• Linnea1304

    Adoptera bort. Erfarenhet?

    Hejsan!

    Jag är en ung ensamstående gravid tjej. Gravid i vecka 27 (26+1).
    Pappan i fråga vill ej vara delaktig. Planen var från början att jag skulle bli ensamstående mamma. Men nu börjar man tänka lite mer när bf närmar sig. Jag är 19 år. Har inget jobb och ingen fullständig gymnasieutbildning. Bor fortfarande hemma. Så kanske adoption vore det bästa. Så att barnet kan få två fullvuxna mogna föräldrar som är redo för henne.

    Har någon här någon erfarenhet om adoption?
    Har tid med socialsektreterare så den delen är redan fixad. Men vill gärna höra från andra om deras upplevelser innan jag beslutar till 100%

  • Svar på tråden Adoptera bort. Erfarenhet?
  • jordgubbsflickan

    Du kommer ångra dig resten av livet om du adopterar bort.

    Det kanske känns bra för stunden, men när du senare väljer att skaffa fler barn så kommer paletten trilla ner vad det är du gjort.

    Har du inte stöd av dina föräldrar? Vrf gjorde du inte abort från början?

  • Mytilio
    Linnea1304 skrev 2016-08-02 17:07:07 följande:

    Hejsan!

    Jag är en ung ensamstående gravid tjej. Gravid i vecka 27 (26+1).
    Pappan i fråga vill ej vara delaktig. Planen var från början att jag skulle bli ensamstående mamma. Men nu börjar man tänka lite mer när bf närmar sig. Jag är 19 år. Har inget jobb och ingen fullständig gymnasieutbildning. Bor fortfarande hemma. Så kanske adoption vore det bästa. Så att barnet kan få två fullvuxna mogna föräldrar som är redo för henne.

    Har någon här någon erfarenhet om adoption?
    Har tid med socialsektreterare så den delen är redan fixad. Men vill gärna höra från andra om deras upplevelser innan jag beslutar till 100%


    Är det din egen idé det här med adoption eller kommer det från (t.ex.) dina föräldrar?

    Har inte adopterat bort något barn så kan inte uttala mig om det. Det enda jag kan säga är att det nog är viktigt att du är säker på beslutet hos dig själv, att det är grundat i ditt hjärta.

    Tycker det låter som att du har ansvarsfulla och mogna tankar kring detta. Väljer du att adoptera bort borde det finnas samtalshjälp du kan få efteråt för att minimera eventuell sorg eller vilka känslor som uppkommer efter att man adopterar bort sitt barn - även om det är det rätta beslutet. Det finns bara ett rätt beslut och det är det beslut du kommer att ta.

    Lycka till!
    Kram <3
  • Connie07

    Skulle du klara av att lämna bort ditt barn?Det finns säkert många par som vill adoptera.

  • Linnea1304

    Tänker ta och ignorera första kommentaren då denna tråden har med adoption att göra. Den sista frågan är därmed 100% onödig.

    Till resterande: Mina föräldrar älskar tanken på att få ett barnbarn. Men det är inte deras uppgift att behöva uppfostra barnet. Det blir i sådana fall min uppgift. Någonting jag upplever att jag kommer få mycket svårt för både när det kommer till ekonomi, tid och studier. Jag älskar mitt ofödda barn mer än någonting annat. Vilket är anledningen till att jag vill utforska möjligheten att ge henne ett bättre liv än jag klarar av att erbjuda henne

  • Theryd87

    Hej!

    Hittade precis ditt inlägg och är nyfiken på hur det gått/går för dig?

    Anledningen till att jag frågar är att jag och min man har börjat fundera på adoption pga svårigheter att själva få barn och nu söker jag andras upplevelser i detta ämne.

    Jag förstår till fullo dina tankar om att vilja det bästa för ditt barn och det lilla jag läst om föräldraskap i Sverige är att svenska myndigheter arbetar hårt för att svenska barn ska växa upp hos en biologisk förälder för att det är just det bästa för barnet... Men samtidigt är det som du själv tänker, det här med att kunna ta hand om ditt barn också och vilja det bästa för honom/henne.

    Vill inte låta påstridig på ngt sätt, men om jag skulle få den lycka att adoptera ett barn så skulle jag se till att det finns möjlighet för kontakt med den/de biologiska föräldrarna, just av den anledningen att jag vill att mina barn ska veta sitt/sina ursprung.

    I vilket fall hoppas jag på att du får allt stöd och all hjälp du behöver för vilket beslut du än kommer att ta! 

    Kram Therese

  • Linnea1304
    Theryd87 skrev 2016-08-30 19:33:12 följande:

    Hej!

    Hittade precis ditt inlägg och är nyfiken på hur det gått/går för dig?

