Otroliga historier från förlossningen

Boken kom ut 2004 och har de senaste åren varit efterfrågad och väldigt svår att få tag i. Till glädje för många läsare kom det därför en ny och reviderad utgåva 2013.

Detta är underhållande läsning både för dom som väntar barn, för mammor i alla åldrar och inte minst alla pappor som har följt naturens underverk på nära håll.

LÄS OCKSÅ: Barnutrustningen du inte behöver

Massor av humor kring graviditeten

— Motivationen till boken är att situationerna runt graviditet och förlossning DRYPER av starka meddelanden. Här finns otroligt mycket humor, berättar Anne B. Ragde.

Hennes syssling och medförfattare Sigrid Ragde är barnmorska i Fredrikstad, Norge. Hon har under flera år skrivit ner roliga citat och händelser från sin arbetsvardag.

— Dessutom arrangerade jag flera damkvällar där vi pratade om graviditet och förlossning. Till slut frossade vi i material, berättar Anne och förtydligar att ingen av historierna i boken är påhittad.

— Man blir ju superstressad när man ska bli mamma och pappa för första gången,, och aggressiv när man får så ont. Speciellt kanske förstagångsföderskor som inte har förstått sambandet. Med nummer två och tre vet du vad du kan förvänta dig för smärta, säger hon.

LÄS OCKSÅ: En del delar lite för mycket

Fascinerande nojjor

Boken är fullspäckad av bra citat från graviditetens alla stadier. Anne berättar att något av det som har gjort mest intryck på henne är berättelserna om alla de olika nojjor som kvinnor kan få under graviditeten.

BILD: OKEJ ATT SKÄLLA: — Vi tål mycket, säger barnmorskan Sigrid Ragde. Foto: Nova Förlag

— Min favorithistoria är om hon som var galen i att äta tidningspapper och som hade kommit på att Bergens Tidene smakade bäst, skrattar hon.

— Jag minns också en historia jag hörde i barndomen, om en som var höggravid med tvillingar och som vaknade mitt i natten och bara måste ha blodpudding, Hon fick mannen som ägde affären i närheten att öppna för henne klockan fem på morgonen. Då sprang hon mot kassan och rev av plasten med tänderna, berättar hon.

Skällde på barnmorskan

Det är 33 år sedan Anne B. Ragde själv födde barn, men hon berättar att hon minns det som om det var igår.

— Jag ångrade bittert på hela upplägget och var förbluffad över smärtnivån. Jag hade ju gjort rotfyllning och använde saker tidigt, men jag hade ingen aning om att man kunde känna en sådan smärta. Jag skällde på barnmorskan och till slut sa hon att jag var tvungen att sluta vråla och krysta istället, säger hon med ett skratt.

Tål mycket skäll

Annes syssling, barnmorskan Sigrid Ragde, berättar att det varierar mycket på hur kvinnor uppför sig när de är i förlossning.

— Men förlossningsavdelningen är avdelningen för fria ljud och utbrott. Man har lov att ge uttryck för smärta, förtydligar hon.

— Hur mycket skäll tål en barnmorska?

— Vi tål mycket, men jag har inte fått så mycket peppar, det blir mest på han som står vid sidan av. Det är ju inte vår skull, skrattar Sigrid.

Hon tilläger att i de flesta fall minns inte barnmorskan vad som sagts i sådana situationer.

— Det händer att några i efterhand kommer och säger ursäkta för saker de har sagt, eller för att de skrek för mycket. De vill gärna be om ursäkt då de inte är så som de är vanligtvis, säger Sigrid.

LÄS OCKSÅ: Amningsdimma - myt eller fakta?

Citat från förlossningsavdelningen hämtat från boken "Vad föder De nu?": Barnmorska: — Har slemproppen gått? Mamma: — Ja, han gick visst för att hämta kaffe. — Får man ha på mobilen här? Mamma vill nämligen veta om ni helt har slutat att raka folk nertill. — Detta är min man, Roar. Han brukar inte se ut så här alltså. Han är vanligtvis mycket brunare i ansiktet, och han brukar aldrig gå med bar överkropp under ytterjackan mitt i vintern. — Lite pinsamt med målningen på min mage... Kenneth skulle ta en bild av den nämligen. Och han försökta få den att likna Carl I. Hagen. — Åh fy sjutton vad jag ångrar mig! Finns det ingen nödutgång här? — Det är något med dom här vita fälten i minnet, så att inte släktens gång ska dö ut. Men nu minna jag allt. IGEN! — Jag förstår inte detta med tio centimeters öppning. Varför stanna DÄR, likson. Tio centimeter är ju INGENTING! (Kontroll förstagångsföderska, med 1 cm öppning) — Tack och lov. Nu är det TIMMAR innan jag kan äta mjukost igen. — Jag vågar inte gå på toa. JOOODÅÅÅ, jag vet att det är olika öppningar för dom olika sakerna, men jag ska berätta något för er, nämligen att det känns som en enda stor! — Jag ska KVÄVA den där storken! — Och min sambo älskar små huvuden! Varför kunde han inte GÖRA ett? — Rör mig inte. INTE. RÖR. MIG. Jag har blivit rörd TILLRÄCKLIGT. (Förstagångsföderska) — Om du tar fler bilder nu, ska du få se dom med förstoringsglas varje gång du blir sugen på mig de kommande tio åren! — Om jag vet var din TANDBORSTE är? Har det brustit helt för dig, Stein? Jag ligger här med krystvärkar och inte inte ens hunnit SMINKA mig! — Nu håller du tyst även om du är självaste barnmorskan! Jag kan ju för tusan inte andas samma andetag TVÅ GÅNGER!