Mamma+ Mamma eller Mamma+ Mammi ?

Är inte själv i eran situation, men de jag känner som är det säger "Mamma X" och "Mamma Y". 

Hej!

Nu kallar vi inte oss exakt mamma och mammi men iallafall. Vi kallade oss båda mamma i början men det var förvirrande både för barnen och alla andra till slut så vi valde mamma och memma( ofta blir detta dock memmis med). Dottern har alltid kallat oss detta även om hon ibland kallar båda mamma. På dagis frågade de om dottern kallade oss något speciellt och de säger mamma och memma även där. Alla är införstådda med att vi kallas så och det har aldrig varit något problem. Lillan är lite mer än 2,5 år nu.

Jag menar det blir ju som man lär de små. Säger du att du vill bli kallad Lisa så lär man sig ju det till slut så även dagis osv.

Grattis till den lilla!

Inte riktigt samma situation, men liknande =)
Jag är finne och på finska är farmor och mormor samma sak i stortsett hela Finland = Mummo. Men i södra Finland så kallar man ibland mummosarna för Mummi och så hette min farmor. Hon har alltid varit Mummi och min mormor har varit Mummo (för att krångla till det ännu mer kan man säga mummu också)
Va jag ville med att berätta om detta är att som barn lär man sig skilja väldigt bra och för mig var den skillnaden viktig och det redde ut en hel del. Mamma o mammi låter jättebra tycker jag.

Här är vi mamma o mami och inte är det för att vi "lärde" vår dotter det utan för att hon själv valde att sklija sina "mammor" åt med att just kalla oss mamma o mami. Enkelt

För inte lär man väl sina barn vad dem ska kalla en, det kommer naturligt oavsett om man är två kvinnor som är föräldrar, en kvinna och en man eller två män...osv

Du ska se att er dotter kommer på det så bra själv, ni behöver inte ens tänka på saken hehe!

Kram på dig vännen!

tack för alla era svar !!!

och tack till dig regnbågslycka =) kram på dig också

Men visst lär man väl sina barn vad de ska kalla en? Att de sen ibland gör revolt är ju något annat. Jag har kompisar som vägrar vara "mamma" och "pappa", till exempel. De är "mor" och "far". Det har de lärt barnen, och det är vad barnen säger, utom när de använder förnamnen (som många barn verkar göra en period).

Vi lär vår dotter att vi är mamma och mamma. Vi får väl se vad hon gör med det. Om hon fortsätter, eller väljer våra namn eller något i stil med mamma och mammi(s) som jag har hört flera regnbågsbarn säga.

För övrigt sa jag "mamma" när jag var liten, men nästan aldrig nu som vuxen. Nu är hon förnamnet eller just "mammi".

Åh, en sak till. Hade jag varit biomamma hade jag kunnat tänka mig att min fru blev "mamma" och jag "mammi". Jag gillar "mammi" som ord, och det är ju positivt för mig eftersom jag kallar min egen mamma det. Men nu är jag inte biomamma, och vägrar lära mitt barn att kalla mig för något annat än "mamma". Jag vill inte sända signaler till henne eller (framför allt) till omgivningen att min fru på något vis är Mamma med stort M medan jag är någon variation på temat.

Själv hade jag nog blivit förvirrad*  om mina barn kallade både mig och min fru för mamma. För man måste väl ändå skilja på sina föräldrar på något sätt?! (tycker jag iallafall)

Nja det kanske är en kombination av att "lära" och barnet själv kommer på vad h*n vill kalla sina föräldrar!
Jag kallar och har alltid kallat mina föräldrar för "mamma och pappa" tex men 2 av mina syskon kallar våra föräldrar för "mor och far"

* Varför skulle jag då bli förvirrad? Jo för hur vet man vem barnet kallar på/talar med om båda kallas för ett och samma ord?

Vi är mamma och mamma. Vår äldsta son säger oftast mamma och lägger till vårt förnamn om det behövs förtydligas vem av oss han menar. Ibland säger han bara mamma eller bara förnamnnet. Ofast blir det ett väldigt förmanande CANONIN! Om jag inte ger honom respons på en gång... Vår yngsta son som är 1,5 år säger mamma till båda. Precis nyligen har han börjat säga mamma-ka till mamma Jessica och mig har han sen i sommras kallat baby om han velat specificera sig. Baby har han lärt sig att kalla mig eftersom min fru ofta säger det när hon pratar med mig. Ganska kul att gå i parken med en son som skriker baby efter en :) Barnen gör ju som vi gör, de lär sig av oss och lägger till det dom saknar. Vi har valt att benämna oss mamma och mamma för det är det vi är, mammor båda två. Inte för att jag tror att våra barn skulle sett på oss annorlunda om vi valt att särskilja på oss genom någon ändring i ordet mamma men jag tror att det är en väldigt enkel markering till utomstående. Sen gör ju barnen som de vill ändå. Vår äldsta son hade en kort period då han kallade en av oss mamma och den andra mamamamamama typ. Jag tror inte att man ska vara rädd för att det är krångligt för barnet att ha två föräldrar som kallas mamma och det löser sig självt att förstå vem de menar oftast. Man ser vem barnet vänder sig till, vi lärde oss till och med att höra på tonfallet vilken mamma vår äldsta son ropade på. Och det värsta som kan hända är väl att barnet ropar mamma och både svarar? :)

Vi kallar oss oxå Mamma o Mamma, och dottern precis som Pusselbitar skriver har olika tonfall när hon vill nån av oss något, lr svarar fel mamma så fortsätter hon helt enkelt att ropa mamma tills den anadra mamma svarar, så enkelt är det här hemma:)