Äntligen är det dags
Sen jag var 16 har jag längtat efter att få barn. Mycket har hänt sen dess, en av de större förändringarna är att jag insett att jag inte definierar mig som kvinna och därför påbörjat hormonbehandling. Det innebär att jag i dagsläget tolkas som man. Men jag har inte gjort några operationer så hela maskineriet är intakt så att säga.
Jag var länge inne på insemination som ensamstående. När jag väl fick tummen ur så insåg jag att det var 2-3 års väntetid och det gick inte att komma undan eller korta ner genom att hitta en egen donator, eller för att jag redan har mina ägg nedfrusna osv. Då tänkte jag att jag kunde skaffa en "live donator". Alltså att befruktningen går till på ett helt naturligt sätt och så skriva kontrakt med mannen. Jag kan säga att det var många som nappade på den idén! Men så till slut så har jag landat i att skaffa barn med min särbo. (förstår att det låter superkonstigt men orkar inte skriva hela storyn om alla turer fram och tillbaka, haha) Vi har ett superstabilt förhållande nu och båda längtar enormt efter barn, jag har inte tillfört testosteron på över ett halvår, mina diabetesvärden ser bra ut och ja, allt verkar vara tillräckligt på plats i livet för en liten bebis. Idag är jag 29 år och jag har haft ägglossning i dagarna och vi har självklart nuppat som utav bara helvete :)
Jag planerar redan för en hemmafödsel. Såvida allt ser bra ut under graviditeten vill säga. Att föda hemma känns mest naturligt dock, i mitt egna hem på mina villkor. Min partner har bestämt sig för att utbilda sig till doula för att kunna stötta mig på bästa sätt, vilket känns helt fantastiskt. Finns ingen annan jag hellre skulle vilja ha som min utbildade, kloka stöttepelare. Så nu börjar väntan. På att få ta det första testet. Självklart är jag medveten om att det sällan sker på första försöket, men vi drömmer såklart om det. Jag ser så fram emot att vara gravid, även om det säkert kommer sticka i ögonen på folk att jag som tolkas som man, med skägg oc allt, ska vara gravid!? Jag kunde dock inte bry mig mindre. Vore kul att höra dock om det finns några andra transpersoner som fått barn och hur det varit med omgivningens reaktioner osv?