Äggdonation 2023/2024

Okej, wow så pass ofta. Blir en del extra arbete såklart att lämna jobbet om man jobbar dag förstår jag.
Tack. Nej det får man inte i Skåne. De väntar in i det sista oavsett önskemål. Kom på att det kanske var skrämmande det jag skrev, var inte meningen. Men skönt att de fått ner siffrorna så markant med nya riktlinjerna mot nollvisionen  

Hej, skriver lite för att lugna kanske. Jag gjorde äggdonation och blev igångsatt. Tror jag föredrar det faktiskt. Har inget i och för sig och jämföra med men..Vi fick vara på patienthotellet 2 dygn med tabletter man tog regelbundet sen igångsättande dropp m.m. Kände oss så omhändertagna och lugna, prioriterade och mycket personal dedikerade just till oss, anpassad mat och fika bjöd de även för den som skulle föda. Var en fin förlossning som jag minns med värme just för att det fungerade så bra omkring, köpte gåvor till alla som var med sen. Måste vara jobbigt att åka in och ut vid minsta känning man har eller ej hinna dit och föda i bilen. 

Så underbart att höra!  Stort grattis!! Hur långt gången var du när ni blev igångsatta? Så underbart att det blev en så fin förlossning  Vilken region var detta?

Så fint att höra att det blev en bra upplevelse och där du kände dig trygg och fick gott stöd av personalen.

Jag har erfarenhet av två spontana förlossningar, och vid min egen var jag fyra timmar på sjukhus, mestadels i badet innan bebisen föddes. Så jag hoppas jag får en spontan start denna gång med. Man åker in först när värkarna är täta, men förstår oron av att bli hemskickad.

Hur går det för er som kämpar? Och er som nyss plussat och väntar på att tiden ska gå så ni kan börja andas ut och tro?

Hej Kronärtskocka! Här går det bra (peppar, peppar). Har fått se det lilla livet på VUL och allt såg bra ut. ❤️ Hur har du det? 

Hej Vuisin! Grattis till ett lyckat VUL. Så magiskt och skönt! Hur mår du?

Jag har det bra, fortsatt gravid och tycker det är skönt att bebisen nu sparkar tydligt. Det är lugnande. Har en del gravidkrämpor men inget allvarligt så en dag i taget framåt. Idag gått in i tredje och sista trimestern. Stort!

Tack! Jag mår bra. Lite trött och illamående när jag inte ätit på ett tag, men jag har absolut inget att klaga på. 

Sista trimestern, verkligen stort! Och härligt att känna att den lilla finns därinne, ser själv fram emot det! 

Hur går det för er andra?

För mig går det bra! Är i v 19 å bebisen lever om för fullt där inne även om det inte blivit nån tydig bebismage än. Ser mest lönnfet ut 😞 Trots att jag var smal innan? Var på UL förra v och allt ser bra ut. 

Hej, ny medlem här och hittade er grupp. Jag ska göra ÄD och har fått veta att de har hittat en donator till mig så nu inväntar vi bara att äggen ska komma och en plan för insättning ska ske.
Ni som gjort ÄD, gick det bra första gången eller behövdes några gånger för att bli gravida?

Jag har 3 barn sedan innan (naturligt). Men mina ägg har dålig kvalité nu så efter IVF så gav de mig rådet att göra ÄD istället. 

Har ni mått bra under behandling mm?

Välkommen hit!
jag har också barn (naturligt) sedan innan men har nu dåligt med ägg så då blev det donation. Tog sig på första försöket. Jag mådde ok under behandlingen men var sjukt less på progesteronet sista veckorna. 

 

Hej och välkommen!

Roligt att du hittat hit!

 

Hur många försök som krävs är olika, och tyvärr förekommer missfall även vid äggdonation men i mindre utsträckning än om du är äldre och använder egna ägg. Jag är gravid efter tredje insättningen med donerade ägg. ( Den första gav en kemisk graviditet och den andra ett missfall.)

 

Tittar man på statistiken är det mellan 40-55% som föder barn efter en insättning beroende på klinik. Då har det varit ännu fler som plussat men där graviditeten inte lett till förlossning. Internationellt brukar de säga att kring 90% har fått barn efter tre insättningar. Men, det är ju ingen garanti att det gäller just en själv. Men det finns stora chanser att behandlingarna leder till barn. Så känn hopp och tilltro! Har du barn sedan tidigare är det alltid positivt sägs det också. 

