Saknad

Hej jag känner för att skriva av mig eftersom jag saknar min mamma som dog för över ett år sedan. Jag pratar aldrig om min saknad och sorg för någon. Jag har försökt till två av mina syskon men jag når som inte fram.

Jag är vuxen kille men jag har ingen tjej och inte så stort umgänge heller. På arbetet finns det inte någon heller jag kan ventilera mina tankar med. I början grät jag mer i min ensamhet men nu är det mest uppgivenhet. Jag har inte min pappa i livet heller med. Jag är en självständig person som klarar mig själv men den där grundtryggheten finns inte mer. Finns det många som känner som jag gör och hur lyckades finna glädjen igen eller får inte alla tillbaka den?