”Äru dum eller?” - är detta ok tilltal till ett barn?

Känns inte helt ok, tycker jag. Men å andra sidan, folk är plumpa ibland och att skydda barnet från allt du tycker är fel är nog värre. Världen är inte rättvis och snäll, folk blir arga, säger fel saker osv. 

Lär barnet självkänsla istället för att bli kränkt. Det kommer de väldigt mycket längre på i livet...

Det är inte ett godtagbart sätt att prata till någon i min värld.

Då lär man sitt barn att ge svar på tal. 

Nej, jag är inte dum, för då kan man bli vuxen. 

Att vara slängd i käften kommer man långt med och ett barn bör få lära sig tackla alla sorters människor i livet. En del av dem behöver mer direkt kommunikation än andra. 

Tala med barnet om hur man kan göra när någon säger dåliga saker till en.
En väldigt enkel ramsa från skolgården här:

Den som sa det h*n var det, jag ska aldrig överta det.

Jag skulle aldrig säga så till ett barn.
Om detta verbala övergrepp är det värsta ditt barn upplevt så är det ingen fara.
Vad hade ungen gjort?
Och ålder är ju relevant för oss att veta.

Nej, det är inte okej om det inte sagts som skämt. Sedan beror det såklart även på hur gammalt barnet är och vad det handlade om.
Däremot är din reaktion väldigt överdriven och den skadar barnet nog mer än att farmor har kläkt ur sig något lite otrevligt en gång.

Lika respektlöst att säga så till någon helt oavsett ålder- helt oavsett om man är vuxen eller barn. 

Det är ett nedsättande sätt att tilltala någon, med syftet att få personen att känna sig dålig. 

Inget sätt att tilltala någon man älskar. 

Barnet är 7 år och det var inte sagt på skämt. Det handlade om att han tog ner ett glas från ett skåp och råkade välta ner ett annat så att det gick sönder. 

Det låter som ett symptom. Frågan är på vad. Att man slänger käft eller har en pissig attityd till barn/barnet.
Jag skulle inte göra en större grej av detta nu, utan observera hur det ser ut över tid.

Rätt så normalt med sådana lite burdusa uttalanden som inte skall tolkas bokstavligt, om man tillhör arbetarklass eller lägre medelklass.

Inte normalt om man tillhör den mer finkänsliga och lättkränkta medelklass som numera dominerar fullständigt och dikterar sina normer i hela samhället.

Inte alls okej i så fall. Kanske förståelig om barnet tar sönder saker jämt och man är irriterad, men inte ens då på något sätt okej.
Däremot håller jag fast vid vad jag sagt tidigare, att din reaktion är en extrem överdrift. Det hade räckt med att säga till barnet något i stil med "Det är klart du inte är dum, olycker hända alla, kom, så städa vi upp."

- Äru dum eller?

- Jag är ganska smart faktiskt för att vara besläktad med dig.

Nej, det är inte ok att säga så till någon, utom folk som verkligen beter sig som elaka idioter. Men till ett barn som råkar ta sönder ett glas - verkligen inte. 

Däremot är det inte skäl att inte låta barnet träffa farmor igen. 

I vissa familjer har man sån där jargong. Skitotrevligt och rätt osmart eftersom det inte funkar att bete sig så i resten av samhället (i Sverige). Jag minns en tråd här på FL för en tid sedan där TS vuxit upp i en sån familj och mådde himla dåligt av det men visste inte hur hon skulle göra. Resten av familjen resonerade typ som (jury) och gjorde åtlöje av henne för att hon blev ledsen. 

En kompis familj höll på så när jag var barn. Jag kände mig alltid lite otrygg där pga hur ffa pappan uttryckte sig. Kallade barnen idiot och de skrek och häll på för bara småsaker (typ: var fan har du lagt pennan du lånade, j-a idiot!?). Jag tror att min kompis kände som TS i den där tråden.

Säg ifrån i barnets ställe tills hen klarar av att göra det själv. Typ: inte är man dum för att man slinter! Sånt händer.