 

Jag har inte tyckt att själva behandlingarna medicinskt har varit så jobbiga. ( I jämförelse med IVF där jag ofta var nedreglerad med långa protokollet vilket var betydligt jobbigare.) Även om vagiatorerna är slitiga med sitt sölande. 

 

Det tuffa har varit den psykiska påfrestningen och oron kring om det någonsin ska lyckas. All väntan på donatorer (I Danmark jobbar de bara med färska donatorer till skillnad mot i Sverige, så då väntar man på att en matchande donator är redo att donera istället för att beställa redan donerade ägg), bakslag vid behandlingarna oavsett om det varit väntan pga min kropp, pga att inga ägg blivit bra blastocyster eller minus och missfall. 

 

Om en bara visste att det skulle bli bra tillslut hade försöken varit lättare. Ovisshet är väldigt jobbigt. 

Så spännande att vara igång. Hoppas äggen kommer snart och att det blir många blastocyster!

Hej Jowikma och välkommen hit! Vi lyckades på andra insättningen. Håller tummarna för dig! 

Hej allihopa , hoppar in här . Står nu i kö för äggdonation på Vilanova , nån som haft den kliniken? De sa att det är 2-4 mån väntetid på anonym donator. Jag har också 3 barn naturligt sedan innan men äggen är gamla och vill gärna ha en till , använder mina mans spermier så barnen blir ju halvsyskon . Tycker bara det är dyrt med 1 äggdonationsförsök på Vilanova för 91.000 sek ? Hur många blastrocyster brukar man vanligtvis få som är bra av en donator ? 

Hej! 

Jag har ingen erfarenhet av den kliniken. Vi använde oss av Ava clinic i Riga. Fick 2 blastocyster varav den första resulterade i bebisen i magen och jag är i v 24. 

Vi hade en månads väntetid på anonym donator med våra ?krav?. Betalade 6500? tror jag. 

Hej, lever i samkönad relation och vi har misslyckats med våra regionsfinansierade ivf-försök. Vi fick 4 försök (äggplock) från mars 2023-jan 2024. Jag är 37 och har en mildare endometrios och op chokladcysta 2014. 

Försök 1, Bemfola 225, 10 dagar, 8 äggblåsor, 3 ägg, omogna. 1 VUL dag 8, 1 blåsa 19mm, resten under 15mm

Försök 2, Menopur 300, 12 dagar, 8 blåsor 3 ägg, omogna. 1 VUL dag 9, 1 blåsa ca 16mm, resten mindre

Försök 3, Bemfola 450, 10 dagar, 7 blåsor, 1 ägg, omoget. 1 VUL dag 9 1 blåsa ca 17, resten mindre. 

Försök 4, långt protokoll med Synarela, 150bemfola+150meriofert, 13 dagar. 2 VUL med 10 blåsor där 6st var 18-22mm och 4st 15-18 på dag 13. 4 ägg, 1 ET dag 2. 

Nu velar vi gällande om det är värt att testa 3-pack ivf eller dubbbeldonation. Vi har bestämt oss för nyöppnad finsk klinik i Sthlm med bra erbjudande 25% rabatt. Så ivf 65tkr eller DD med mål 3 blastos för 105tkr. 

När bestämde ni er för att det var dags att ge upp era egna ägg? Vi har ju inte haft bra resultat hittills men jag tror att ivf skulle kunna ge något bättre resultat med fler behandlingsdagar och kanske långt protokoll och ev dubbla hormon för att äggen ska mogna. Men tänk om det blir ytterligare 3 misslyckade försök. Det har varit ett jobbigt år, då vi dessutom valde Falun (pga kortare väntetid) och det blev en del resor. Jag ä övertygad om att vi kommer älska barnet oavsett genetik. Men är det redan dags att ge upp? Hur har ni resonerat, hur mycket har ni försök? Det är ju så himla kostsamt också. 

 

Hur har ni tagit steget att gå vidare till äggdonation?

Jag är singel.  Hade jag haft en partner hade det känns som en annan grej, då hade jag inte tvekat. Men att ensam ta ett barn till världen som inte är mitt,  utan skapat av en främmande man och en främmande kvinna....

Det som talar för är bla att jag nu fått så bra vibbar från de två donatorer jag valt hittills, så tanken på att få vara mamma till ett barn som är till hälften någon av de två männen känns väldigt positivt. 

