sammanhang, än att uppmana alla att ställa obekväma följdfrågor till höger och vänster.

Kan du beskriva hur det där obehaget känns inom dig när någon frågar och vilka symtom det eventuellt skapar? 

TS: Fast varför tror du att den som får följdfrågor känner att den tappar ansiktet när det bara handlar om att man INTE VILL prata om sitt mående med en random människa man råkar möta på stan?

Dessutom säger du ju själv att du VILL att personen som mår dåligt ska hamna ur gängorna, bli avslöjad av dig, och om man inte gillar frågorna så är det personen det är fel på eftersom den tydligen ska skämmas (tappa ansiktet) över att du minsann kom på att de mår ju DÅLIGT och INTE BRA som de påstod!

Jag pratar gärna om hur jag mår, men jag vill göra det i en lugn miljö, hemma, med vänner eller familj som känner mig och kan ge rätt stöttning och hjälp.

Men DU med dina frågor mitt när någon står med ett mjölkpaket i handen eller som precis tänkte prova kläder i provrummet eller skulle ta sig en lunch på jobbet, just när man ABSOLUT inte vill prata om hur man mår pga 1. Känner inte dig tillräckligt väl och 2. Inte är på en bra plats just då, då ska du köra på och fråga ut av nyfikenhet enbart och för att kunna gotta dig i att de minsann ljuger när de svarar att de mår bra när de inte gör det.
För hade det varit av OMTANKE hade du fattat att man pratar om sådant med familj, vänner eller vården. 

Dina frågor på fel plats skulle få de flesta att må sämre men du vill ju få dem ur gängorna, så du är väl nöjd över det. 

Menar du att det känns som att personen snokar för att själv dra fördel av det du berättar? Eller menar du att du är rädd för att bli dömd / ej förstådd av personen för dina problem? Där du därav det skulle känna dig berövad på dig själv.

I det andra stycket så ser jag två aspekter: 

1. Att man själv upplever att den person som pratar om sina problem ältar för ältandets skull utan att vilja förstå och komma vidare. 

2. Eller att man själv känner sig beklämd för att energin av personens ältande väcker känslor hos en själv som gör att man finner samvaron svår. Att hellre skulle vilja umgås med personen när man inte känner så i dess sällskap.

Vilket av dessa alternativ menade du?

Det har blivit två missförstånd här.

Det första gällande vilka människor man ska ställa dessa följdfrågor till. 

Jag menar ens egna kontakter av vänner och bekanta som vanligtvis svarar att allt är bra när man ses. Människor man träffar då och då som man har en ganska ytlig kontakt med. 
Om någon okänd människa skulle fråga mig hur jag mår så skulle jag också undra vad den hade för motiv. Skulle den möjligtvis förklara sig om den sett eller känt att jag mått dåligt så hade det varit på sin plats att fråga.

Sen det andra kring ordet ur gängorna, som jag felaktigt använde.

Ur gängorna definierade jag som ur balans, och inte som nedstämdhet, enligt ordboken. Utifrån min feldefinition så förstår jag nu din reaktion bättre. 🙂

Min intention med följdfrågan var inte för att få någon att må sämre och inte heller känna egen skadeglädje över det. Min intention var enbart för att väcka personen i sitt egna beteende att den håller upp sin osanna må-bra-fasad mot mig och övriga samhället. 

När man är hemma i sin lugna vrå så är det okej att ligga där i en pöl av panikångest, men inte när man är ute i samhället eftersom ens ego därute inte tillåter dessa känslor. Man vill / måste visa sig stark och trovärdig för då får man bekräftelse. Helst gärna också vara så självsäker och okänslig som möjligt för att kunna bibehålla sin ställning.

Utan detta ses man som svag och utbytbar som gör att man förlorar sin bekräftelse. Samma känsla av utebliven bekräftelse infinner sig i den stund man skulle få en denna följdfråga eftersom man i det ögonblicket inte klarar att känna sin egen svaghet. Det gör att man då projicerar ut denna känsla på mottagaren att det var dens fel som gjorde att man kände som man gjorde. Det är därför man tummar så hårt på att människor ska välja sina tillfällen eller inte fråga något alls.

En sammanhållen grupp i vilket område som helst i samhället lämpar enligt normen sig bästnär alla i gruppen spelar sina kort väl efter gruppens spelregler där de ej avslöjar vilka de egentligen är och vad de känner.
Men för att en grupp verkligen ska vara sammanhållen så behövs en inre förankring med ens yttre. Att man är insidan ut.

I det skulle ingen känna att man måste säga att man låtsas-mår bra eftersom man då vet att ingen dömer en om man skulle säga det motsatta.

Så borde ett sammanhållet samhälle se ut för att ett sånt kan hantera de värsta kriser man ställs inför, på både yttre och inre plan. 

Jag blir bara glad om människor kan svara så sanningsenligt dom kan, eftersom det kräver mindre energi. 😊

Ja, det är alltid bra att tänka sig för innan man ställer vissa frågor så att man inte bara ställer frågor utan någon tanke bakom. 🙂

Jättebra inlägg. Jag har länge förespråkat att vi måste börja bry oss mer om varandra och försöka se när en person säger "Det är bra" inte riktigt ser ut att mena det. Det är mindre tabu idag än det var för 20-30 år sen att prata om psykisk ohälsa, därför borde folk ta chansen och berätta om sina psykiska lidanden, Det lär nämligen finnas en hel del människor som skulle behöva söka vård/ gå till psykolog fast de själva inte förstår att deras lidande kommer att bli värre om de inte gör något.

Att stänga inne sitt dåliga mående gör med tiden att det kan "explodera" på olika sätt, och då kan läget bli akut.

Sluta låtsas som om du faktiskt bryr dig om andra. Du vill bara nyfiken och vill vältra dig i andras problem.