Gravid

När barnets pappa inte följer med till förlossningen

Tre par - tre olika historier

Alla kvinnor har inte en tålmodig blivande pappa vid sin sida, som torkar svett från pannan och lugnar när förlossningen är som värst.

Barnmorskan Bippi Trovik berättar att det är väldigt ovanligt att pappor idag väljer att inte följa med på förlossningen, men det händer.

– Det är en så stark förväntan från alla håll på att dom är med, att jag tror inte dom vågar låta bli. Många gånger har jag sett att dom är väldigt oroliga och tycker det är obehagligt att vara där. Då använder jag tid och kraft till att få dom att slappna av och känna sig trygga, berättar barnmorskan.

LÄS OCKSÅ: Vem ska klippa navelsträngen?

Tre barnmorskor från Oslo jordmor och kvinnocentrum har också upplevt det ett fåtal gånger var, och då är det ofta ett medvetet val för paret eller en annan orsak som att partnern är bortrest och inte hinner till förlossningen som börjat tidigare än förväntat.

– Vi har också upplevt att partnern väljer att inte vara med på delar av förlossningen, till exempel krystningsfasen. Men nej, det är inte speciellt ofta som partnern inte är med på förlossningen, berättar dom.

LÄS OCKSÅ: Anna Maria tog med fotograf till förlossningen

Dålig erfarenhet av första förlossningen

När Camilla Isaksen (26) och Vegard Larsen (26) väntade sitt första barn för fyra år sedan, blev det ingen drömförlossning för den blivande pappan.

– Jag kände mig dålig och svimfärdig från första sekund. Barnmorskan sa att jag borde gå ut och ta lite frisk luft, även om detta skulle gå fort. Ute mötte jag en kvinna som stod och rökte, lukten av det gjorde inte mitt illamående bättre, så jag stod och spydde, berättar Vegard.

Plötsligt kommer det en barnskötare springande och säger till Vegard att om han vill vara med när barnet kommer så måste han komma NU.

– Då fick jag bara tvinga mig samman för att uppleva detta.

– När jag kommer in genom dörren såg jag något jag helst inte ville se. I hallen var det en spegel man kunde titta i, spegeln var vinklad så att man såg rakt mellan benen på mamma.

– När barnet kom ut såg jag inte på henne, bara på mamma, jag såg inte på barnet eftersom jag inte tycker om blod och gegg, och hade sett framför mig hur hela barnet skulle vara täckt av det.

Camilla är idag gravid på nytt och ska snart genomgå en ny förlossning. Denna gång följer inte Vegard med.

– Jag tycker att Camilla klarade sig väldigt bra ensam på förlossningen, och eftersom jag inte tycker om sjukhus väljer jag att låta min sambo välja själv vad hon vill. Jag har mer lust att vara hemma med vår dotter medan förlossningen pågår. Och jag vet att Camilla kommer att klara det här bra. Hon behöver någon som kan finnas där och stötta henne istället för en man som springer ut i korridoren för att han mår dåligt.

LÄS OCKSÅ: 15 tips till pappa på förlossningen

– Man kan inte tvinga någon som inte vill

Camilla har planerat att ta med sin mamma på förlossningen denna gång. – Det hade varit jättetrevligt att ha med mig Vegard på förlossningen, men jag vill hellre ha någon som vill vara med mig och en som stöttar mig genom förlossningen än en som inte vill vara med. Därför har vi tagit detta beslut tillsammans, och jag är inte besviken över det. Jag förstår hans beslut väldigt väl, berättar hon.

Många frågar Camilla om hon inte tycker att det är tråkigt att sambon inte följer med till förlossningen.

– Jag säger att jag kan inte tvinga honom, det blir inte bra för någon av oss.

LÄS OCKSÅ: Öystein blev plötsligt barnmorska - tog emot sitt eget barn hemma

Lika mycket pappas förlossning!

– Jag säger det ganska enkelt. Av en sädescell och en äggcell kommer det en liten människa med precis 50/50 fördelning av generna.

Barnmorska Tove Nordahl förtydligar att förlossningen är lika mycket pappas som mammas.

– Det är klart att en del kvinnor kan bli sårade över att mannen inte vill följa med, det är ju trots allt en stor händelse. För kvinnan är det nog den sak i livet som hon berörs mest av på gott och ont.

Barnmorskan tycker att det inte bara är under själva förlossningen kvinnan har behov av sin partner, utan även efter förlossningen kan det vara tufft att inte ha en gemensam upplevelse.

