Vit Lilja skrev 2012-11-06 10:06:18 följande:
Så konstigt att folk kommenterar även om ni är ensamma. Vi får höra mycket varje dag, men vi har vart tillsammans i drygt 10 år, bott ihop i 9 och har en son på 2, så vi är väl i "syskontagen" eftersom vår son är i den åldern så det är väl inte så konstigt.
Men du får väl svara:
"Hur hade du tänkt det skulle gå till? Ser jag ut som jungfru Maria?"
"Det brukar krävas 2 för en sån sak, men du kanske vill vara frivillig?"
"Vad är bäst? att ragga upp en random man på krogen för att få syskon så jag blir ensamstående till TVÅ och jag är sönderstressad, har dåligt med pengar och orkar ingenting.... eller att det fortsätter vara jag och dottern och vi har det skitbra, åker på semestrar och är trygga med varandra?"
=D
Det är folk som inte vet om att jag är ensamstående eftersom jag inte känner dem. De som känner mig vet ju att jag är ensamstående och ingen har tjatat om syskon sedan hennes pappa stack. Men det känns väldigt bra med "bara" ett barn. Jag ser på andra som har flera barn, särskilt de som har fler än 3, hur de går på knäna många gånger, en del släpper ungarna totalt och skiter i att uppfostra dem. De flesta jag känner som vuxit upp med många syskon har valt att bara skaffa ett barn eftersom dem ofta känt sig undanskuffade, deras föräldrar har inte haft tid med dem osv.
Jag har alltid sagt MAX två barn, sedan jag fick dottern känns det väldigt bra med en. Jag vet heller inte om min rygg skulle klara av att bära en till graviditet då jag fått mycket problem med den av graviditeten. Min skrutt låg väldigt långt fram så jag fick en jättemage, MÅNGA frågade om jag verkligen bara hade en i magen eftersom det såg ut som att jag skulle ha tvilligar men med den jättemagen följde ryggproblemen som jag fortfarande 15 månader efter förlossningen dras med. Det är liiite bättre men långt ifrån så bra som den ska vara egentligen. Så just nu känns det jäkligt bra med en liten skrutt att lägga mitt fokus och kärlek på =)
Man kan ju faktiskt få syskon på andra sätt. Bonus- eller mina vänners barn som hon kanske kan växa upp med som om de vore syskon. Jag har en biosyster, fyra bonusar och två nästan-syskon. Den ena nästansyskonet är min och syrrans bästa killkompis som vi vuxit upp med och lekt med flera timmar i princip dagligen och det andra nästan-syskonet är en kompis barn som ser mig som sin storasyster då jag var hemma hos dem väldigt mycket när hon var yngre =D Så ett syskon måste ju inte komma ifrån min kropp =D
