Men för livet efter normal förlossning

Jag som barnfri, äldre, läser denna tråd med fasa. Nu var det inte dessa skräckscenarier som avhöll mig från att skaffa barn, det var helt andra skäl. Oavsett detta undrar jag som mindre kunnig på området; hur var det förr i världen, hur klarade kvinnor sina förlossningar och vad hände efteråt?                                                                                       Min farmor födde åtta barn och min mormor nio, de gick ut på åkern och arbetade som vanligt efter förlossningen, de skötte om familjen, alla skulle äta och kläder skulle tvättas och städat skulle det vara. Att männen skulle hjälpa till var otänkbart under början av nittonhundratalet.                                                                                                                   Jag har funderat lite på detta men några svar har jag inte fått, ingen talade om sådant förr i tiden. Om bristningar uppstod eller framfall, hur hanterades det? Var det så att barnmorskorna var skickligare och till exempel praktiserade "det finska greppet" som ju inte verkar vara godkänt i Sverige? Det skulle kunna vara en förklaring, om barnet inte kommer med så stor kraft kanske inte skadorna blir så stora? "Offrade" man ett barn för att inte modern skulle slitas i stycken?                                                                                                                För mig som aldrig fött barn framstår det hela som ett mysterium, hur kan ett fullgånget barn ta sig genom denna trånga öppning? Intressant om någon med äldre släktingar med många barn har någon kommentar, läktes kvinnorna efteråt eller blev de vanställda?                                                         En sak är säker, hade jag levt sådär 1850 eller 1900 skulle jag gått i kloster, studerat kyrkliga skrifter och odlat grönsaker, lite vin också.

Haha nej verkligen inte marginell. Men du vill ju bara få utlopp  för din rasism här i alla trådar du deltar i, och skylla allt på invandringen.

Jag skrev heller inget om det var BRA eller inte, bara att igångsättningar kan ta längre tid än nån som kommer in i aktivt värkarbet och att igångsatta  förlossningar oftare ger akutsnitt.

Tack Anonym (XXX) för din förklaring! Säkert är det så; låter man framfödandet ta den tid den borde få så minskar risken för komplikationer.                                                                                              Med medvetandet om detta kan man ju tycka att det vore rimligt att anställa fler barnmorskor, sjuksköterskor och läkare för att minska hetsen! Som det är nu kommer kostnader att uppstå efteråt i stället, för att inte tala om hur livskvalitén för de drabbade kvinnorna försämras. Vore det inte bättre att arbeta förebyggande?                                                                                                            Vissa grupper i samhället föder många barn, nativiteten i utsatta områden är betydligt högre än bland etniska svenskar. Nu får man ju lov att tala om okontrollerad invandring och misslyckad integration, för några år sen var det tabu, men faktum är att dessa grupper tar stora resurser i anspråk. En åtstramning av invandringen kommer att ske, det är ju redan på förslag, vilket förhoppningsvis återverkar positivt på sjukvårdsresurserna.                                                                                                                                                Ja, och så var det ju tankeexperimentet; vad hade den kvinna gjort för 100 år sedan som inte ville föda barn? Säkert något av det som Anonym (XXX) föreslog, men jag kan också tänka mig att lärarinnor slapp gifta sig.                                                                                                                                    Jag har inte lyckats läsa mig till så mycket om förlossningar; inte i svensk litteratur och rakt inte i utländsk; man får bara reda på att folk dog. Läkaren Semmelweiss protesterade mot att läkare kom direkt från obduktioner och förlöste kvinnor med otvättade händer. Han hånades, tvätta händerna, så löjligt! Kvinnor dog som flugor innan man förstod hur viktig hygienen är.                                                                                                                  Man kan undra över barnrikedomen i stugorna förr, i ett fattigt Sverige, kunde inte karlarna ha praktiserat avbrutet samlag? Det skriver Vilhelm Moberg om, nej, i det kyrkliga Sverige var det inte tillåtet, det skulle ha varit detsamma som att försöka lura Gud.

Tänker att en skillnad fån förr och nu är att de pratas om skador nu. Att man tidigare inte haft någonstans att vända sig. Många har nog levt med sina skador.  Sedan är de säkert troligt att de andra aspekterna spelar mycket in. Men mycket förr var nog inte direkt för att de var bra för kvinnan att göra så, mer förväntningar. 
Eftersom man vet från forskning att framfall i nån grad inte är ovanligt och att risken ökar ju fler barn man föder borde det ha varit en väldigt vanlig skada som kvinnor levde med. Men däremot är de kanske vanligare idag att man vet att de kan va svårt att leva som man vill efter de, att det kan vara dåligt med tyngre lyft och annat. Känsel vid sex var nog knappast något de pratade om heller.