• Reserven

    30+, barnlös och singel...

    Finns det verkligen någon mer i min situation? Jag är 32 år och har inte haft något riktigt förhållande sedan jag var i 20-årsåldern. Har helt enkelt inte träffat någon som jag fattat tycke för, trots att jag vill. Jag har definitivt inte valt singellivet, har tvärtom alltid drömt om en (stor) familj, men jag inser nu att det är kört.

    Om jag bara kunde förstå varför det blivit såhär. Varför har jag inte hittat någon att dela liv och barn med? Jag är sist av alla jag känner, alla vänner och släktingar i min generation har barn och/eller stadig partner sedan länge, utom jag. Det verkar helt enkelt som det inte finns någon för mig.

    Har tidigare tänkt tanken att skaffa barn som singel, men det är egentligen inte det jag vill. Det är jättetufft att vara ensamstående med barn, både ekonomiskt och ansvarsmässigt, känner inte att jag vill ha det så...

    Nu är det också så att jag har en magsjukdom sedan tre år tillbaka, vilket gör att jag är underviktig, knappt har mens och inte har samma ork som en "normal" 32-åring. Så jag tror inte jag klarar att gå igenom en graviditet.

    Så... försöker nu gå vidare med livet men det är väldigt svårt, bor i en småstad och jag har insett hur konservativt och familjeinriktat livet är här... Det blir väldígt ENSAMT i min situation...

    Var hittar man folk i samma situation? (Som INTE är någon "mammas gosse/tös" som bott hemma tills dom var 30 och saknar intressen...)

  • Svar på tråden 30+, barnlös och singel...
  • Reserven

    Ni som inseminerat ensamma, är det en lång process att komma dit? Måste man inte genomgå tester, prata med kuratorer osv.? Det är väl inte bara att beställa på postorder...? Flört

  • Reserven
    MatsAtari skrev 2010-10-16 09:44:18 följande:
    Inseminerar du hemma så räcker det ju med att hitta en donator.
    Åtminstone tester mot könssjukdomar är att rekommendera men att kasta bort pengar på att prata med kuratorer, psykologer eller liknande är i högsta grad frivilligt.
    Menar du typ ute på krogen?
  • Reserven

    hesu78: Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Skönt att höra att man inte är ensam, men tråkigt förstås att det inte blivit som du önskat. :(

  • Reserven
    hesu78 skrev 2011-08-27 22:33:43 följande:
    9 månader senare (sedan jag skrev sist) så är jag numer också +30 (33), barnlös och singel... :(

    Vad tråkigt :(

    Dock är jag inte singel längre, har blivit ihop med en kille jag känt i ett par år. :) Vi har varit ihop drygt ett halvår nu och vill ha barn. Men än har det inget blivit. Gjorde ett graviditetstest så sent som i fredags, med negativt resultat. :( Det är det andra negativa resultatet då jag är nästan helt säker på att vi prickat ÄL.


    Det kanske inte blir några barn men trots allt tycker jag det är skönt att vara två nu.

  • Reserven
    simmaren skrev 2011-09-26 01:56:43 följande:
    Jag ar 27 och gift dock ej barn.  Jag har en kompis som ar 30 och som nastan aldrig har haft ett forhallande, singel och barnlos.. Jag har alltid undrat varfor... Hon ar sa sygg och har ett kanon jobb.. Men hon verkar aldrig hitta den ratte...

    Varfor tror ni att ni inte hittar den ratte?

    Ar det sa att ni letar sa mycket sa att ni ser fel minsta lilla detalj pa killarna eller vad tror ni.. Jag ar bara nyfiken.. Och kanske dumt det for jag ar inte er sits.. men jag vill forsoka forsta min kompis relation till killar..
    Finns många orsaker till att man inte hittar den rätta. För det första: Är hon på "rätt" ställen? Ibland kan det vara så att man har en livsstil som gör att man helt enkelt inte träffar några lämpliga "kandidater". Så har det ofta varit för mig. (Men nu finns ju nätet :)) För det andra: VILL hon ha ett förhållande? Även om det är ovanligt så finns det folk som hellre vill vara singel.

    Sedan är det inte ovanligt att en tjej som är duktig och ambitös har lika höga krav och förväntningar på killarna, och då sållas ju många bort.... Inte för att man letar fel, utan för att man inte ser någon som matchar de förväntningarna man har.

    Vidare så kan man ju ha något privat bekymmer, som gör att man inte tror att någon vill ha en. Behöver ju inte alls vara så att ingen vill ha en, men man kan tro det och då blir det svårare för andra att närma sig en.

    Och så vidare, och så vidare....
  • Reserven
    Astakvasta skrev 2011-10-19 00:15:21 följande:

    De saker jag kan gå igång på ( men det är inte säkert att jag blir attraherad bara för att mannen uppfyller kriterierna) är intellektuellstimulans, mannen måste vara intelligentare än mig. Det är inte en attraherande egenskap att inte förstå vad jag säger/menar/pratar om. Att mannen ger ett dumt intryck är sällan attraktivt.
    Får man fråga hur du menar med att mannen ska vara intelligentare? Typ ha högre utbildning?
    Att förstå varandra handlar ju annars mer om kommunikation och erfarenhet, än intelligens.
  • Reserven
    Astakvasta skrev 2011-11-01 21:04:08 följande:
     Är den andre personen mindre intelligent än den andre kommer det hela tiden finnas ett glapp. Som förälder - ska det vara så. Som vän - visst, men den här vännen kan inte fylla alla bitarna. Men som partner blir det tufft med ett glapp i förstånd.
    Försöker bara förstå vad som är annorlunda med mig... Jag har nämligen alltid haft killar och vänner som är "mindre intelligenta" (även om jag inte föredrar att kalla dem så) än mig. Ser inget större problem med det, det viktiga är att man är en schysst person tycker jag.

    Att vara kvinna ger ett sämre utgångsläge i sig. Att dessutom ha en kille som är mycket "intelligentare" än mig, skulle bara ge mindervärdeskomplex. Det skulle inte kännas bra alls om killen hade ett mycket bättre jobb och tjänade mycket mer än mig. Då hamnar man ju automatiskt i ett underläge, som underligt nog många kvinnor verkar gilla(?)

    Men jag kanske är annorlunda. Tungan ute
Svar på tråden 30+, barnlös och singel...