Du som längtar efter sex med en ickebinär person / transkille

VAR VÄNLIG OCH LÄS DETTA FÖRST!

Om du har egna tycken om könsidentitet och läggning så ber jag dig att INTE kommentera detta inlägg.
Det ämne jag ska prata om är känsligt och det behöver få behålla sitt huvudsyfte i denna tråd.

Var vänlig och respektera detta. 🙏
Tack på förhand! 😊

_______________

Jag är född kvinna, men jag definierar mig varken som kvinna eller man. 

Innan jag kom ut träffade jag en del tjejer via nätet och några IRL.

Jag känner mig nu nervös inför kommande sexuella situation/er nu som mig själv då jag är rädd för att inte bli accepterad för den jag är och mina behov.

På en del plan känner jag mig, rent psykiskt som en kille. Bland annat i maskulinitet (ej manlighet) och sexualitet. I sexet har jag ett behov av dominans. Såklart i samtycke med den andra personen. 

FÖR ATT KLARGÖRA:
För mig är INTE dominans; makt, förtryck, krav, fysiskt våld, strypsex och ägande. För mig är det en väldigt ytlig och destruktiv form av dominansens utövande. Uttryck man tar till när man inte kan känna den inre känslan av dominans. 
Andra kan ha en annan uppfattning av detta och det är helt okej. 

Min definition av dominans är att ge njutning till någon som tillåter mig att få ha detta övertag utan att vi sätter några krav på varann som individer. Kvinnan ska alltså inte behöva bete sig på ett visst sätt i sin kvinnoroll i sitt underläge mig för att jag ska kunna känna en viss känsla. Inte heller vise versa. 
Jag vill möta själva människan i denna djupare (andliga) känsla som jag eftersträvar.

Har läst både härinne och i andra forum inlägg utav ciskvinnor, 
(cis = en person som är tillfreds med sitt biologiskt födda kön), 
som längtat efter sex med en ickebinär person eller transkille. Det har gjort mig hoppfull i mina inre kval, men trots det skulle jag behöva ytterligare bekräftelse och reflektion kring detta faktum för att kunna stadga mig själv och mitt egna sökande.

FRÅGOR:
-Hur tänker och känner du som ciskvinna kring ditt behov att möta en ickebinär person (född kvinna) eller transkille som har mitt uttryck av maskulinitet och behov av dominans?
Både du som erfaren och du som går i dessa längtans-tankar.

-Har orsaken till detta behov varit att du känt dig trött på cismän,
att du längtat efter något som cismän inte kunnat ge
eller något annat? 

-Har det känts annorlunda att möta en ickebinär person / transkille gentemot en cisman eller har det känts på samma sätt?

OBS! Detta är ingen kritik eller nedvärdering mot dig som är cisman och dina egenskaper.

Har du andra reflektioner och tankar?

Väl mött! 🙏😊

-Hur tänker och känner du som ciskvinna kring ditt behov att möta en ickebinär person (född kvinna) eller transkille som har mitt uttryck av maskulinitet och behov av dominans?
Både du som erfaren och du som går i dessa längtans-tankar.

Jag har alltid sett mig själv som en bisexuell ciskvinna och alltså attraherats av både män och kvinnor. Eftersom att jag även kan känna attraktion till icke-binära och transpersoner funderar jag på om bisexuell inte längre är rätt beskärning av mig. Jag tänder på människor och har dejtat och haft sex med olika människor av olika kön och har dejtat och haft sex med en person som precis börjat sin resa mot att bli kille. Jag tänder på olika saker och ser inga hinder i att möta en person som gärna har dominans under akten (på det sätt du beskriver dominans, har aldrig varit intresserad av att bli förlöjligad, förnedrad eller dominerad på grova sätt som att bli slagen, fastbunden eller liknande) 

-Har orsaken till detta behov varit att du känt dig trött på cismän,
att du längtat efter något som cismän inte kunnat ge
eller något annat? 

Behovet kommer nog från att jag är öppen för människor och inte kön. Attraktion känner jag som sagt till både snoppar och snippor och det spelar inte så stor roll om personen vill va han eller hon eller hen. Det finns nog ingen underliggande anledning mer än att jag är skapt som så att jag tänder på människor överlag.

-Har det känts annorlunda att möta en ickebinär person / transkille gentemot en cisman eller har det känts på samma sätt?

Jag har inte vuxit upp med icke-binära människor runt mig, de har säkert funnits där men det har aldrig varit något som det pratats om. Den enda skillnaden jag känner idag är att jag kan känna mig orolig för att säga/göra fel runt en ickebinär person. Jag märker att jag, inte för att jag inte respekterar personen utan bara för att jag inte vuxit upp med uttrycken, kan ha svårt att hålla koll på pronomen och rent spontant säga hon eller henne om det handlar om en person med tuttar eller säga han eller honom om det är en person med penis. Det är nog egentligen bara det jag tycker är annorlunda, att det finns en oro att säga fel och en oro att personen ifråga blir ledsen om det tar tid att helt vara där i ord och uttryck. Om personen är transkille så är det inga problem, då är det ju en han och oron för att göra fel är därför inte lika stark där.