LUF har kommit med en del kontroversiella förslag på sista tiden bla vill man göra nekrofili och incest lagligt.
Deras senaste förslag gäller "Juridisk abort"
Vilket kortfattat skulle förslaget innebära att män har rätt att frånsäga sig ett faderskap t.om graviditetens 18:e vecka.
Vad tycker du om det?
Ska män har rätt till juridisk abort?
Rösta och diskutera gärna i tråden 
Problematiskt. Om mamman inte klarar sig ekonomiskt, vad är logiken i att främmande människor ska bidra via skattsedeln om det finns en pappa som har en ekonomisk förmåga? Skulle rätten gälla vid one-night-stands/KK eller i vilken relation so helst? När föräldrarna är gifta? Lever ihop och har gemensamma barn? Och oavsett om barnet var planerat eller ej (vilket kan bli svårt att bevisa iofs)? Det är ju faktiskt inte helt ovanligt att pappor får kalla fötter även när man gemensamt beslutat att försöka få barn.
Faktiskt vore det ganska praktiskt för den familj som vill få mer pengar över att killen gör juridisk abort och att man sedan inkasserar bidragsförskott från det allmänna utan att han behöver betala något (eller hur var det tänkt?).
Och juridiken i övrigt då? Skulle barnet förlora arvsrätten efter pappan? Efter hans släkt (oavsett vad de tycker)? Rätten till hans medborgarskap i de fall föräldrarna har olika? Skulle inget juridiskt faderskap gälla borde ju äktenskap mellan helsyskon och fäder/döttrar teoretiskt bli tillåtna också. (Fast incest var väl också OK i förslaget.)
Jag tycker nog det verkar enklare att fortsätta som idag, d v s att den man försöker hålla i minnet att penetrerande sex kan medföra graviditet. Och att den som inte vill ha barn vid visst tillfälle/med viss kvinna använder kondom om det är ganska viktigt och avstår från penetrerande sex om det är jätteviktigt för honom och han inte är färdig att sterilisera sig. Precis som den kvinna som varken vill ha barn eller göra abort.
Jag blev gravid i stundens hetta. Jag sa flera gånger till min kille att vi måste ha skydd. Nej, han ville inte ha kondom och ville inte att jag skulle "förstöra stämningen".
När testet visade pluss fick han total panik. Han kunde absolut inte bli pappa nu. Jag kände samma, jag ville inte heller detta! men tanken på att göra abort fick mig att må så himla dåligt. Det kändes så fel.
Han övertygade mig och jag satt och darrade i hela kroppen när jag hos barnmorskan skulle svälja första pillret som skulle stanna hjärtat på vårt foster. Efter pillrena skickades vi hem för att invänta blödningen.
På natten vaknar jag av enorma smärtor. Jag kan knappt andas och hela sängen fylls av blod. Sen är allt svart tills jag vaknar upp på akuten. Jag var alltså nära att förblöda. På akuten träffar jag två tjejer till i samma situation.
När vi väl är hemma igen går jag in i en depression. Jag är fortfarande chockad över att ett samlag nästan kostat mig livet och jag hade enorma skuldkänslor att jag dödade ett oskyldigt liv som kontroll pga lättja och slarv. Ilska att jag inte var starkare att kräva skydd eller ännu starkare att behålla barnet.
Min kille var helt chockad. Han trodde det bara var att ta ett piller sen var allt glömt och frid och fröjd. Vi bröt. Jag kunde inte se på honom med värme längre.
Och jag är ganska övertygad om att en juridisk abort skulle sätta än mer press på kvinnor att (trots att hela kroppen och sinnet skriker i protest) göra abort pga rädsla för den kommande ensamheten där man inte ens får stöd ekonomiskt. Hela ansvaret blir då uteslutande kvinnans. Och jag tror många killar glömmer att kvinnan kanske inte heller är redo för barn. Inte heller önskar graviditeten. Men det är stor skillnad på att inte känna sig redo och faktiskt stoppa ett pågående liv i ens kropp. För alla är det inte att "bara ta ett piller".
Problematiskt. Om mamman inte klarar sig ekonomiskt, vad är logiken i att främmande människor ska bidra via skattsedeln om det finns en pappa som har en ekonomisk förmåga? Skulle rätten gälla vid one-night-stands/KK eller i vilken relation so helst? När föräldrarna är gifta? Lever ihop och har gemensamma barn? Och oavsett om barnet var planerat eller ej (vilket kan bli svårt att bevisa iofs)? Det är ju faktiskt inte helt ovanligt att pappor får kalla fötter även när man gemensamt beslutat att försöka få barn.
Faktiskt vore det ganska praktiskt för den familj som vill få mer pengar över att killen gör juridisk abort och att man sedan inkasserar bidragsförskott från det allmänna utan att han behöver betala något (eller hur var det tänkt?).
Och juridiken i övrigt då? Skulle barnet förlora arvsrätten efter pappan? Efter hans släkt (oavsett vad de tycker)? Rätten till hans medborgarskap i de fall föräldrarna har olika? Skulle inget juridiskt faderskap gälla borde ju äktenskap mellan helsyskon och fäder/döttrar teoretiskt bli tillåtna också. (Fast incest var väl också OK i förslaget.)
Jag tycker nog det verkar enklare att fortsätta som idag, d v s att den man försöker hålla i minnet att penetrerande sex kan medföra graviditet. Och att den som inte vill ha barn vid visst tillfälle/med viss kvinna använder kondom om det är ganska viktigt och avstår från penetrerande sex om det är jätteviktigt för honom och han inte är färdig att sterilisera sig. Precis som den kvinna som varken vill ha barn eller göra abort.
Om mamman föder barnet mot pappans vilja blir hon ensam försörjare,utan underhåll från varken pappa eller försäkringskassan. Alltså, föder hon ett barn mot faderns vilja så får hon dra sitt lass.