    Anledningen till att jag frågar är att jag och min man har börjat fundera på adoption pga svårigheter att själva få barn och nu söker jag andras upplevelser i detta ämne.

    Jag förstår till fullo dina tankar om att vilja det bästa för ditt barn och det lilla jag läst om föräldraskap i Sverige är att svenska myndigheter arbetar hårt för att svenska barn ska växa upp hos en biologisk förälder för att det är just det bästa för barnet... Men samtidigt är det som du själv tänker, det här med att kunna ta hand om ditt barn också och vilja det bästa för honom/henne.

    Vill inte låta påstridig på ngt sätt, men om jag skulle få den lycka att adoptera ett barn så skulle jag se till att det finns möjlighet för kontakt med den/de biologiska föräldrarna, just av den anledningen att jag vill att mina barn ska veta sitt/sina ursprung.

    I vilket fall hoppas jag på att du får allt stöd och all hjälp du behöver för vilket beslut du än kommer att ta! 

    Kram Therese


    Hejsan! Får be om ursäkt för min sena respons. Jag går på möten kontinuerligt hos socialen i min kommun för att utforska alla möjligheter så grundligt som möjligt. Har BF i början på november. Det som bekymrar mig lite grann är att "öppen adoption" ej existerar i sverige. Efter genomförd adoption har jag med andra ord inga lagliga rättigheter till barnet om de nya föräldrarna skulle bestämma sig för att bryta kontakten helt och hållet. så mild oro känner man självklart över den biten. Man vill ju trots allt känna sig säker på att barnet har det bra under uppväxten.
    Har alltså inte bestämt mig till 100% ännu. Är många faktorer som spelar in. Dessutom vill socialen ta kontakt med både min och pappans närmaste släktingar fall ifall en släkting vill adoptera henne istället för en främmande.

    Jag önskar er två lycka till med adoption! Har ingen aning om hur det går till från andra hållet
  • Anne på Grönkulla 1

    Gör inte detta! Du BEHÖVER inte göra det i Sverige - och var glad för det! Om du hade bott i Colombia t.ex. hade du kanske inte haft något val. Om du gör det, kommer det att bli ett trauma livet ut - både för dig och barnet. En mörk, pinsam, tråkig hemlighet. Det är absolut inte värt det, om det inte ligger något mycket värre bakom... och då tänker jag t.ex. på ett barn som blivit till p.g.a. att en far våldtagit sin dotter, eller en bror sin syster. Det du beskriver är ju bara en tråkig men ändå vanlig och "naturlig" situation, där två unga människor haft oskyddat sex fast de inte borde...

    Ta den hjälp du kan få av soc i stället! Du kan ha  barnet i ett familjehem, ha umgängesrätt och på så sätt själv kunna förvissa dig om att barnet är välnärt och utvecklas normalt för åldern, och fortfarande ha kvar möjligheten att ta till dig barnet när och om du en dag känner dig mogen för det. Det kan ju t.ex. bli så att du träffar en man om några år, som vill ha familj med dig och som kan tänka sig att bli pappa till ditt tidigare barn också! Allt kan bli bra, men adopterar du bort barnet så har du stängt alla dörrar - då kan det ALDRIG bli bra mer!

  • Theryd87
    Linnea1304 skrev 2016-09-22 23:26:32 följande:
    Hejsan! Får be om ursäkt för min sena respons. Jag går på möten kontinuerligt hos socialen i min kommun för att utforska alla möjligheter så grundligt som möjligt. Har BF i början på november. Det som bekymrar mig lite grann är att "öppen adoption" ej existerar i sverige. Efter genomförd adoption har jag med andra ord inga lagliga rättigheter till barnet om de nya föräldrarna skulle bestämma sig för att bryta kontakten helt och hållet. så mild oro känner man självklart över den biten. Man vill ju trots allt känna sig säker på att barnet har det bra under uppväxten.
    Har alltså inte bestämt mig till 100% ännu. Är många faktorer som spelar in. Dessutom vill socialen ta kontakt med både min och pappans närmaste släktingar fall ifall en släkting vill adoptera henne istället för en främmande.

    Jag önskar er två lycka till med adoption! Har ingen aning om hur det går till från andra hållet
    Hej!
    Ingen fara, nu är jag ju själv sen med att läsa ditt svar dessutom =)

    Jag hoppas att du har kommit fram till ett beslut som känns bra för dig. För det är det du ska tänka på nu!

