• all83

    Rätt att separera för den andras skull?

    Jag och min fru har varit tillsammans i 15 år, gifta 12 av dessa. Vi har tre barn, 7, 9 och 11. Samt en hund. Vi bor vad jag skulle säga fint, i ett tryggt område. Inga lån, bra ekonomi. Utåt sett ser allt topp ut är väl det jag försöker sammanfatta.

    Mitt dilemma är att jag helt enkelt inte har några känslor för min fru längre, en fas som har pågått under ett par år nu. Men det är inte så att jag ogillar henne, men jag ser henne mer och mer som någon som bara bor i samma hus. Hon är en fantastisk mamma och egentligen partner på alla sätt.

    Jag har uttryckt detta försiktigt några gånger, och det gör henne otroligt ledsen. Vet inte ens varför jag inte har känslor för henne, vad det som gör att jag är totalt ointresserad av att göra någonting romantiskt med henne. Det har har definitivt inte någonting att göra med att jag fattat intresse för någon annan. Den personen existerar inte, och det är inte heller så att någon annan börjat visa intresse för mig.

    Jag känner min fru, hon vill ha en fin kärnfamilj där alla bryr sig om varandra. Jag har tom. hamnat i tankar att vi kanske ska separera så jag kan ge henne möjligheten att hitta det på annat håll. Och hade vi inte haft barn hade det varit ett lättare beslut, men jag älskar barnen mer än allt annat och det sista jag vill är att de ska få en bruten vardag.

    Väldigt kluven helt enkelt. Kändes bra att skriva av mig detta lilla i alla fall. Kanske någon kan komma med en personlig reflektion.

  • Svar på tråden Rätt att separera för den andras skull?
  • Anonym (Flfl)

    Min första tanke var att det är bra att du tagit upp detta med henne och försökt prata om det. Likaså att du inte har hittat någon annan, det är ju annars det klassiska man iallafall läser om här på forumet. Du har ju verkligen försökt prata osv.

    Det där med att separera, tja. Barnen kommer få en lika bruten familj nu som senare. Man blir ledsen när man är vuxen också. Att då veta att föräldrarna mest var tillsammans för barnens skull, känns inte så bra (min pappa gjorde så). Men tanken är god. Svårt. 


    Men jag funderar på ett par saker. 
    När gjorde du något ensam, utan henne? Umgås du med vänner? När gjorde ni saker tillsammans bara ni två? Skulle du kunna tänka dig att åka iväg med henne? Kan du ha tröttnat på henne pga den trista vardagen? Ser du henne som attraktiv än? 

  • Anonym

    Lev familjelivet till barnen blir vuxna. Då kan du utvärdera vad du vill då.
    Sluta inbilla dig att du gör din fru lyckliga om du tar ut skilsmässa när hon säger att hon inte vill.
    Hon kan inte hitta kärnfamiljen någon annanstans, det finns bara en.
    Att slita upp barnen till varannan vecka livet på så lösa grunder är oansvarigt. Du är förälder.
    Försök hitta glädjeämnen inom ramen för det du just nu har ansvar för.

  • Anonym (Flfl)

    Som barn mår man ju iallafall bäst när föräldrarna är lyckliga. Ni sätter ribban och visar hur normal kärlek ska vara för dem. 

  • Anonym (Nyligen)

    Du gör det mkt bättre än vad min fru precis gjorde. Hon kom som en blixt från klarblå och ville separera. 3 små barn och 15år bara sådär.
    Hon har heller ingen ny säger hon iaf. !?

    Jag skulle nog råda dig till att verkligen känna efter på djupet. Är känslorna borta så är dom bort. Existerar inte ?jag älskar dig? så finns ju heller inte det viktiga fundamentet kärlek kvar. Sånt ser såklart barnen och det är viktigt att lära barn vad kärlek är. Kram, mys och trygghet.

    Jag tror ingen av er egentligen blir lycklig av att leva i ett icke lyckligt förhållande.

    Jag är trots allt (med sorg i hjärtat) ganska nöjd att min fru valt att lämna mig eftersom jag kan ju hitta ngn ny att verkligen älska på riktigt.

    Tyngst var det att berätta för barnen, dom blev totalt förkrossade när vi berättade men nu efter ngn vecka så går det ändå ganska ok. Dom har förstått och accepterat att läget är som det är.

Svar på tråden Rätt att separera för den andras skull?