Annons:
Hem > Gravid > Ingrid (14) skulle adoptera bort sonen
Ingrid (14) skulle adoptera bort sonen

Ingrid (14) skulle adoptera bort sonen

En vår-helg för fem år sedan var «Ingrid» (14) i sommarstugan tillsammans med sina föräldrar och lillasyster. Efter en lång dag med lek och bad, hade hon lagt sig på sängen i stugan för att läsa. Plötsligt kände hon kraftiga rörelser i magen. 

Önskade göra abort

— Jag förstod nästan på en gång vad det var, berättar Ingrid som idag är 20 år gammal. Hon minns tillbaks på rädslan hon kände och alla tankar hon hade den där dagen i stugan.

— Jag tänkte på om jag skulle säga något till mamma och pappa eller om jag skulle göra abort utan att säga det till någon. Men jag ville inte leva med en abort resten av livet, utan att någon visste det, säger hon. 

Ingrid valde därför snart att berätta för föräldrarna om sina misstankar. — Jag brast ut i gråt. Jag hackade fram orden «pappa jag tror jag är gravid». Pappa blev helt matt i ansiktet och han började gråta han också, berättar hon. 

Dagen därpå körde familjen hemåt och på vägen köpte mamman ett graviditetstest. Det visade positivt. 

LÄS OCKSÅ: 14 år och försöker bli gravid 

Visste inte med vem och när

När graviditeten var ett faktum, försökte Ingrid komma på hur långt gången hon var. Menstruationen hade varit oregelbunden i många månader och vem pappan till babyn var visste hon inte heller. 

Veckan efter åkte familjen till sjukhuset för att undersöka om det var möjligt för henne att göra en abort, men ultraljudet visade att hon redan hade kommit för långt i graviditeten. 

— Då var vi tvungna att böra tänka och vi kontaktade socialtjänsten för att få hjälp. Vi kom överens om adoption, berättar Ingrid. 

Upplevde negativt snack

Tillbaks i skolan bestämde hon sig för att berätta nyheten för sina klasskamrater. — Jag stod framför hela klassen och berättade det och jag fick många frågor. Som tur är hade jag en förstående lärare som svarade på de flesta, berättar hon. 

Dagarna gick och under sommarlovet blev det väl synligt att hon hade en baby i magen. 

— Jag tyckte det var fint att kunna visa folk i min stad att jag var ung och gravid. Jag fick höra många rykten som inte var så fina, men lärde mig att stå över det, säger hon. 

LÄS OCKSÅ: Ensam och gravid 

Började få smärtor i magen

Ett par månader innan beräknad förlossning, fick Ingrid göra ett besök på sjukhuset. Det var i förhand bestämt att hon skulle göra kejsarsnitt och hon fick information om hur det hela skulle gå till. När hon kom hem samma eftermiddag började hon få smärtor i magregionen. 

— Mamma som hade varit med till sjukhuset trodde att det bara berodde på att jag oroade mig för kejsarsnittet. Jag fick därför höra att jag skulle ta två alvedon och gå och lägga mig. För så ont hade jag inte, berättar hon. 

Hela natten gick Ingrid fram och tillbaks i hallen och när det började bli gryning, klarade hon nästan inte av att röra sig. 

Förlossningen var i full gång

— Min mamma och jag hade bestämt att vi skulle träffas på en möbelbutik senare på dagen. Jag gick ner dit, men när mamma kom och såg att jag fortfarande hade så ont åkte vi till jourmottagningen. Medan vi väntade på läkaren klämde mamma på min mage och då säger jag plötsligt «Mamma, antingen kissade jag på mig eller så gick vattnet!». 

Ingrid skickades med full fart i ambulans till sjukhuset där de möttes av en barnmorska. Hon fick veta att hon var helt öppen och att förlossningen var i gång. 

Tio minuter senare var sonen född. Han hade normal vikt och längd och det visade sig att han inte alls var född för tidigt

LÄS OCKSÅ: Enkla knep för bättre familjeekonomi 

Svår tid efter förlossningen

De kommande dagarna på sjukhuset var svåra för den nyblivna mamman. — Dagarna på sjukhuset var allt för korta och jag satt med honom i armarna hela tiden. Hela familjen kom och hälsade på för detta blev ju första och sista gången de skulle få se honom, berättar hon. 

Två dagar efter förlossningen åkte hon hem utan sonen. — Det kändes så fel, berättar hon.

— Dagen efter åkte vi till sjukhuset igen för att hälsa på en annan som hade fått barn. Då såg jag sängen där min son hade legat och den var tom. Jag brast ut i gråt och förstod då att det var fel att adoptera bort honom, säger hon. 

LÄS OCKSÅ: Sorg efter abort 

Fick ändra sitt beslut

Det som var tur i denna svåra situation, var att de ännu inte hade skrivit under några adoptionspapper. — Han skulle först vara i ett annat hem fram tills allt var klart, i ca. 3 månader, förklarar Ingrid. 

Efter två månader med samtal hos socialtjänsten bestämdes det till sist att Ingrids mamma skulle bli vårdhavare för babyn. Detta betydde att Ingrid kunde fortsätta i skolan, medan hennes mamma mer eller mindre slutade sitt arbete för att ta hand om babyn. 

Gift och mamma till två

Fem år har gått sedan den dagen då Ingrids son föddes och idag är hennes liv ganska annorlunda. Ingrid är lyckligt gift och njuter av sin tillvaro som mamma med en dotter på fem månader. 

När hon ser tillbaks på tiden som har gått är hon otroligt tacksam för det stöd hon har fått från sin familj och sina vänner. 

— Allt blev så rätt när min son kom hem och jag fick vara mamma, gosa och mysa med honom. Jag var den som såg hans första steg och jag fick höra hans första ord. Utan den upplevelsen hade jag inte varit den jag är idag, säger hon. 

— Är du ung och gravid så tänkt igenom det flera gånger innan du adopterar bort barnet. Följ hjärtat, det gjorde jag, avslutar hon. 

 

 

Annons