• Emiii

    Diabetesmammor snackar vidare :)

    Jag tänkte att det var dags för oss som hängt i "diabetesgravid-trådarna" och fått våra små kunde samlas här och prata om att ha diabetes och ha barn. Amning, känningar, stress, blodsocker, försäkringskassan, you name it!

    Alla är givetvis välkomna även om ni inte hängt i den andra tråden!

  • Svar på tråden Diabetesmammor snackar vidare :)
  • Jow

    Jag tar så himla lite insulin nu så de händer ofta att jag fuskar och inte tar något. Känner att jag måste ta och skärpa mig där. Men de är svårt..man sätter ju sig själv ganska långt efter allt annat känner jag. =P

  • soffipropppropp
    Emiii skrev 2013-01-23 00:31:24 följande:
    :)

    Hur går det för er med amningen och bs?
    Nu vill inte min lilla fröken ammas så mycket men däremot så pumpar jag ut en hel del. Men jag har faktiskt klarat mig bra från dom här skräck historierna om att man ska dimpa rejält! Nån gång har jag vart ner på t.ex 2,4 men vet inte om det har vart i samband med amning/pumpning.
    Däremot så blir jag väldigt uppstressad märker jag när bs är på väg ner/ligger lågt och hon skriker. Då känner jag mig som världens dåligaste mamma som måste vara så egoistisk och tänka på mig själv i första hand Rynkar på näsan
    Jag undviker att gå runt med henne när jag ligger lågt för tänk om man skulle kollapsa eller nåt! Nu tror jag iofs inte att jag kommer att kollapsa men man tänker ju det värsta nu när man har den lilla att ta hand om!

    Annars måste jag säga att bli mamma är det häftigaste och bästa som hänt mig!Hjärta Så syskon i framtiden blir det nog Flört
  • Anakin

    Mitt blodsocker påverkas INGENTING av amning. Nästan konstigt! Men väldigt skönt förstås - det blir en fakor mindre att tänka på. Det som däremot har hänt är att jag har blivit superkänslig för fysisk aktivitet istället. Får dra ner basalen med 80 % bara av att promenera! Sä om vi går ner på stan, gör lite ärenden och går hem klarar jag mig nästan utan insulin en hel förmiddag. Konstigt

    Annars håller jag med - skaffa barn var en bra idé! :)

  • Emiii

    Vad skönt att det har funkat så bra för er :)

    Själv slutade jag helamma när sonen var 5 veckor (eller jag pumpade första tre veckorna när han hade sond men han fick bara min mjölk ändå) och slutade helt drygt en vecka senare...

    Blodsockret var helt knäppt, verkar som min kropp har bestämt sig att jämt göra tvärtemot vad som ska hända. Jag hade sjukt höga bs och kom till slut upp i de doser jag hade under slutet av grav. och lite till. Har blivit mkt bättre men hoppar fortfarande en del. Dessa hormoner alltså.... Jag vill ju ligga rätt bra för jag tror vi kommer satsa på att skaffa en till ganska snart och denna gången vill jag verkligen att värderna ska vara stabila ett bra tag innan så man slipper oroa sig onödigt mkt som jag gjorde i början...

  • Emiii
    soffipropppropp skrev 2013-01-23 13:25:46 följande:
    Nu vill inte min lilla fröken ammas så mycket men däremot så pumpar jag ut en hel del. Men jag har faktiskt klarat mig bra från dom här skräck historierna om att man ska dimpa rejält! Nån gång har jag vart ner på t.ex 2,4 men vet inte om det har vart i samband med amning/pumpning.
    Däremot så blir jag väldigt uppstressad märker jag när bs är på väg ner/ligger lågt och hon skriker. Då känner jag mig som världens dåligaste mamma som måste vara så egoistisk och tänka på mig själv i första hand Rynkar på näsan
    Jag undviker att gå runt med henne när jag ligger lågt för tänk om man skulle kollapsa eller nåt! Nu tror jag iofs inte att jag kommer att kollapsa men man tänker ju det värsta nu när man har den lilla att ta hand om!

    Annars måste jag säga att bli mamma är det häftigaste och bästa som hänt mig!Hjärta Så syskon i framtiden blir det nog Flört
    Jo det är jättejobbigt när man är låg och bebis skriker, men jag vågar knappt hålla honom när jag är låg för jag blir så fumlig. Är livrädd att snubbla med honom i famnen eller tappa honom :/ så hellre att de skriker lite, napp brukar funka en liten stund här iaf :)

    Ja visst är det häftigt, och konstigt som det låter, jag menar sonen är snart två månader så känns det konstigt att se sig själv som mamma ;) När folk frågar hur det känns att bli mamma reagerar jag alltid lite än haha! Men visst är man sugen på fler {#emotions_dlg.flower} ganska snart med från mitt håll Tungan ute
  • soffipropppropp
    Emiii skrev 2013-01-23 14:40:22 följande:
    Vad skönt att det har funkat så bra för er :)

    Själv slutade jag helamma när sonen var 5 veckor (eller jag pumpade första tre veckorna när han hade sond men han fick bara min mjölk ändå) och slutade helt drygt en vecka senare...

    Blodsockret var helt knäppt, verkar som min kropp har bestämt sig att jämt göra tvärtemot vad som ska hända. Jag hade sjukt höga bs och kom till slut upp i de doser jag hade under slutet av grav. och lite till. Har blivit mkt bättre men hoppar fortfarande en del. Dessa hormoner alltså.... Jag vill ju ligga rätt bra för jag tror vi kommer satsa på att skaffa en till ganska snart och denna gången vill jag verkligen att värderna ska vara stabila ett bra tag innan så man slipper oroa sig onödigt mkt som jag gjorde i början...
    Oj hur din kropp reagerade! Inte så skoj att behöva öka doserna igen!

    Hur tätt inpå har ni tänkt skaffa ett syskon? Lite nyfiken bara. Vi pratar om att det ska vara 1,5-2 år mellan våra så det är bara till att köra på sen igen Flört men vi får se senare hur vi känner lite längre framöver men syskon ska vi försöka fixa iaf!Baby
  • Anakin

    Emiii: ja, det låter ju jättekonstigt. Är det fortfarande så? Har du pratat med någon läkare och fått någon förklaring?

    Mmm, längtar också efter fler barn! Min kompis har två och hon säger att man alltid längtar mest efter fler barn precis i början men sen när de blir lite äldre så tar de så mycket mer plats att den där längtan blir lite lindrigare. Men vi har redan bestämt att ett syskon till blir det i alla fall!

    Usch, en annan kompis till mig har precis fått sitt andra och tycker att det är så sjukt jobbigt. Hon har bara två år mellan dem och äldsta är jätteavundsjuk och asjobbig, så jag hade gärna väntat längre och haft tre år emellan. Men om tre veckor blir jag 35... :/ Svårt. Vill ju inte krascha familjen helt bara för att jag stressar fram syskon. Men samtidigt, 35!

    Vi har sagt att vi ska vänta minst ett år innan vi börjar försöka i alla fall. Får se hur det känns då!

Svar på tråden Diabetesmammor snackar vidare :)