Och det som talar för är förstås att jag vill ha ett barn att älska, att visa världen osv osv.  Jag är 40 och om 20 år när jag är 60 hade det varit underbart att ha ett 20 årigt barn som är på väg in i vuxenlivet med allt vad det innebär. 

En del av mig känner också att det vore meningsfullt att ha ett barn, dvs en when liten familj,  när man blir äldre. Det kanske anses egoistisk att tänka så. 

Jag vet att jag skulle göra allt för att barnet skulle få ett bra liv. 

Men det är något som tar emot med att vara singel och ha ett barn som inte är mitt genetiskt alls. 

Är det någon här som är singel och planerar för dubbel donation?

Har ni andra några tankar om det?

Alternativet är förstås adoption. Men jag tror inte jag skulle bli godkänd för det, för jag har så litet socialt nätverk..

Har tänkt tanken på fosterhem också. Hade varit fint att hjälpa barn och ungdomar som fått en tuff start i livet.  Min uppväxt var inte lätt heller så jag vet hur mycket det betyder för barn och ungdomar att få känna sig uppskattade, välkomna, älskade. 

Men jag vill bo utomlands iaf del av året och kan därför inte ta fosterbarn..

Så kvarstår dubbel donation. 

Det lät dyrt för att vara Danmark, de brukar kunna vara lite billigare. Men äggdonation är dyrt generellt. Antalet blastocyster är svårt att uttala sig om. Det är så olika. De svenska klinikerna brukar bara garantera en. När jag följt dessa äggdonationstrådar genom åren har folk så olika erfarenheter. Vissa får 1-2 och andra får flera. Jag har vid fyra uttag från fyra olika äggdonatorer fått 1, 1, 0 och 4.Hej WinnerBirdie och Björkenli

Svarar er båda gemensamt då jag tidigare har levt i en samkönad relation och har två barn därifrån ( ett som min partner bar och ett som jag bar) och nu väntar en trea på egen hand genom dubbeldonation. 

Har tidigare beskrivit min väg mot beslutet i tråden, så jag kopierar in det svaret här:

Jag fick veta när jag gjorde utredningen, då jag skulle fylla 38, att jag hade lågt amh-värde. Läkaren rekommenderade mig att skynda mig och helst göra IVF då det skulle vara en snabbare väg till graviditet än inseminationer men att chanserna oavsett insemination eller IVF inte var så stora. Jag gjorde fyra inseminationer först. eftersom jag kunde göra dem billigt i Danmark. Dessa ångrar jag nu, jag borde ha gjort IVF direkt. Gick sedan över till IVF i Sverige. 
Vid mitt första uttag fick jag fyra ägg som blev befruktade. ( Tvingades pga andra orsaker till totalfrys men inget gick att frysa.) Vid andra och tredje försöken fick jag fler ägg och kom till ET, men fick aldrig något till frys. Hade redan inför första försöket kontaktat en klinik men ställt mig vilande i deras kö. Efter försök tre bad jag dem börja leta efter en matchande donator. Ett embryo per försök blir väldigt dyra och jobbiga försök, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. 

 

Kötiden var då sex månader så jag gjorde sedan ett fjärde och sista försök. Var inte redo att släppa mina ägg, hade varje gång fått toppembryon även om det aldrig blev några blastocyster till frysen. Kom till ET men fick inget till frys, och det blev en kemisk graviditet.

Då utgick jag ifrån vad som var viktigast. Är det att få ett barn oavsett gener? Eller att få ett barn med mina gener, även om det då är större risk för att det inte blir något barn alls? Jag kände att jag hade en begränsad mängd energi kvar att ge, men också en begränsad summa att lägga på det. Visst, med obegränsat med pengar kanske jag skulle kunna lyckas med tiden. Men osäkert hur många ägguttag det krävt. Tre blastocyster med donerade ägg kostade då ungefär lika mycket som två ägguttag med egna ägg. Procentuellt visste jag att chansen till ett levande fött barn efter tre insättningar med donerade ägg är så mycket högre än två insättningar med dag 2-3 embryon hos en då 40-årig kvinna.

 

Men det var svårt att lämna mina ägg och ge upp tanken om ett genetiskt band. ( Trots att jag har ett barn som jag inte har genetiska band till då min fd fru burit honom. Och att jag tänkt tanken på att bli familjehem med vetskapen om att jag skulle älska det barnet också.) 

