• SötFlöt

    Hur länge har barn blöjor?

    Hej!

    Det känns som att barn idag har blöjor betydligt längre än när jag var liten, är född -81. Jag blev satt på potta när jag var runt 1 år och inte långt därefter gick man på sån där lite toa på dagis. Min syster med. Idag springer ju barn med blöjor när dom är 2-3 år?


    ♥ (¯`°?.¸ ♥ BF 25 Februari ♥¸.?°´¯) ♥
  • Svar på tråden Hur länge har barn blöjor?
  • punk

    Jag kan inte heller riktigt förstå varför det här med att kissa och bajsa skulle vara så annorlunda än andra naturliga förmågor såsom att äta och sova.
    Vi har erbjudit potta efter mat och sömn sedan 4 månaders ålder, delvis därför att hen alltid gjorde ifrån sig när vi tog av blöjan.

    Men hen har blöja också och kräver ingenting. Däremot försöker vi påpeka när hen kissar eller bajsar för att hen ska märka vad som händer.

    Nu (16 mån) har hen börjat peka på blöjan när något händer (och ibland strax innan )

    Jag anser ju också att barnet ska få ta det i sin egen takt, men då måste det ju också få chansen att veta vad det finns för alternativ!

    Jag kan nästan tycka att det är att ställa större krav på barnet att gå från total blöja till toa så där helt plötsligt och utan att barnet har fått chans att vänja sig, för det är klart att det känns annorlunda.

  • punk

    Tillägg:
    Vi erbjuder alltså potta/toalett, på samma sätt som vi erbjuder mat och sömn. Men lika lite som vi kan tvinga henom att somna så kan vi tvinga henom att kissa.
    Men vi kan göra vårt bästa för att läsa barnets signaler och erbjuda bra rutiner för alla de här områdena.

  • fruis
    Jävelunge skrev 2009-02-28 18:34:42 följande:
    Eller , "aldrig" är ju att ta i, men betydligt senare. För övrigt, om det nu handlar om MOGNAD. Hur kommer det sig att barnen MOGNAR så mycket senare i dag än för 20-30 år sedan?
    Iof tror jag att små barn idag utsätts för betydligt fler intryck än barn på t.ex. 70-talet så att hjärnan inte hinner med allt kan jag se en rimlig förklaring till. Att känna att man är kissnödig när man bara gick hemma och skrotade jämfört med att känna det när man tittar på film eller leker med barnen på förskolan tror jag är betydligt lättare.
  • mage06
    fruis skrev 2009-02-28 20:18:44 följande:
    Iof tror jag att små barn idag utsätts för betydligt fler intryck än barn på t.ex. 70-talet så att hjärnan inte hinner med allt kan jag se en rimlig förklaring till. Att känna att man är kissnödig när man bara gick hemma och skrotade jämfört med att känna det när man tittar på film eller leker med barnen på förskolan tror jag är betydligt lättare.
    Skall man då ändra på blöjavvänjnings-åldern eller den stressade tillvaron

    Punk: Kul med någon som använder "hen", har inte sett det på fl förut
  • Klåfingerapa

    Min älsta har ju varit hemma med mig eller sin pappa tills nu (han blir 3 snart) och vi har i lugn och ro kunnat hjälpa, öva, se signaler osv. så han var helt blöjfri när han var 20 månader. Lillkillen som också börjar dagis nu och är 18 månader kommer nog ta lite längre tid på sig. Han vill gärna sitta på toaletten som storebror men än har det inte kommit en droppe Och i och med dagisstarten så tror jag det blir bökigt för honom om man ska sluta med blöja hemma och sen ha den på dagis. Äh jag vet inte. Vi väntar lite till.

