Annons:
Hem > Gravid > Var så illamående att hon önskade att hon inte var gravid
Var så illamående att hon önskade att hon inte var gravid

Var så illamående att hon önskade att hon inte var gravid

-Det är tufft att önska sig ett barn, och att önska att man inte bar på det, berättar Vibeke Nordhagen. 33-åringen har lidit av hyperemesis gravidarum under sina graviditeter. Här berättar hon sin historia för Mammasidan. 

-Min allra första graviditet var när jag var 19 år. Det var inte speciellt planerat, och absolut inte bra mottaget av min dåvarande sambo. Det slutade med en provocerad abort och separation, men först efter att ha genomgått några veckor med extremt illamående, mycket kräkningar och två sjukhusbesök. Jag minns inte i dag i vilken vecka det började, men det var tidigt, precis efter ett positivt test. Jag var illamående ända tills anestesi fick mig att somna under ingreppet, och när jag vaknade var illamåendet helt borta. Magiskt! Efter flera veckor med extremt illamående var jag överlycklig över att vara frisk. Även om jag precis hade gjort en abort som jag egentligen inte ville göra. Smällen kom senare. Men det är en helt annan historia. 

LÄS OCKSÅ: Illamående

Kräktes upp allt 

2007 blev jag gravid igen, och denna gång var det ordentligt planerat och väldigt välkommet. En och en halv månad efter att ha slutat med p-piller hände det. Kl. 13.00 måndag 15:e Oktober lyste det positiva krysset mot mig, och onsdag kl. 10 kom illamåendet smygandes. 45 timmar efter att testet var positivt. En vecka efter sjukskrevs jag 100%. 

Jag tog snabbt reda på att med allvarligt graviditetsillamående, Hyperemesis gravidarum (HG) är det försvinnande lite som hjälper; illamåendet släpper inte och tillslut kräktes jag upp allt, även en klunk vatten. Och det blir inte bättre av att kräkas. Vid kräksjuka får man ofta en paus efter att ha kräkts lite, men med HG är du lika illamående sekunden efter du är färdig. 

Efter ca. fyra veckor där jag mest låg i ett mörkt och kallt rum med ihärdigt illamående 24/7 och kräktes flera gånger om dagen, blev jag inlagd på sjukhuset, 5,5 kg lättare än den dagen testet visade positivt. Först efter fyra dagar på sjukhuset och åtta liter med intravenös vätska fick jag komma hem igen. Efter precis 14 dagar hemma läggs jag in på sjukhuset igen, med nya ketoner i urinen och nya 2,5 kg ner. 

Tre dagar senare får jag komma hem igen, och även om illamåendet finns där, klarar jag nu av att äta – och måste äta regelbundet för att hålla undan det värsta illamåendet. Postafen hjälper mig genom dagarna framöver, och veckorna kryper förbi. 

I vecka 18 var jag äntligen fri från medicin och illamående, och tillbaks på jobbet på några procent. Allt eftersom mådde jag bättre och jag jobbade så mycket som 80% under mesta tiden av graviditeten. 

27 Juni 2008 blev vi föräldrar till Hedda Kristin, och de tunga månaderna var inte bortglömda, men absolut värt det.  

LÄS OCKSÅ: Akupunktur mot graviditetsillamående

Orkade inte med lukten från dottern

Våren/sommaren 2012 fyller mannen 42 år, och med en dotter på 12 från ett tidigare förhållande, är vi överens om att om Hedda ska få ett syskon som är närmare i ålder än storasyster, måste vi göra det nu. Jag har själv en halvsyster som är nio år yngre, och önskade ett syskon till min dotter. 

