Anonym (Miss D) skrev 2017-09-20 22:55:22 följande:
Känner sååå igen mig i det ni skriver!
Blev smittad för ca 1,5 år sedan och mådde så psykiskt dåligt över det, göt det än men det har blivit bättre. Hade ganska mycket besvär i början men allt berodde inte bara på herpesen. När dessa besvär lade sig i våras och jag fick ett herpesutbrott kring midsommar så insåg jag att jag kanske inte haft så många utbrott. Dock har jag haft två mindre sedan dess och blir nojjig direkt, är det såhär det ska vara nu!?
De två senaste har jag inte tagit tabletter har kommit på att Oreganoolja lindrar utbrotten, blandar ut den med kokosolja (som också är bra mot herpes) och smörjer in underlivet. Det svider och känns varmt ett tag och oljan är stark så ta det försiktigt! Tog oljan förut i kapslar men har slutat med det, kanske därför utbrotten börjar komma tillbaka...
Har även läst att oljan kan smörjas in i ryggslutet och därifrån tränga sig in i ryggmärgen och bekämpa viruset från grunden. Tro vad man vill, men kan vara värt att prova och se om det kan förebygga utbrott.
Har också läst det med oreganoljan, och beställde hem en sån, men jag blandar ut några droppar i vatten och dricker, har dock bara druckit det 3 gånger för någon vecka sedan. Men ska prova det igen och dricka det varje dag och samtidigt ändra kosten har läst att rawfood och allt nyttigt kan hjälpa mycket också att hindra utbrott. Går dock på långtidsbahendling men rakade mig för 2 veckor sen och fick då litet utrbrott det försvann dock fort. Men hur jävla dåligt ska man behöva må över detta? Bara jag tänker på att jag är smittad så tappar jag livslusten, tappar allt hopp. Må så extremt dåligt över det, vissa perioder mår jag sämre och andra lite bättre, men just nu mår jag sämst. Jag hade hellre blivit våldtagen eller vafan som helst bara jag hade sluppit detta.
Jag fattar inte heller varför inte alla går på långtidsbehandling som har det (så länge man vill gå på det såklart) för då minskar ju spridningen av viruset? Det känns nästan som om det finns biverkningar på tabletterna men att det inte forskats fram än för det inte funnit tillräckligt länge, varför skulle dom annars vara så svåra med att ge ut långtidsbehanligar? och även att jag efter ca ett halvår ska sluta med behanlingen tyckte barnmorskan, jag känner bara varför? om smittorisken är nästan noll när man går på behandling varför gör inte alla det då? och varför kan jag inte få fortsätta med behandlingen hela livet? jag kan ju säkert det men det var inget hon föreslog. Jag vågar knappt ligga med någon nu och då går jag ju ändå som sagt på långtidbehandling, hur ska jag då våga ligga med någon om jag inte ens tar någon medicin mot det?? kommer aldrig våga. Kan inte leva med att ha smittat någon.
Fan att livet skulle bli såhär!!!! Jävla skit!!!