– Kvinnan kan inte prata om den stora händelsen de skulle ha haft tillsammans, hon upplevde det ensam. Mannen kan nog inte helt förstå vad hans kära har gått igenom och det kan leda till att hon känner sig ensam om upplevelsen.

Är man rädd är man inget bra stöd

– Jag tror att i de fall mannen oroar sig väldigt, är rädd för att svimma och så vidare är det klart i förhand att han inte följer med. Ofta är då mamma eller en vän med, jag tror nog den födande i så fall får det stöd och den hjälp som de behöver, säger Nordahl.

Hennes erfarenhet är att i sådana fall att mannen väntar i korridoren och kommer in så snart det är avklarat.

– En pappa som är rädd och inte vet vad han ska göra är inte speciellt stöttande, då är det nog lika bra att den födande har någon som är trygg och ger henne det stöd hon behöver. Jag har ju varit med på förlossningar där kvinnan mellan värkarna har oroat sig för mannen, det säger ju lite.

– Mannen är coach, omsorgsarbetare och advokat vid en förlossning

– På förlossningen behöver mannen ivarata kvinnans intressen, stötta i val och ta upp saker med barnmorskan om det är något den födande behöver, men inte får. Jag tror att män som bemästrar den rollen kan göra så att förlossningen blir en bättre upplevelse för kvinnan (och sig själv) med ett kortare förlopp. När mannen vet det, ja då har jag aldrig upplevt att de inte vill följa med, de blir tvärt emot motiverade när de förstår att de faktiskt är viktiga, avslutar Nordahl.

LÄS OCKSÅ: Förlossningsrädsla

Roar åkte till jobbet

När äktaparet Eli-Brit Ytterstad Holen (29) och Roar Holen (39) väntade sitt andra barn var Eli-Brit säker på att det var stor sannorlikhet att barnet skulle födas utan att Roar var med.

– Jag hade inte så mycket val, och var förberedd på att jag behövde göra det utan honom. Med första barnet hade vi tur - det gick precis mellan två arbetsperioder och han kunde delta, berättar hon.

Roar jobbade på ett stort idrottsarrangemang när förlossningen började.

– Hade du från början lust att följa med på förlossningen?

– Det spelade ingen större roll. Eftersom jag är egenföretagare så kunde jag inte ringa arrangören och säga att jag inte kommer imorgon. Eftersom jag är den enda som levererar min produkt hade jag ingen som kunde ersätta mig med kort varsel, berättar Roar.

När förlossningen började satt Eli-Britt ensam hemma med värkar, och det var svärfar som körde henne till sjukhuset. Hon valde att föda utan att ha någon med sig. När hon blev inlagd på natten skickade hon ett meddelande till Roar, som han såg först dagen efter när han vaknade.

Eli-Brit tycker att det gick helt okej att föda ensam. Pojken hon födde var inte så liten: 55 cm och 5196 gram. Allt gick bra och de anställda var rutinerade och duktiga.

– Jag hade nog med att andas igenom värkarna på slutet, så det hade inte gjort från eller till om han hade varit med, berättar hon.

Ett och ett halvt dygn efter förlossningen fick Roar se barnet för första gången.

– På tisdagen åkte vi hem och på torsdagen åkte han och jobbade igen. Då tog jag med babyn och 3-åringen och åkte till stugan med mina föräldrar och familj. Och det var egentligen bra, för då kunde jag slappna av och de ordnade allt annat, berättar Eli-Brit.

LÄS OCKSÅ: Malin födde en giga-baby

– Hon får planera bättre nästa gång!

Efteråt har inte Roar tänkt något speciellt på att han inte var med när hans andra barn föddes.

– Nej, inget speciellt. Jag har tagit igen det senare genom att ha tid med barnet.

– Om ni skulle få flera barn, skulle du välja annorlunda då?

– Ja, men det beror ju på om jag är ledig den perioden.

– Hon får planera lite bättre i så fall, för nu har hon fött två gånger mitt i den mest hektiska perioden på mitt jobb!