1:a April tar jag ett positivt test och 17:e April tar jag den första tabletten mot illamående: åksjuketabletter som jag till slut hade bra effekt av under graviditeten med Hedda. Nå, denna gång hjälper det inte. Absolut inte. Som sist blir jag sängliggandes, illamående, dålig och ”utslagen”. Jag orkar inte läsa, jag orkar inte se på TV, jag orkar inte prata med någon och allra minst orkar jag äta. Jag klarar inte av lukten från mat, allra minst stekt/kokt mat. Mannen måste ligga med ryggen till, jag orkar inte att han andas på mig i sängen. Och när han lägger sig nyduschad är det nästan så jag inte står ut, vilken lukt. Även min härliga unge, som får komma till mig i sängen emellanåt luktar.  

Önskade att hon inte var gravid 

På en vecka tappar jag två kilo. Kommande vecka tappar jag två kilo till och så kommer kräkningarna. Och det hjälper inte att kräkas, det tar ca tre sekunder innan illamåendet är tillbaks. Eftersom jag har gått igenom detta tidigare, och märker att det nu bara går åt ett håll, ringer jag till sjukhuset och får komma på en gång. Egentligen ska man gå via husläkare eller vårdcentral, men med min historia behöver jag som tur är inte det... Mötet med läkaren sist var allt annat än positivt, så jag är glad att de tar emot mig på gyn denna söndag. Det blir fyra dagar på sjukhus, sju liter intravenöst och test av medicin mot illamående innan jag får komma hem. Med recept på Stemetil och Afipran. 

Sex dagar senare är det tillbaks till sjukhuset för intravenöst, totalt har jag nu tappat 5,5 kg. Humöret är också långt nere. Under graviditeten med Hedda hade jag dagar när jag faktiskt önskade mista barnet jag bar på, att veta om att om barnet försvann, så gjorde illamåendet också det. Det har jag ju upplevt själv. Denna gång önskar jag bara att inte vara gravid – efter att ha fått Hedda klarar jag inte av tanken på att mista. Det är tufft att önska sig ett barn, men att önska att man inte bar på det. 

Denna gång får jag medicin som hjälper. Zofran/Ondansetron intravenöst blir räddningen. En medicin som oftare ges till cancerpatienter vid strålningsterapi. Och nu blir jag kvar på sjukhuset tills vi ser att jag får effekt av tabletten Ondasetron också. Jag vågar helt enkelt inte åka hem före det. 

Dagarna hemma är väldigt varierande; en del dagar är ”bättre” så att jag orkar starta en tvätt eller vara lite social i soffan. I början av Juni har jag en medicinfri dag, med graviditetsträff på kvällen. Andra dagar ligger jag bara i sängen och sover. Energin är borta. Att duscha är ett heldagsjobb. Det måste vilas hela tiden. Mannen får ta hand om allt. Matlagning är helt omöjligt, jag blir illamående av alla lukter. Tårarna är nära.  

LÄS OCKSÅ: Män kan också få graviditetssymptom

Äntligen kom hon till världen

I slutet av Juni fungerar jag äntligen ok med mediciner och mat varannan timme. Fortfarande kan jag inte tillaga varm mat själv, men jag klarar äntligen av att äta lite av det. Jag orkar att följa med ut med väninnorna en stund, jag orkar ha kalas för Hedda och ha besök av gäster. Och så kommer det ett par veckor med elände igen. Vecka 18 har passerat. Sist började jag ju jobba vid den tiden, nu ligger jag fortfarande i sängen och orkar ingenting. Stor psykisk påfrestning. 

Från vecka 21 har jag klarat småsaker emellanåt, men denna gång drabbades jag av utmattning, så har mest legat på soffan eller i sängen. Jag har sovit 12 timmar på natten och orkat minimalt. Ett besök till affären måste planeras för att jag ska orka det. Gjorde jag mycket en dag för att jag mådde ok, blev jag sängliggandes dagen efter. 

Efter kejsarsnitt den 20 November i år har jag mått bättre och bättre och energin har kommit tillbaks. Lilla Signe Kathrin kom till världen 3015 gram och 47 cm lång. 

 

 


 

Översättning: Ida Otterholm

Annons