• Anonym (Hjälp)

    Bara jag som tycker föräldraledighet är jättekämpigt?

    Förstå mig rätt. Jag älskar mina barn. Så mycket. De är det sista jag tänker på på kvällen hur jag ska göra saker bättre för och det första jag tänker på på morgonen.

    Men jag är tvärslut av föräldraledigheten. Har två små med ca 2 år mellan, där stora går på förskola på halvtid några dagar i veckan. Lilla är 4,5 månad.


    Båda är väldigt aktiva och närhetstörstande barn. Ingen av dem sover bra inne och ingen av dem sover hela nätter. Lilla vill inte lämna min famn i princip, men har senaste månaden  också börjar vägra sele. Skriker och spattlar och visar tydligt missnöje direkt så fort det inte är i min famn. Stora är i trotsålder och även i en period där allt kastas på golvet, inklusive i princip all mat vilket gör att så mkt är kladdigt med. Lilla ammar bara trots många många försök med flaska så pappan skulle kunna avlasta nätter.


    Dagarna blir liksom en enda överlevnad till pappan kommer hem. Det kastas saker, springs, skriks, hoppas i möbler (jag måste panikrädda barn från att göra sig illa). Stora älskar lilla men kan också ge en tjuvsmäll så jag måste också bevaka lilla hela tiden. Jag kan därför inte slappna av en sekund när jag har båda vilket sliter på mig. 


    Har barnsäkrat lådor, skåp, trappor, har försökt ställa fram nedläggningsplatser för lilla överallt så jag snabbt kan komma till stora.

    Men jag är TRÖTT. Pappan kommer hem så tidigt han kan och avlastar och vi delar oss på nätterna men han är också trött av flera års sömnbrist såklart.

    Men jag hör bara hur alla andra är hemma med mysiga ledigheter, ammar medan stora läser bok eller pysslar. Och jag känner att det bara är överlevnad jag håller på med. Gråter av trötthet.

    Är det verkligen bara jag som har det såhär? Vad gör jag för fel???

  • Svar på tråden Bara jag som tycker föräldraledighet är jättekämpigt?
  • Anonym (Hjälp)

    Tillägg: jag känner mig ju pga detta helt värdelös som mamma. Som att jag inte klarar det andra klarar och mina barn får det sämre liksom. Och det i sig är en fruktansvärd känsla och jag skäms.

  • Anonym (Hjälp)

    Tillägg 2: jag känner mig också som väldigt mycket är omöjligt nu, eftrsom jag så exakt går runt hemma. Och då har vi dragit ned på all städ, lagar bara storkok för matlådor, träffar aldrig några ute pga för mkt besvär att åka.

    Att tex ta mig till öppna förskolan vågar jag tex inte för att jag inte vet hur jag skulle kunna ha koll på båda samtidigt där om stora behöver mig med. Det är som att allt som känns som det kan försämra något stryker jag, även om der också kunde vara avlastande - för att jag inte vågar testa en förändring, för att minsta försämring skulle knäcka mig. Och det är ju säkert väldigt dåligt eftersom jag kanske missar saker som kan underlätta.

  • Dethärärmittnamn

    Åh. Det där var jag. 


    Avskydde det. Usch. 


    Men ett tips: åk till öppna förskolan i alla fall. Bestäm sig för en dag i veckan i början. 
    Inte mer. 


    Det där med att mysa på stan och fika försökte jag. Nä fy. Det bästa rådet jag fick av en annan mamma var att hon inte tog med sina barn på mat eller fika förrän de var tre år. 


    Men jag förstår hur du har det. Och du-om en månad är situationen lite annorlunda.Lägg på ett par månader till så är vädret annorlunda och så även barnen och situationen. Det blir bättre, men mitt i soppan går det så långsamt.


    Det är okej att inte orka träffa andra eller att umgås. Det är okej att laga halvfabrikat och överleva. Det är okej. Den tiden kommer tillbaka.


    Kram.  

  • Anonym (Hjälp)
    Dethärärmittnamn skrev 2024-01-12 06:51:09 följande:

    Åh. Det där var jag. 


    Avskydde det. Usch. 


    Men ett tips: åk till öppna förskolan i alla fall. Bestäm sig för en dag i veckan i början. 
    Inte mer. 


    Det där med att mysa på stan och fika försökte jag. Nä fy. Det bästa rådet jag fick av en annan mamma var att hon inte tog med sina barn på mat eller fika förrän de var tre år. 


    Men jag förstår hur du har det. Och du-om en månad är situationen lite annorlunda.Lägg på ett par månader till så är vädret annorlunda och så även barnen och situationen. Det blir bättre, men mitt i soppan går det så långsamt.