Barnmorskornas råd - så blir osäkra pappor klara för förlossning:

  • Läs på ordentligt om vad en förlossning är
  • Ta reda på vad dina uppgifter under förlossningen är
  • Att delta på en förlossningsförberedande kurs är en bra investering för både blivande mamma och oaooa
  • Delta på förlossningsförberedande samtal hos barnmorska med din partner
  • Prata gärna med andra pappor som har varit med på förlossningen
  • Delta på graviditetskontrollerna och vädra tankarna med personalen
  • Om pappa är orolig för att se blod eller är rädd att de ska se "intima" detaljer som kan upplevas som äckligt, är det bara att säga till barnmorskan att det döljs eller att mannen kan gå ut vid undersökningar.
  • Det är också möjligt att gå ut från förlossningen vid behov, eventuellt ha med sig en extra person som man kan byta med.
  • Tänkt noga igenom innan du tar det slutliga valet, så du inte ångrar dig

– Kände att jag inte kunde bidra med något

Kjell-Arne (40) och Ingun (32) fick sitt första barn för fem år sedan - pappan valde att vänta utanför förlossningen.

Ingungs ursprungliga önskan var att både Kjell-Arne och hennes syster skulle vara med på förlossningen. Och Kjell-Arne skulle ha möjlighet att dra sig ur på slutet av förlossningen.

– Jag hade ingen lust att vara med, kände att jag inte hade något att bidra med.

– Jag var inte rädd för förlossningen, men osäker på vilken roll jag skulle ha under tiden, berättar han.

När Ronja föddes var pappan i väntrummet och Kjell-Arne fick hålla i Ronja kort stund efter hon kommit ut.

– Det var mindre strul och stress än vad jag förväntat mig

För sju veckor sedan blev Ronja storasyster. Och denna gång hade Kjell-Arne bestämt sig för att vara med på förlossningen.

– Nu hade jag lust att se vad som hände under en förlossningen. Jag var också tryggare i mig själv i föräldrarollen. Ingun ville också att jag skulle vara med och det var viktigt.

Han berättar att det var en väldigt bra förlossning att vara med på.

– Det var en väldigt bra förlossning, god stämning och bra kemi med barnmorskan. Det var mycket mindre strul och stress än vad jag hade föreställt mig. Bara vi och barnmorskan.

Ingun kan försäkra oss om att hon var väldigt nöjd med att ha med mannen på förlossningen.

– Det var jättefint att sitta tillsammans med min man och prata med barnmorskan och det blev en avslappnad stämning. Jag slapp att hålla honom uppdaterad under förlossningen eller berätta efteråt för han hade ju varit där och upplevt allt tillsammans med mig. Dessutom kunde han berätta för andra om förlossningen, vad som hade hänt och när barnet var ute. Min man är lugn och avslappnad så jag tvivlade inte på att han skulle klara det fint, men det är något speciellt att kunna dela hela förlossningsupplevelsen med han som är din närmaste och "medbrottsling", berättar Ingun.

– Vad skulle du ge för råd till andra pappor som tvivlar på om de ska vara med på förlossningen?

– Utifrån min upplevelse var det en fin upplevelse och inte läskigt alls. Skulle därför uppmana andra pappor att vara med om det inte finns starka orsaker emot, säger Kjell-Arne.

Barnmorskornas historier från förlossningen

– Jag har upplevt ett par episoder där den födande nog hade klarat sig bäst utan mannen, berättar barnmorska Tove Nordahl.

– En gång kom jag in på förlossningen efter skiftbyte och hittade en man som satt så långt ifrån frun som överhuvudtaget var möjligt. Han satt ihopkrupen, bakåtlutad, slipsen lossad och läste tidningen Kapital, väl skyddad framför ansiktet. Han är nog rädd tänkte jag, han vet inte vad han ska göra.

– När frun stönade under värkarna så sänkte han tidningen, såg på henne med en uttrycksfull blick och bad henne vara tyst, för att sen läsa vidare!

– Jag hoppas att han läser detta och känner igen sig. Jag hoppas verkligen han har bett sin fru om ursäkt, säger Nordahl.

– En annan man blev så förtvivlad när frun hade ont på slutet, att han helt enkelt tog lustgasen från frun och andades in lite själv.

– Han behövde sätta sig ner och vi fick oss ett gott skratt. Som tur är hade han självironi och med lite stöd tog han sig igenom förlossningen, dock något sämre än frun, berättar Nordahl.

Barnmorskan Bippi Trovik minns en förlossning där mannen satt längst inne i ett hörn, så långt från kvinnan som möjligt, under hela förlossningen. – Det var ingen bra atmosfär där och antagligen hade det varit bättre om han inte var med.

Men hon minns också ett litet guldkorn från en annan pappa som hade oroat sig väldigt för förlossningen:

– Han sa till mig att han använde halva förlossningen till att ta reda på att det faktiskt inte handlade om honom. Det gjorde allt mycket lättare för honom.