    Jättetråkigt att det inte finns öppen adoption i Sverige, visst har vi jättebra med soc och familjehem mm. MEN det finns dem som jag som har svårt eller som inte kan få barn biologiskt och som gärna skulle adoptera och ändå låta barnet ha kontakt med de biologiska föräldrarna.
    Det är både pos och neg i Sverige, att barnen har rätt till sina föräldrar. I vissa fall som ditt så är det en självklarhet att du ska träffa ditt barn om du väljer att själv inte uppfostra det. Det är något som jag verkligen uppmuntrar eftersom du vill det som är bäst för ditt barn. Men det finns ju även de fall där det skulle vara bäst om barnet/n aldrig träffar sina föräldrar...

    Visst håller jag med  Anne om att du en dag kanske vill ha vårdnaden om ditt barn. MEN ska du lämna bort ditt barn så vill jag bara trycka på att det sämsta du kan göra är att ta tillbaka det när det gått några år. Barnet kanske har hamnat hos en jättefin familj och är älskat av dem och så rycker du upp barnet från en trygg tillvaro, även om du hela tiden funnits där som en stabil pelare.
    Jag arbetar med barn och ser dagligen hur bra och dåliga val av föräldrar påverkar barnen.

    MEN INGEN och jag menar det verkligen, ska tala om för dig hur du ska göra. När jag skrev mitt förra meddelande mådde jag själv väldigt dåligt över min och min mans situation. Idag mår jag bättre och satsar på den hjälp vi får från sjukvården och vi känner att det är rätt väg för oss.

    Om du vill prata mer så finns jag tillgänglig (kan se till att logga in och kolla lite oftare ;) )

    Kram
  • Linnea1304
    Anne på Grönkulla 1 skrev 2016-10-13 21:49:24 följande:

    Gör inte detta! Du BEHÖVER inte göra det i Sverige - och var glad för det! Om du hade bott i Colombia t.ex. hade du kanske inte haft något val. Om du gör det, kommer det att bli ett trauma livet ut - både för dig och barnet. En mörk, pinsam, tråkig hemlighet. Det är absolut inte värt det, om det inte ligger något mycket värre bakom... och då tänker jag t.ex. på ett barn som blivit till p.g.a. att en far våldtagit sin dotter, eller en bror sin syster. Det du beskriver är ju bara en tråkig men ändå vanlig och "naturlig" situation, där två unga människor haft oskyddat sex fast de inte borde...

    Ta den hjälp du kan få av soc i stället! Du kan ha  barnet i ett familjehem, ha umgängesrätt och på så sätt själv kunna förvissa dig om att barnet är välnärt och utvecklas normalt för åldern, och fortfarande ha kvar möjligheten att ta till dig barnet när och om du en dag känner dig mogen för det. Det kan ju t.ex. bli så att du träffar en man om några år, som vill ha familj med dig och som kan tänka sig att bli pappa till ditt tidigare barn också! Allt kan bli bra, men adopterar du bort barnet så har du stängt alla dörrar - då kan det ALDRIG bli bra mer!


    Jag bad ej om åsikter. Jag bad om erfarenheter.
    Samt tycker jag illa om när folk drar förhastade slutsatser om mig och sedan tar för givet att deras "information" är korrekt........ 
    Att uttrycka att mitt barn ej borde existera enbart pga min ålder och vem hennes pappa är... alltså nej... kan inte ta det där seriöst.
  • Anne på Grönkulla 1
    Linnea1304 skrev 2016-10-18 23:10:46 följande:
    Jag bad ej om åsikter. Jag bad om erfarenheter.
    Samt tycker jag illa om när folk drar förhastade slutsatser om mig och sedan tar för givet att deras "information" är korrekt........ 
    Att uttrycka att mitt barn ej borde existera enbart pga min ålder och vem hennes pappa är... alltså nej... kan inte ta det där seriöst.
    VA? Jag har ALDRIG sagt att ditt barn inte borde existera! Jag tycker att ALLA barn ska få existera, som en gång blivit till! Med få undantag. som när barnet är mycket gravt handikappat t.ex.. Då kan en abort - så tidig som möjligt - vara det humanaste för alla.
  • neverpreggo
    Anne på Grönkulla 1 skrev 2016-10-13 21:49:24 följande:

    Ta den hjälp du kan få av soc i stället! Du kan ha  barnet i ett familjehem, ha umgängesrätt och på så sätt själv kunna förvissa dig om att barnet är välnärt och utvecklas normalt för åldern, och fortfarande ha kvar möjligheten att ta till dig barnet när och om du en dag känner dig mogen för det. Det kan ju t.ex. bli så att du träffar en man om några år, som vill ha familj med dig och som kan tänka sig att bli pappa till ditt tidigare barn också! Allt kan bli bra, men adopterar du bort barnet så har du stängt alla dörrar - då kan det ALDRIG bli bra mer!