    Det är okej att inte orka träffa andra eller att umgås. Det är okej att laga halvfabrikat och överleva. Det är okej. Den tiden kommer tillbaka.


    Kram.  


    Tack. Faktiskt bara skönt att höra att nån annan haft det lika. Ett skäl att jag undvikit öppna förskolan är att vi innan jul med hade 3 veckor av förkylning/RS och jag var ensam hemma lm dagarna med två sjuka barn varav en kräktes hela tiden och den andra bara grät. 

    Men du har nog rätt i att det vore bra att åka dit en gång i veckan, bara för att få prata med andra vuxna med. Mannen hinner jag knappt prata med hemma ens nu förutom över middag då han går in direkt och avlastar med ena barnet när jag kommer hem och jag sen somnar typ kl 20 varje kväll.

    Försöker tänka att det kommer bli lättare när lilla kan sitta med vid bordet i en stol och när det blir vår eller iaf isfritt. 

    Men detta att ha någon eller två stycken som gråter, skriker eller trotsar konstant utan upphåll när man är hemma ensam, det är mentalt tufft tycker jag.  Det är aldrig någonsin lugnt. Ingen är någonsin nöjd liksom. Det är kämpigt när det bara fortsätter.


    Sen är min stora fantastisk på många vis, nyfiken, orädd och väldigt snäll mot alla vi umgås med. Inget elakt där, men trotsen måste de ju få ha - bara det att den är så kraftig nu och mixad med lite avundsjuka på bebis som får amma och bäras.

  • Dethärärmittnamn

    Det kommer att bli lättare. Och du gör så gott du kan. Man kan inte göra mer än så. 


    Öppna förskolan är bra, men vi bor på landet och jag orkade inte baxa in barn i bilen och våndas flera gånger i veckan. Så jag började med en dag. Senare blev det två, när allt blev smidigare. 


    Det där dåliga samvetet har vi alla. Och det går över det med. Se till att sova när du kan och skrota runt hemma i sköna myskläder. Det kommer en tid för andra kläder! 


    Man kan känna sig ensammast i världen fast man är hemma med sina barn. Det känns som att man missar allt som sker. Men det gör inget. 


    Var snäll mot dig själv. Och du gör det du orkar-inget mer. Slå på någon långserie som går på tv så att du hör lite vuxna röster (barnvänligt) och som du kan kika på emellanåt. 


    Låt även teven bra på med en barnkanal som den äldre kan sätta sig framför när barnet vill. 


    Och ta hand om dig. 

  • Anonym (P)

    Visst har du skrivit flera trådar om din situation? Jag vill minnas att jag tipsade dig om att söka hjälp, för du verkar inte må bra. Och det finns hjälp att få!

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (P) skrev 2024-01-12 08:41:17 följande:

    Visst har du skrivit flera trådar om din situation? Jag vill minnas att jag tipsade dig om att söka hjälp, för du verkar inte må bra. Och det finns hjälp att få!


    Jag har skrivit nägon tidigare tråd ja, för att jag helt enkelt inte har så många att få hjälp av (jag bor också på landet). 


    Söka hjälp är ju mest att jag fick prata med någon vilket är bra men att tex åka in och boka tider att prata gör vardagen ännu jobbigare då det stör lillas matrytm vilket ger bekymmer när vi är hemma igen och ska hämta stora. Varje besök jsg gör nånstans tar energi i stor grad just nu.

  • Anonym (Det blir bättre)

    Jag vet precis hur du känner dig, jag har haft 2 under 2 en ganska lång period så mina barn är tätt. Jag försökte bara överleva för dagen, gå ut så mycket du orkar! Har du en dubbelvagn? Försök tajma in med lilla barnets sömnrutiner, gå ut när den ska sova. Det ger mycket att bara gå ut, även om båda bara sitter i vagnen, ge lite frukt/mellanmål till 2 åringen att äta i vagnen kanske?
    Man behöver inte ha koll på dem utan kan bara andas en stund, båda sitter där de sitter. Fast det kan vara ett helvete att klä på båda den här årstiden (tips är att klä på framför tvn med något roligt barnprogram).

    En sak vi gjorde ganska mycket var att dansa till musik på tvn och sjunga med hööögt. Tvååringen tycker det nog är kul och lilla kan du ha i famnen och dansa med. Men jag vet inte hur du är med skärmtid, ibland gjorde jag bara saker för att underlätta. Nu är din lilla ganska gammal men jag hade ett sån bedsidecrib på hjul som jag kunde lägga ner den i, om jag behövde springa efter två åringen. Den sängen rullade jag med mig över halva huset när jag inte kunde hålla i barnet.

