Tvingad till Incel

Det är faktiskt inte hela världen att skilja sig och söka efter ett annat liv. Barnen anpassar sig och behöver inte stora hus för att må bra. Man kan bo större även som singel med barn. Allt handlar om attityd.

jag är bra mycket lyckligare som singel med barn än jag var som gift med lat make och barn. Färre besvikelser och jag är den som kan påverka ekonomi, boende och hur jag vill leva. Pusslet med barnen är inget jobbigt, man hittar nya rutiner och barnen är glada och tiden tillsammans blir mer kvalitet.

du väljer ju givetvis själv om du vill stanna med din fru i en sexlös relation, men att bli bitter över det hela är ingen höjdare och man har aldrig rätt att förvänta sig att ens partner ska slå knut på sig själv för att tillmötesgå ens egna behov. Ibland växer man isär, ibland tappar man lusten för varandra.

risken är att du ångrar dig om många år att du inte tog chansen att ändra ditt liv. I vilket fall så borde ni prata om er relation och vad som hänt som gjort att det blev så här. Finns inte viljan att fixa det från båda sidor så får man acceptera utan att sura eller gå vidare.

Tack för att du lyfter denna fråga som du delar med många andra. Du är långt ifrån ensam i denna situation.

Förs av allt vill jag säga att nuvarande situation kan upplevas frustrerande och tungt. Men häng med lite i texten så ska jag ge ett perspektiv.

I en tidigare relation upplevde jag lite av det du beskriver. T ex  kunde det heta:

Det är för sent...
Det för tidigt...
Vi kan väl ha sex en annan dag...
Vi hade ju sex förra veckan...
Jag vill/känner/orkar inte

Självklart respekterar man det. Jag la en hel del av ansvaret på mig själv att jag behövde förändra något för att det då skulle bli annorlunda. Var det något fel på mig kunde jag tänka?

Men saken är den att det inte spelade någon roll. Problemet låg aldrig hos mig. Det kan jag se idag.

Idag lever jag i en relation där sex är naturligt och okomplicerat. 

Med perspektiv så skulle jag lämnat tidigare. Avsaknad av sex är ofta ett tecken på avsaknaden av närhet i relation. Jag tror att det egentligen var det som var mest frustrerande. Att tillgång till närhet inte fanns. Det var inget lyckligt liv.

Livet är kort min vän. 

Svara ärligt för dig själv på denna fråga. Om ni inte hade barn tillsammans. Skulle ni då fortfarande vara ihop?

Om du svarar nej på den frågan behöver du ta en lång promenad och tänka över var du vill att livet ska vara om tre år från nu.

Det du gör idag kommer vara en investering i din framtid. Om du väljer den resa som jag valde så kan jag berätta att det varit värt det.

Välj ditt liv, välj hur ditt liv ska vara. Det är bara du som kan göra det. Prata med din fru, ärligt, var raka och tydliga med vad ni känner, tycker, tänker. Kan ni inte finns en lösning som passar för er båda kanske det är dags att gå vidare. Att bli sur och bitter för att din fru inte vill ge dig det du vill ha är väl inte särskilt bra för någon av er? du är ju redan bitter, arg, ledsen osv. Ta tag i ditt problem, Finn lösningar. 

Mitt tips är att du skiljer dig. Män blir väldigt bittra i sexlösa äktenskap och det blir värre ju längre du stannar i det. Låt dig absolut inte luras till idéer om.öppet äktenskap, det kommer sluta med att du är lika sexlös (ev. sympatisex med din fru) och hon kommer ligga runt enormt. Det blir ännu bittrare.

Så skilj dig. Helst i går.

Det är inte ofrivilligt, du väljer ju. 

Du kanske är ful och luktar illa? 

Jag bryr mig inte så mycket längre, jag har blivit självförsörjande på känslor, onanerar mycket och porrsurfar en hel del. I övrigt lever vi ett tryggt och bra liv och jag har ingen ork eller lust att förändra något. Vi funkar bra ihop förutom samlivet då.  

Har ni slutat att ha närhet helt och hållet? 

Det brukar vara väldigt svårt att få förhållandet att fungera när man vill så olika. För den som blir utan sex känner sig oattraktiv, ointressant och oälskad. Medan den som inte vill ha sex nöjer sig med att leva i ett vänskapligt förhållande och lider inte av det på samma vis. 

Det finns dock en hel del män som inte vill ha sex med sin kvinna heller, så gör det inte till endast ett manligt problem!

Lever i ett helt sexlöst förhållande då frun har en kronisk sjukdom som omöjliggör sex. Klarar av det okej, jag tänker som så att jag inte hade haft mer sex som singel ändå.

Jag har levt i samma situation som TS i snart 30år.
Inte lika illa, sex kanske 2-3ggr/ månad i snitt, men då bara när hon initierar det och på hennes sätt och villkor.
Så måste det förstås vara i ett modernt, jämlikt förhållande, men jag har saknat nåt enormt att få förföra,  tillfredsställa och att kunna ta intiativ till såväl att ha sex, som var, när och hur vi har det.
Och varför har jag ändå stannat? Jo, framförallt av kärlek! Hon är den rätta för mig på alla andra sätt och jag för henne, förutom att hon inte tänder på mig och mina initiativ..
Och av plikt förstås, barnen och familjen går före allt!
Men sedan blir man sakta men säkert nedbruten.
Det är liknande som när kvinnor inte kan lämna män som misshandlar dem och behandlar dem illa. Man tycker sig till slut inte vara värd något bättre och tror sig aldrig kunna hitta någon ny. Vem skulle vilja ha MIG liksom??

För min del har jag överlevt med onani och massor av porr, där jag fått leva ut min lust och mina fantasier. Nackdelen med detta är att man vääldigt lätt blir beroende..
Har även haft ett par affärer på sidan av som har varit farligt nära att avslöjas, men stärkt mig något oerhört och gett mig kraft att litegrann stå upp för mig själv och mina behov.
Sammanfattningsvis tycker jag att, om det går att prata med henne om detta, om hon förstår allvaret i det, ta ett rejält snack, ensamma eller i parterapi , om det finns på orten och ni kan förmå er att gå dit..
Om inte det leder i rätt riktning så lämna!
För bägges och barnens skull. Om du älskar henne så måste du ju också önska henne ett rikt och härligt kärleksliv, som hon säkert skulle få när hon är nyförälskad igen.