  • Klåfingerapa
    Brunello skrev 2009-02-27 22:07:34 följande:
    Ja, det är det faktiskt, för i och med att du känner att du måste påminna så litar du inte heller på att barnet klarar av att känna efter själv! och då tar du ifrån barnet ansvaret Bestäm istället och berätta för barnet att "nu är du en stor kille/tjej och jag vet att du kan detta själv så nu kommer mamma/pappa inte att påminna mer utan vi litar på att du kan själv"  Det är skitsvårt men det är bara början Under hela barnets uppväxt måste vi lära oss att sluta tjata och istället lämna över ansvaret till barnen så att de får växa med sitt ansvar och bli stolta över sin egen förmåga.
    Helt sant!
    Jag kan inte minnas att jag en enda gång frågat sonen om han varit kissenödig eller behövt kissa eller liknande som man hör andra föräldrar tjata på sina barn om ofta.
    Istället har man varit snabb som attan när han själv har sagt till att det varit dags. Och jag kan räkna antalet "olyckor" på tio fingrar sen han blev blöjfri för 1½ år sen. Han kunde inte ens prata när han slutade med blöja på natten men mina barn har inga problem att använda rösten på andra sätt
  • mage06

    Snippelina skrev 2009-02-28 22:53:07 följande:


    Min älsta har ju varit hemma med mig eller sin pappa tills nu (han blir 3 snart) och vi har i lugn och ro kunnat hjälpa, öva, se signaler osv. så han var helt blöjfri när han var 20 månader. Lillkillen som också börjar dagis nu och är 18 månader kommer nog ta lite längre tid på sig. Han vill gärna sitta på toaletten som storebror men än har det inte kommit en droppe Och i och med dagisstarten så tror jag det blir bökigt för honom om man ska sluta med blöja hemma och sen ha den på dagis. Äh jag vet inte. Vi väntar lite till.
    Ja men det är nog klokt, att ta en sak i taget
  • Brunello
    Jävelunge skrev 2009-02-28 18:34:42 följande:
    Eller , "aldrig" är ju att ta i, men betydligt senare. För övrigt, om det nu handlar om MOGNAD. Hur kommer det sig att barnen MOGNAR så mycket senare i dag än för 20-30 år sedan?
    Jag tror inte de mognar senare idag, jag tror att iv idag har tid att vänta in barnen, det hade man inte förr utan då tvingade man fram denna mognad "i förtid".
    punk skrev 2009-02-28 19:45:17 följande:
    Tillägg: Vi erbjuder alltså potta/toalett, på samma sätt som vi erbjuder mat och sömn. Men lika lite som vi kan tvinga henom att somna så kan vi tvinga henom att kissa. Men vi kan göra vårt bästa för att läsa barnets signaler och erbjuda bra rutiner för alla de här områdena.

    Det är precis det jag menar, att erbjuda ett alternativ och visa på hur vuxna/stora barn gör och sedan låta barnet ta det i sin takt är ju det rätta, inte att säga "nu är det slut på blöjan" och låta barnet kissa på sig tills det lär sig liksom


    mage06 skrev 2009-02-28 17:29:01 följande:
    Lite liv i tråden igen Men har du belägg för det du säger? För det finns experter som menar annorlunda... Viss spelar det roll hur vi tilltalar våra barn. Tex så är jag övertygad om att vi ger våra barn för många alternativ hela tiden, precis som i länken jag bifogade i tidigare inlägg. Vill du det här eller det här eller det här.... Är du mogen för detta eller detta... Det är väl att lägga ett stort och ohanterligt ansvar på barnet om något?Skall man vänta med att ta bort nappen till barnet kommer med den själv och säger, jag är mogen? Nappen är också något väldigt personligt och en stor trygghet för många barn. Hur skall vi veta om barnet är moget? Om det blir ledset på kvällen när det inte finns någon napp, var det inte moget då? Och har vi förstört dess självkänsla då det inte var 100% något eget beslut?Barnet kommer att bli ledset, och kommer över det, och växer!Nej, mig kan du inte övertyga om det var tanken Vi är det vuxna och ju yngre barnet är desto mer vet vi vad som är bäst för barnet.Detta är min övertygelse, jag har visst stöd från vissa forskare och psykologer och säkert inget stöd från andra. Så det sunda förnuftet får råda i mitt fall. Gud skapade inte blöjan och därför har barnet också förmågan att lära sig att uppskatta pottan (även om inte Gud skapade den heller )
    Ja, det finns ett antal forskare/experter som pratar just om självkänsla och att dagens ungdomar (och gårdagens) har så dålig självkänsla och hur vi kan förbättra detta, Att ge barnen rimligt ansvar i rimlig ålder är just en sådan självkänslegrej, att vi litar på att de kan, att vi inte tjatar (varken på 4 eller 14-åringen) utan är tydlig med vad som är okej och sedan överlåter åt barnet att ta EGET ansvar för sina handlingar.