    Eh nej... familjehem är inget barnhotell och det är verkligen inte säkert att TS får ta hem sitt barn. Kan skapa stora problem då soc kommer att vakta över TS och krångla till det om hon får egna barn. Har man adopterat bort sitt barn så har man i alla fall gjort ett val även om det inte är enkelt.


     

  • Anne på Grönkulla 1
    neverpreggo skrev 2016-10-23 23:29:27 följande:

    Eh nej... familjehem är inget barnhotell och det är verkligen inte säkert att TS får ta hem sitt barn. Kan skapa stora problem då soc kommer att vakta över TS och krångla till det om hon får egna barn. Har man adopterat bort sitt barn så har man i alla fall gjort ett val även om det inte är enkelt.


     


    Syftet med en fosterhemsplacering i Sverige (i andra länder kan det vara annorlunda) är att soc och familjehemsföräldrarna ska arbeta ihop mor och barn igen, i den mån det går, och om modern själv vill det, när hon är mogen för det. Om en fosterhemsmamma eller socialtant försöker motarbeta detta - utan rimliga skäl som att modern missbrukar eller lever ihop med en våldsbrottsling t.ex. - så är det den personen som har missförstått sin roll. 

    Angående detta att soc skulle vakta på henne om hon fick ytterligare barn (även detta första kommer alltid att vara hennes "egna" barn, helt oavsett var det växer upp), så KAN det stämma. Även om det inte stämde för t.ex. Jönköpingsparet som lät sina ungar dö i juli i år - de fick ju hem sina prematura tvillingar att sköta dem själva, trots att kvinnans tidigare barn var familjehemsplacerade. Det kan säkert vara olika i olika kommuner, och på olika socialkontor, också. 

    Men jag tänker, att HAR hon kontakt med sitt fosterhemsplacerade barn, så är det kanske en smäll hon hellre tar, att hon blir utredd om hon blir gravid igen (OM det skulle bli så) - det är ju ändå ett litet pris att betala för att få ha kontakt med sitt äldsta barn och veta att det har det bra! Och har hon INTE kontakt med barnet i familjehemmet, så går det ingen signal på soc för att hon skriver in sig på MVC eller föder barnet på sjukhus. Det finns inget sådant varningssystem (borde kanske finnas?), utan soc blir bara inkopplade om de får veta om hennes graviditet. T.ex. för att hon dyker upp på umgänge med sitt tidigare barn, och fosterhemsmamman informerar sin kontakt på soc om att hon hade misstänkt stor mage...

    Bor hon i en annan kommun än där barnen är placerade, så är det helt lugnt. Sådant informationsutbyte förekommer inte mellan kommunerna. 
  • Ikkkis

    Gör det rätta för barnet , lyssna inte på vad någon annan kommenterar ... är själv rädd för att bli gravid pga psykisk ohälsa att ja ej kan ta hand om ett barn men vill , fast ändå tänker också om ja skulle bli gravid skulle ja nog också vilja göra en adoption . Du är stark å grym !! Kramar !!

  • Förväntanstid
    Linnea1304 skrev 2016-08-02 23:37:27 följande:

    Tänker ta och ignorera första kommentaren då denna tråden har med adoption att göra. Den sista frågan är därmed 100% onödig.

    Till resterande: Mina föräldrar älskar tanken på att få ett barnbarn. Men det är inte deras uppgift att behöva uppfostra barnet. Det blir i sådana fall min uppgift. Någonting jag upplever att jag kommer få mycket svårt för både när det kommer till ekonomi, tid och studier. Jag älskar mitt ofödda barn mer än någonting annat. Vilket är anledningen till att jag vill utforska möjligheten att ge henne ett bättre liv än jag klarar av att erbjuda henne


    Hur kan det vara värre att dina föräldrar hjälper dig att uppfostra än att totala främlingar gör det? Beats me
  • Linutis
    Linnea1304 skrev 2016-08-02 17:07:07 följande:

    Hejsan!

    Jag är en ung ensamstående gravid tjej. Gravid i vecka 27 (26+1).

    Pappan i fråga vill ej vara delaktig. Planen var från början att jag skulle bli ensamstående mamma. Men nu börjar man tänka lite mer när bf närmar sig. Jag är 19 år. Har inget jobb och ingen fullständig gymnasieutbildning. Bor fortfarande hemma. Så kanske adoption vore det bästa. Så att barnet kan få två fullvuxna mogna föräldrar som är redo för henne.

    Har någon här någon erfarenhet om adoption?

    Har tid med socialsektreterare så den delen är redan fixad. Men vill gärna höra från andra om deras upplevelser innan jag beslutar till 100%


    Hur har de gått? :)
Svar på tråden Adoptera bort. Erfarenhet?