Natta två barn själv?

Ni måste lära det äldre barnet att somna genom att varva ner. Snarare är det så att hen blir överstimulerad och slocknar pga det, inte alls bra! Antagligen lägger ni den äldre för tidigt och det kan vara smidigare att lägga bebisen först.

Ska jag då lämna 2,5 åringen ensam på en våning menar du?.

Och jag vet inte hur du tänker men det är rätt vedertaget att det finns olika sorters barn med olika behov. En del somnar genom nedvarvning och lugn, andra genom att röja ur sig och sen sova. Att alla skulle sova bara genom lugn är helt enkelt inte sant.

Jag själv tillhör samma kategori som min äldste son, om jag ger mig ut och springer innan jag ska sova somnar jag gott och lugnt sen. Varvar jag ned med bad och bok tar det mig väldigt många timmar att sova.

Jag tänker tvärtom att det verkar lättast att lägga 2- åringen först på sitt sätt, därefter bebisen i lugn och ro.
Vilka tider somnar de?

Varför har barnen sovrum på olika våningar...? Låt 2,5-åringen ligga och titta i en bok, lyssna på en saga eller vad som helst, eller varför inte vara med er när du nattar bebisen?

Du tror på riktigt att det är sunt att överstimulera barnet och trötta ut det? Ursäkta (eller inte!) men att lära barnets hjärna det mönstret kommer att lägga käppar i hjulet för lång tid framöver.

Det är en helt annan sak, du kan inte jämföra din vuxna hjärna med ett växande barns.

Om du inte är mottaglig för sunda råd så är det ingen vits att lägga ner mer energi. Det är ert liv.

De har somnat olika, men rätt nära varann. Bebisen först kl 19 om vi inte haft en sovtid extra på eftermiddagen. 2,5-åringen runt 1930-20. 

Man kan ju undra hur folk förr i tiden med många, många barn gjorde?

Barnen har inte sovrum på olika våningar. Men om jag har honom med när jag ammar bebisen kan bebisen inte amma eftersom 2,5-åringen älskar sin lillebror och vill vara precis intill och då blir bebisen störd i maten och går upp i varv för att han vill leka med storebror. 

Och ursäkta, men du vet inte heller allt. Vi försökte med det klassiska att lugna ned, bada, släcka lampan i tid, inga aktiviteter och mysa till sömns i nästan två års tid för att så många, som du, så starkt sa till om det - med helt utslitna föräldrar och ett barn som aldrig kom till ro på kvällen. Han hoppade i sängen, sprang i sovrummet, slog kullerbyttor, skulle ha mer att dricka, skrek, grät, fick ny blöja, och somnade inte före 2330-00 ibland. Det var otroligt jobbigt för alla och det var en kamp. Nu leker han och pappan loss med tex dans eller att hoppa jämfota ett tag, totalt ca 30 min kanske, varefter han bläddrar i 5-6 böcker med pappan och somnar.  Sover sen hela natten utan att vakna och är pigg dagen efter.

Men visst, det första sättet låter ju bättre för vårt barn.

Ja, att låta barnen skrika sig till sömns och att det var hälsosamt är ju inte helt ovanligt att så gjordes direkt. Det tror jag kanske inte helt på heller.

Med våren och sommaren så tog vi ibland på barnen pyjamas, borstade tänder och gick ut på kvällspromenad. Barn som hade spring i benen fick en chans att rasa av sig och sedan varva ner, barn som behövde mer stillhet och lugn satt i bärsjal eller vagn. Ofta somnade de under promenaden eller ganska snart efter att vi kommit hem.

Än mer effektivt, särskilt för 3-5-åriga vildar, var att ta dem till poolen efter kvällsmaten och låta dem göra sig av med sin energi där. De sov så gott efteråt. 

Ah, det kanske kunde vara något faktiskt, att ta en promenad. Lillen har ändå rätt lätt att varva ned i vagn och stora vill helst springa bredvid och absolut inte åka förrän han är jättetrött.