    En del i att vara förälderär också att ta ansvar, att ta ansvar för att vägleda barnet, att känna in när barnet är moget och peppa/visa vägen utan att tvinga eller träna. Det är ju inte något som vi bara ska göra när det gäller napp, blöja och andra småbarnssaker utan även när barnen blir äldre och behöver hjälp med andra, större, saker

    Att bli ledsen är inte något dåligt eller något vi ska undvika, jag vet inte riktigt hur det kom in i diskutionen, att bli ledsen betyder inte med automatik att man inte är mogen utan bara att man behöver sörja att en del i ens liv är slut och en annan tar vid
  • fruis

    mage06 skrev 2009-02-28 22:43:06 följande:


    fruis skrev 2009-02-28 20:18:44 följande:
    Skall man då ändra på blöjavvänjnings-åldern eller den stressade tillvaron Punk: Kul med någon som använder "hen", har inte sett det på fl förut
    Ja, det väljer man ju delvis själv. Jag gav bara en rimlig förklaring till att barn har blöjor längre idag och senare blir toalettmogna.
  • Jävelunge
    punk skrev 2009-02-28 19:45:17 följande:
    Tillägg: Vi erbjuder alltså potta/toalett, på samma sätt som vi erbjuder mat och sömn. Men lika lite som vi kan tvinga henom att somna så kan vi tvinga henom att kissa. Men vi kan göra vårt bästa för att läsa barnets signaler och erbjuda bra rutiner för alla de här områdena.
    Jag vet att det är OT men sånt är tydligen tillåtet nu. Fast egentligen skulle jag kanske startat en tråd...men...men...

    Jag får verkligen ont i magen av att du skriver "hen" om ditt barn. För mig låter det som "den", som om det är en sak utan personlighet du talar om. Jag tycker att det är läskigt. Även fast jag vet (tror jag) varför du gör det.

    Jag är själv feminist och tror starkt på jämställdhet. Jag försörjer min familj och jag och barnets pappa har delat lika på föräldraledigheter. Jag vägrar dessutom att klä mina barn i starkt könsspecifika kläder. Men därifrån till att kalla ett barn för hen är det långt.

    Upplever du inte att du tar ifrån barnet en del av dess identitet när du "förnekar" att han eller hon har ett kön?
  • Helene OSV
    Jävelunge skrev 2009-03-01 16:32:05 följande:
    Jag vet att det är OT men sånt är tydligen tillåtet nu. Fast egentligen skulle jag kanske startat en tråd...men...men...Jag får verkligen ont i magen av att du skriver "hen" om ditt barn. För mig låter det som "den", som om det är en sak utan personlighet du talar om. Jag tycker att det är läskigt. Även fast jag vet (tror jag) varför du gör det. Jag är själv feminist och tror starkt på jämställdhet. Jag försörjer min familj och jag och barnets pappa har delat lika på föräldraledigheter. Jag vägrar dessutom att klä mina barn i starkt könsspecifika kläder. Men därifrån till att kalla ett barn för hen är det långt. Upplever du inte att du tar ifrån barnet en del av dess identitet när du "förnekar" att han eller hon har ett kön?
    Jag är också lite allergiskt mot det uttrycket men tror nog bara att Punk inte vill "avslöja" om barnet är en tjej eller kille. (av nån outgrundlig anledning)

