Hur "engagerad" är din partner?

Att inte lyckas bli gravid är ju såklart extremt påfrestande för er bägge, under förutsättning att ni har en stor barnlängtan. Men man bearbetar ångest, stress och sorg på olika sätt, känner du att du behöver bearbeta detta tillsammans med honom måste du förklara det, kanske föreslå parterapi.

Det är inte alls säkert att han kommer möta dig i detta och kanske du behöver träffa en kurator eller psykolog själv?

Eller lämna? Det kommer fler sorger i livet, och han verkar bli introvert när han är ledsen, medans du behöver stöd och vill dela sorgen. Kommer du stå ut med att axla livets sorger själv alltid?

Folk är olika. Om du vet att han vill ha barn lika mycket som du så får du vila i den vissheten, men du kan inte begära att han ska reagera likadant som du under processens gång. En del män har lite svårt att ta in allt, eftersom det de facto inte är deras kropp det ska ske i, så att säga. Eller så beror det på hur man är som personer rent generellt - alla vill inte hålla på och prata varje månad om hur det känns, längtan och frustration utan kanske mer lägger locket på för att orka med sin vardag. 

Om du känner ett större behov att prata än han så skulle jag säga att det är bättre att du pratar med kvinnor i samt sits eller någon som varit i samma sits. 

Ja ni har rätt, jag kan inte kräva att han ska hantera detta på samma sätt som jag. Jag förstår att det är jobbigt för honom med, hade bara önskat att någon gång få dela det tillsammans.

Jag ska föreslå parterapi, tack för era tips.

Men jag är faktiskt med er på den biten om att det kanske är enklare för honom att gå igenom detta genom att kanske lägga locket på, jag hade inte tänkt på det innan. Jag har varit så upptagen med hur Jagkänner hur Jag upplever allt och inte tagit hänsyn till att vi alla hanterar saker olika.

Men i allt annat så har vi en väldigt bra kommunikation och vi kan prata känslor, han är stöttande och "släpper in mig" när vi har gått igenom något tufft.

Det känns så bra att jag startade denna tråd och fick så bra svar, tack så mycket Zouxman och Magical! <3

Jag har lite samma känsla ibland, jag och min sambo har hållt på ett tag, utretts för barnlöshet och är inne på vår 3e IVF. Jag pratar gärna ofta och mycket kring det som får mig att må dåligt, men min sambo är inte, vad jag upplever, lika engagerad. Efter en del frustration och ensamhetskänslor hos mig så har vi kommit fram till att det handlar om att vi hanterar saker på olika sätt och talar "olika språk". Han har ett barn sedan innan och känner kanske inte den där mer uttalade "ofrivilliga barnlösheten" som jag gör.

Jag känner mig fortfarande stundvis ensam, som att han inte förstår mig och kan bli både frustrerad och upprörd. Men påminner mig då om att man är olika, känner olika och tolkar saker olika. Men särskilt uttrycker saker olika. Jag hoppas att ni kommer till en punkt där det känns bättre för båda kring det, för det genererar en hel del känslor kring barn, skaffa barn, barnlöshet och svårigheterna kring det! Men även det obligatoriska ligget som efter ett tag blir tråkigt när man försöker bli gravid.

min partner var extremt engagerad och stöttande under tiden vi försökte få barn i ca 4år och nu när vi äntligen blivit gravida är han jätte insatt, köpt pappabok o läser högt och ja allt möjligt. 

Diabella: å jag förstår dig och dina känslor, och ibland är du ju bara ens partner man vill ha lite trygghet och stöd ifrån men jättebra att ni har pratat om det. Jag hoppas att ni snart får bli gravida.

Tiffany: så härligt, på vilket sätt var han engagerad under tiden ni försökte? Är han en person som pratar om sina känslor generellt? Brukar ni vsra stöttande jöntemot varandra annars också? Det är det jag och min kille är, det är bars just denna sak som har med graviditet/barn att göra som stödet inte finns där vilket känns svårt. Men jag har ju fått en del bra tips nu så ska ge det en chans.

Ja vi pratade ofta om hur vi kände, han tröstade mig när jag var ledsen o efter alla misslyckade försök o peppade mig, brukar ge mig små paket , överaskningar då o då och kunde ligga vaken bara för att lyssna på mig osv. Han är en riktig stöttepelare <3