Så jävla besviken!

Kan förstå till en del din besvikelse. När jag väntade barn nr 2 och vi fick veta på ultraljudet att det är en pojke igen blev jag besviken. Besvikelsen höll i sig ca 2 månader och sedan blev det sakta bättre. Väl på BB var jag överlycklig över vår lilla pojke.

Är nu i vecka 38 med barn nr 3 och när min man önskade att vi skulle hålla könet som överraskning ville jag inte eftersom jag inte ville riskera att få sådana känslor av besvikelse pånytt men först på BB när barnet väl är fött. När vi fick reda på att barn nr 3 också var en pojke brast jag bara ut i skratt. Visst önskar jag mig en flicka ännu men tydligen är det inte meningen att vi skall få en flicka (detta är sista graviditeten pga att jag har så tunga graviditeter). Jag får istället hoppas på ett barnbarn i framtiden som är flicka.

Kan förstå till en del din besvikelse. När jag väntade barn nr 2 och vi fick veta på ultraljudet att det är en pojke igen blev jag besviken. Besvikelsen höll i sig ca 2 månader och sedan blev det sakta bättre. Väl på BB var jag överlycklig över vår lilla pojke.

Är nu i vecka 38 med barn nr 3 och när min man önskade att vi skulle hålla könet som överraskning ville jag inte eftersom jag inte ville riskera att få sådana känslor av besvikelse pånytt men först på BB när barnet väl är fött. När vi fick reda på att barn nr 3 också var en pojke brast jag bara ut i skratt. Visst önskar jag mig en flicka ännu men tydligen är det inte meningen att vi skall få en flicka (detta är sista graviditeten pga att jag har så tunga graviditeter). Jag får istället hoppas på ett barnbarn i framtiden som är flicka.

Jag tänkte precis samma sak!

Och på personen som skapade tråden om hur hen tyckte att människor med detta beteende och tankesätt är pinsamma.

Han möttes av mycket kritik kring vem och vilka som beter sig så, här har vi ju bevis på att det finns dem som gör det.

Och, ja... skäms på dig.

Vågar du inte chansa på att det blir en pojke, behåll då trosorna på.

TS, du har rätt till dina känslor oberoende vad vissa här skriver. Låt bli att läsa dom kommentarerna och ta till dej.

Har ingen egen erfarenhet av detta med har kompisar som berättat att de känt samma sak. Tycker det är normalt och förståeligt att man känner så. Jag är säker på att den initiala besvikelsen kommer övergå i glädje när du hunnit smälta detta. Annars kan man ju få hjälp också och gå och tala med nån om vad det är som är roten till en sådan besvikelse.

Kan även tipsa om ett avsnitt i Förlossningspodden som handlar om detta, avsnitt 147 Linnéa del 1 och del 2 är det.

Lycka till och allt gott!

Jag blir så matt, HUR kan man sitta och beklaga sig över att ens barn får "fel" kön när FL vimlar av kvinnor/tjejer som kämpar för att ens BLI gravida?

Har gender reveal kommit till Sverige?? Så sjukt tragiskt.

TS, det hjälper dig inte nu men med stor sannolikhet kommer du älska det här barnet precis som de två tidigare.

Men vad skulle en dotter tillföra som inte en son kan? Det handlar ju mer om dina förlorade förbestämda drömmar än själva könet.. ett barn är sin egen individ oavsett kön. Din son kommer skilja sig från sina bröder oavsett.

Men självklart har du rätt till dina känslor. Och att du skriver att du kommer älska pojken och detta inte handlar om honom utan dottern du aldrig fick visar ju på att du har sunda värderingar. Klart man får sörja när det inte blir som man tänkt, men jag tänker att det kanske ligger lite väl mycket förväntningar också kopplat till det här partyt?

Varför har man ett gender reveal? Det kan ju bara bli två kön så det är ju rätt ointressant :) upplys mig. Hade det kunna kommit ut en katt eller delfin också, då hade jag förstått tjusningen i det.

Har du det tufft ekonomiskt eller hur kommer det sig att du inte åkte till Cypern och betalade för rätt kön om det nu var såå otroligt viktigt för dig? De flesta vet att det är 51% chans för pojke och 49% för flicka.

Själv sitter jag här med min fjärde lille kille och skulle kunna börja gråta av lycka bara av att titta på honom. Det är så jävla härligt att få en ny människa till familjen.

Troll?

Varför planera gender reveal om du vet att du blir besviken med pojke? Haha knäppt!!

Men alltså, förstod du inte redan innan RUL att det fanns en stor chans (eller risk i ditt fall) att det skulle bli en pojke till? Och varför vågade du ens chansa på tredje om du nu så gärna önskade dig en flicka och såg detta som din sista chans?

Jag hoppades visserligen lite på att andra (som vi redan bestämt skulle bli sista barnet) skulle bli en flicka eftersom det hade varit roligt att ha en av varje, men så fort vi fick reda på könet blev jag ändå överlycklig (vi båda blev det, trots att båda hoppades på en av varje) och kände mig inte ett dugg besviken. Jag tyckte bara det var jättekul och såg alla fördelar med en lillebror! Visst hade det varit kul att kunna köpa söta klänningar, sätta upp håret med söta spännen, lära sin dotter att sminka sig och shoppa tillsammans - men ärligt talat är det småsaker i det stora hela och inget som är värt att känna sorg över.