    Man kan inte klona sig, utan man gör sitt bästa. Kom ihåg att du är en bra mamma! Men det är lätt att känna att något av barnen 'glöms bort', det är bara en kort period av deras liv det kommer hänga på överlevnad.

  • Fjäril kär

    Du är långt ifrån ensam . Tänk så här att det är dom som fixar mammaledighet som syns för dom andra har inte tiden eller möjlighet att berätta om hur det egentligen är... vilket också syns på öppna förskolan.. av hundra lediga föräldrar är det kanske 4-5 mammor som faktiskt dyker upp varav hälften använder tiden för att inte gå under av stöket hemma...  

    Jag skulle råda till att faktiskt se öppna förskolan som en möjlighet till avlastning för dig.  Ditt äldre barn får möjlighet att leka fritt och rasa av sig i en miljö som tål det medan du kan sitta bekvämt och amma bebis och faktiskt koppla av ett par timmar.   Både andra mammor och personal brukar ha ett extra öga på barnen så det finns flera som kan rycka in och stoppa saker som händer.  

    Situationen hemma skulle jag nog säga att du skulle behöva lite hjälp av olika slag. Hur trött och slut du än är brukar det funka bättre (just därför ) med fasta rutiner hemma så ditt äldre barn vet att det finns hålltider som lunch, mellis, sovstund etc och det brukar då bli mycket lugnare.  Och ja man får ta till knep och genvägar för att skapa lugn , man får muta med kex för att kunna få äta frukost,  man kan få äta framför tv om det är något som lugnar ner stunden osv... det kan vara lockande att sitta framför tv hela dagen och låta barnen röja när man är trött men det är ofta precis det som gör att det blir kaos. 

    Tänker också att du behöver kommunicera med dina vänner och familj omkring dig om hur du har det. Kan nån hjälpa dig och er  med avlastning ? Som par och föräldrar är det viktigt för ett förhållande att få vara vuxen ett par timmar i veckan.  Annars finns risken att ni glider isär och inte riktigt hittar tillbaka till varandra och tappar känslor.  Och det behöver inte vara avancerade saker utan att bara få sova ut ordentligt en natt här och där, åka på McDonalds utan stress, storhandla utan barn, fika hos en kompis eller få duscha och ligga med varandra. Ni behöver ju kunna hämta energi hos varandra.

  • Fjäril kär

    Du är långt ifrån ensam . Tänk så här att det är dom som fixar mammaledighet som syns för dom andra har inte tiden eller möjlighet att berätta om hur det egentligen är... vilket också syns på öppna förskolan.. av hundra lediga föräldrar är det kanske 4-5 mammor som faktiskt dyker upp varav hälften använder tiden för att inte gå under av stöket hemma...  

    Jag skulle råda till att faktiskt se öppna förskolan som en möjlighet till avlastning för dig.  Ditt äldre barn får möjlighet att leka fritt och rasa av sig i en miljö som tål det medan du kan sitta bekvämt och amma bebis och faktiskt koppla av ett par timmar.   Både andra mammor och personal brukar ha ett extra öga på barnen så det finns flera som kan rycka in och stoppa saker som händer.  

    Situationen hemma skulle jag nog säga att du skulle behöva lite hjälp av olika slag. Hur trött och slut du än är brukar det funka bättre (just därför ) med fasta rutiner hemma så ditt äldre barn vet att det finns hålltider som lunch, mellis, sovstund etc och det brukar då bli mycket lugnare.  Och ja man får ta till knep och genvägar för att skapa lugn , man får muta med kex för att kunna få äta frukost,  man kan få äta framför tv om det är något som lugnar ner stunden osv... det kan vara lockande att sitta framför tv hela dagen och låta barnen röja när man är trött men det är ofta precis det som gör att det blir kaos. 

    Tänker också att du behöver kommunicera med dina vänner och familj omkring dig om hur du har det. Kan nån hjälpa dig och er  med avlastning ? Som par och föräldrar är det viktigt för ett förhållande att få vara vuxen ett par timmar i veckan.  Annars finns risken att ni glider isär och inte riktigt hittar tillbaka till varandra och tappar känslor.  Och det behöver inte vara avancerade saker utan att bara få sova ut ordentligt en natt här och där, åka på McDonalds utan stress, storhandla utan barn, fika hos en kompis eller få duscha och ligga med varandra. Ni behöver ju kunna hämta energi hos varandra.

Svar på tråden Bara jag som tycker föräldraledighet är jättekämpigt?