    Snyggt nick du har förresten. *ryser*
    ♥ Olivia 031017 ♥ Sigrid 051003 ♥ Valter 080812 ♥
  • punk
    Jävelunge skrev 2009-03-01 16:32:05 följande:
    Upplever du inte att du tar ifrån barnet en del av dess identitet när du "förnekar" att han eller hon har ett kön?
    Oj, nej så upplever jag det inte alls.
    Jag tycker mest att det är ganska befriande att det finns ett sätt att uttrycka sig på där inte könet framgår. För än så länge, och här på fl, så känns inte kön mer relevant än hårfärg, kroppsbyggnad eller andra attribut.
    Jag pratar inte om mitt barn som hen (annat än här på fl) så för barnets skull tror jag inte att det gör någon skillnad (om nu en sådan skillnad skulle vara av skada, vilket jag betvivlar).

    Men en det var en intressant fråga!

    Tycker du att könet är så viktigt? Och tycker du i så fall att det är bra att det är det?
  • Jävelunge
    Oj, nej så upplever jag det inte alls. Jag tycker mest att det är ganska befriande att det finns ett sätt att uttrycka sig på där inte könet framgår. För än så länge, och här på fl, så känns inte kön mer relevant än hårfärg, kroppsbyggnad eller andra attribut.Jag pratar inte om mitt barn som hen (annat än här på fl) så för barnets skull tror jag inte att det gör någon skillnad (om nu en sådan skillnad skulle vara av skada, vilket jag betvivlar).Men en det var en intressant fråga! Tycker du att könet är så viktigt? Och tycker du i så fall att det är bra att det är det?
    Jag är nog lite dubbel när det gäller om det är viktigt vilket kön ett barn är. Å ena sidan säger det ju inget om hur barnet är eller så men samtidigt om jag utgår från mig själv så är mitt kön en viktig del av mig. Jag har ju hela kvinnohistorien i ryggen så att säga. Och jag tror på något sätt att det är viktigt att vara medveten om (och inte minst stolt över sitt kön oavsett vilket). Hur andra människor uppfattar oss och hur vi blir bemötta beror ju till stor del på om vi är kvinnor eller män. Det här är svårt...men nej jag tycker inte att det är bra att barn behandlas olika ´på grund av kön. Samtidigt vill jag inte att mina barn skall vara "det" eller "barnet" (som jag vet att det finns de som kallar sitt barn för att de inte vill säga han eller hon)....

    Det här är svårt...

    Och ja, jag fattar ju varför i använde hen, framförallt här på fl
  • punk

    Jo, jag förstår vad du menar och jag hade själv tidigare likande tankegångar.
    Men jag ifrågasätter alltmer den här uppdelningen av folk utifrån kön. Det måste väl rimligtvis gå att identifiera sig med folk av motsatta könet också, precis som med människor av annan kultur eller andra identitetsskapande faktorer? Det viktiga är ju trots allt individen.

    Men visst är könet en del av min (och mitt barns) identitet, men det är även ögonfärg eller utbildning. Men så länge det inte är relevant att nämna så tycker jag i dagsläget att det, åtminstone här på fl, finns mer att vinna på att utelämna det än att "outa" det. Folk har ju ibland lite förutfattade meningar och det kan bli lite tröttsamt

    För mig är inte "hen" alls att likställa med den/det. På många språk (till exempel finska) så finns ju överhuvudtaget inte ord för "hon" och "han" utan bara just "hen" (tror jag att det är). Och mig veterligen har de kön ändå även i Finland

  • wow

    Min lilla tjej är 2,5 och nu har vi börjat att sätta på henne trosor. Hon är så stolt över sina Pippitrosor och Barbatrosor och hon blir jättestolt och glad varje gång hon kissar i toaletten. Det funkar bra, det har blivit några olyckor men hon fixar det för det mesta. Däremot försökte vi för ca en månad sen och det gick inte alls bra. Hon kissade hejvilt och blev förtvivlad och sen vägrade hon ha trosor på sig! Så man kan inte tvinga barn att bli blöjfria, det ska ju vara något positivt!
    Men mitt bästa tips är att köpa trosor/kalsonger som de tycker om, med deras favoritfigurer på

Svar på tråden Hur länge har barn blöjor?