Men logiken (utifrån tid, energi och pengar) och drömmen om att få ett barn, oavsett med vilka gener fick styra. Var också på konsultation med Olgakliniken som också rekommenderade äggdonation. Det var skönt, att de som lyckas med många par som inte lyckats i Sverige, inte heller trodde på mina ägg. 

När jag väl var gravid efter första insättningen med donerade ägg kände jag också starkt hur glad jag var. Att det då inte spelade roll varifrån ägget kommit. Fick missfall kort därefter, men det var skönt att ha känt glädjen över ett väntat barn som tillkommit med donerade ägg. Därefter har jag plussat två gånger till. Det andra plusset blev ett tidigt missfall men det tredje plusset med donerade ägg växer och lever fortsatt i min mage. 

Men det är inga lätta beslut att ta. Lycka till oavsett vad ni landar i!

Kronärtskocka 

Tack för det långa svaret!

Våra situationer är liknande även om dina ivf gett bättre resultat än mina ..

Fick ju ut 2 ägg ivf 1, båda befruktade, en dag 3 ET och inget till frysen. 
Ivf 2 4 ägg ut,  2 befruktade , en dag 3 ET och ingen till frysen...

Hade jag haft mer pengar hade jag gärna gjort fler försök men om jag ska bara realistisk borde jag ta mig en ordentlig funderare vad som är viktigast, precis som du gjorde. ..

Funderar på att göra några fler simuleringar och on jag bara får 2-3 äggblåsor, att få göra insemination som är billigare. 

Egentligen har jag inga pengar alls utan måste låna till vad jag än ska göra...

Kanske 1 eller 2 inseminationer kan vara rimligt (blir ca 50 000), för att känna att jag verkligen försökt med egna ägg. 

Men hade samtal med Olgaklinikens koordinator igår och fick inlogg till deras äggdonationskatalog.
Det kändes mycket bättre då! Att få se bild och få en känsla för vad det är för person. 

De två spermadonatorerna jag använt mig av känns båda som personer jag skulle gilla väldigt mycket.  Så tanken på att välja någon av äggdonatorerna jag fick bra intryck av med någon av dessa, kändes inte så främmande. 
Generna kommer inte vara mina men jag kommer ju definitivt vara den som ser till att barnet blir till, så på så sätt känns det kanske mer som "mitt" jämfört med adoption tex. Är det konstigt att tänka så? ://
Jag menar på det sättet att jag kan välja egenskaper jag tror t barnet skulle ha om det vore mitt genetiskt. 

Jag är inte där mentalt än men börjar väl inse att med min ekonomi kan jag inte försöka hur många gånger som helst med egna ägg,  om jag fortfarande ska kunna låna pengar till äggdonation sen...

Björkenli: Ja, det handlar mycket om pengar men också om tid och ork. Många försök tar på krafterna och är då chanserna små kan en fråga sig om det är värt att tiden går. Jag kan efteråt önska att jag inte gjort mitt fjärde ägguttag. Men då hade jag behov av att försöka med mina ägg en sista gång. Så man får väga de olika aspekterna mot varandra. Chansen med insemination är väldigt små. Klinikerna har knappt statistik på det, säkert för att det sällan rekommenderas. Sperman är ju dyr i sig? Men förstår om du vill chansa.

Tänker att det är stor skillnad mot adoption. Då har ju barnet tillkommit av en man och en kvinna och därefter har det av någon anledning tvingats skiljas från dem. Vid en dubbeldonation hade barnet inte blivit till om du inte gjort behandlingen. Så det finns ingen separation från den biologiska mamman.

Sedan kan barnet såklart ha frågor om sitt ursprung och vilja veta mer.

Jag tror dock det är dumt att tro att man kan välja egenskaper på barnet. Jag tänker att det är komplicerat vilka egenskaper man ev väljer, så jag har snarare ställt mig in på att det barn som kommer är den individ den är. Jag kan inte styra det och kan snarare vara rädd att förväntningar utifrån donatorn kan ställa till det för mig när det gäller att se barnet för den individ den är.
Välkommen och älskad oavsett. ( Många barn är ju inte lika sina biologiska föräldrar ens om de växer upp med dem.)

Lycka till i dina fortsatta funderingar och försök!