Gift men känner mig som ensamstående

Nej, det ska inte vara så. Har du suttit ned och pratat med honom, mellan fyra ögon? Uttryckligen förklarat att du vill att ni tar varannan nattning och sovmorgon en morgon var på helgen? Får han chansen att vara ensam med dottern några timmar/en dag då och då? Han kanske vill, men inte vågar. Han kanske också är ledsen, för att han känner att du gör allt så bra, att du och dottern hör ihop och han hamnat utanför?

Några tankar bara. Kanske inte alls stämmer in i ert fall. Ska han vara föräldraledig? Då kommer ju ansvaret av sig självt på ett annat sätt.

Han har eget så under dec jan är det lågsäsong. Så då kommer han vara hemma mer. Det går inte att prata m honom. Han bara ignorerar en när man gör det eller bara säger emot. Ett exempel på hur han är: Häromdagen låg han i soffan. Jag gav honom dottern och gick på toa. Hon klättrar på honom o tokgråter, han håller i med ena handen och kollar youtube men andra handen på mobilen. Han håller alltid på med mobilen! Den är så mycket viktigare än jag och vår dotter.

När man pratar med honom så har han aldrig nånsin i sitt liv gjort fel. Det är alla andra det är fel på. Alltid! Hade en svår förlossning och hade ont länge nertill så kunde ej ha sex. Fick han inte sex då körde han silent treatment på mig och totalsket i vår dotter. Det är ju bara han som förlorar på att hålla på såhär. Så fort han inte får som han vill då blir han sur.

Oj vad jag kan relatera till det du skriver TS. Hoppas han inte lägger någon skuld på dig, eller gör att du känner skuld.

Hoppas även att han tar sig i kragen och skärper till sig.

Om han skärper sig kan han få förklara för min man hur han ska göra... För min karl skulle också behöva ett uppryck.

Hej! Känner igen mig. Hur va han innan ni skaffa barn? Kom det som en chock. Jag kan själv känna en besvikelse efter vi fick vår son. Trodde han skulle finnas där mer i allt.

Nu när ni är hemma över jul så tycker jag att du ska säga till honom att ta med sig er dotter ut - på gården eller i trädgården eller vad ni nu har nära och att mobilen stannar hemma/inne. Jag känner inte igen mig i det du skriver, men har en sambo som är IT-ansvarig på det företaget han arbetar på och som är allmänt datorintresserad (underdrift) och tveklöst mobilberoende. Han gillar det inte - får abstinensbesvär - men jag säger till honom när vi ska göra saker med barnen att hans mobil får vara hemma. Han mår mycket bättre och är plötsligt närvarande med barnen på ett helt annat sätt....vilket han också gillar.

Det är också helt ok att faktiskt sätta sig ner och dela upp uppgifter. Tandborstning, sagoläsning och nattning varannan kväll. Matning (om hon fortfarande matas) varannan kväll vardagar, två gånger var på helger etc. Han behöver ju få lite praktisk övning och komma in i ruljansen med att ha barn. Mobil avstängd under dessa korta stunder så att barnet får full uppmärksamhet.

kan vara att ni kommunicerar helt enkelt förbi varandra, som att prata med oliak språk, vissa behöver komplimengar, andra förväntar sig olika typer av tjänster (t.ex. ta hand om barn, laga mat), andra nappar mera på presenter/gåvor eller på beröring (kramar, kroppskontakt) eller mera tid med varandra.

läs "Kärlekens fem språk" av Gary Chapman, tycker det är en lysande bok.

Lycka till.